Yvette, 30, simmar – mot ”fast fashion”
Publicerad 2023-06-13
Dumpade modekläder är på väg att förstöra hennes land.
Nu har Yvette Tetteh, 30, gett sig ut på en 45 mil lång simtur – mot fast fashion.
– Jag vill säga till H&M och andra modemärken: snälla, sluta tillverka så mycket kläder.
FLODEN VOLTA. Hon går att ana som en prick i det svartgröna, från expeditionens följebåt.
Flodvattnet pressar sig sakta förbi, en spegelyta i rörelse, tidlös och föränderlig på samma gång.
Yvette Tetteh, 30, befinner sig på den längsta simexpeditionen i Västafrikas historia. 45 mil från norr till söder, tvärs genom Ghana. En extrem utmaning.
Hon gör det för att hon har något viktigt att berätta. Och hon gör det som protest.
I en vecka har vi följt människorna i och omkring världens största marknad för använt mode.
Vi har andats deras förgiftade luft.
Sett vad som händer med de upp till 15 miljoner plagg som skickas hit varje vecka, hur nästan hälften dumpas eller bränns. Följt spåren tillbaka.
LÄS MER HÄR:
Här är snabbmodets ”ground zero”
Nu har vi färdats två timmar österut, till floden Volta. Fåglars lockrop studsar över vattnet, blandas med syrsors sång och barnplask från någon by. Luften är mättad av blomdoft och förmultning.
Allt är väsensskilt, på ytan.
Yvette Tetteh kliver upp i följebåten, fysiskt trött, men med blicken full av liv. Efter att ha svept in sig i en handduk får hon veta längden på dagsetappen av besättningen på den eldrivna följebåten: femton kilometer.
– Strömmen hjälpte en del och jag är inte ens särskilt trött. När man väl lärt sig tekniken är det inte så tufft som man tror, säger hon.
Miljöaktivisten, som aldrig tävlingssimmat, har de senaste veckorna avverkat 35 mil.
Nu återstår bara dagar innan hon ska nå slutet, flodens mynning och Atlantens vågor.
Expeditionen vill rikta ljuset mot den miljökatastrof som kläddumpningen innebär.
Men den är också vetenskaplig: varje dag samlar Yvette Tetteh in ett stort antal vattenprover, som tas om hand av de båda följeslagarna på båten.
– Vi vill veta hur långt föroreningarna har nått, säger Yvette Tetteh. För de finns, även om de inte syns.
Det finns en hemlighet som aldrig lyfts fram i modeföretagens annonser: att kläderna du köper och bär oftast består av plast.
Syntetmaterial som polyester, akryl och nylon har sedan länge gått om bomull som vanligaste fibrer.
De är billiga att tillverka, men har en nackdel. Fibrerna bryts inte ner utan finns kvar, som mikroplaster.
Man kan dumpa kläderna, bränna upp dem och förvandla dem till aska och rökgas. De små partiklarna kommer ändå leta sig tillbaka, ta sig in i våra ekosystem och våra näringskedjor.
Mikroplaster har hittats i människors lungor, matsmältningssystem och till och med moderkakor hos ofödda barn.
– Det här bidrar till plastkrisen i världen, orsakar risker för miljön och är skadligt för oss människor, säger Urska Trunk, på organisationen Changing Markets, som strider mot det de kallar ”fossilt mode”.
Studier har visat att mer än en tredjedel av mikroplasterna i haven kommer från syntetfibrer i kläder.
Hur det ser ut här, vid Voltafloden, är ännu okänt. Men nu ska proverna som samlats in skickas till laboratorium.
– Vår hypotes är att mikroplasterna från klädavfallet i Accra också börjar nå hit. Snart vet vi säkert, säger Yvette Tetteh.
Hon har simmat genom ett landskap i förändring. I norr blir det långsamt torrare och mer svårodlat i klimatförändringens spår.
Längre söderut stiger flodvattnet. Fantom-öar, ännu synliga på Google maps, har slukats. Hus störtat ner.
En dag stannade Yvette på en strandbank mitt i floden. En fridfull plats, full av fjärilar.
Mitt i allt fann hon en slängd t-tröja.
– Då kände jag en rysning. Jag blev rädd för att naturen ska förstöras även här.
H&M:s partners har skeppat mer än en miljon plagg till klädmarknaden i huvudstaden sedan årsskiftet. Det är sannolikt att en betydande del redan har dumpats.
Yvette Tetteh har ett budskap till den svenska klädkedjan.
– Snälla, sluta överproducera. Tillverka mindre. Vi svämmar över av er fast fashion.
Åskan mullrar över oss.
Vattenspegeln krusar till.
De stora regnen ska snart bryta ut. Men inte riktigt än.
Yvette talar om den alldeles särskilda sortens närvaro som uppstår i vattnet. Hur allt efteråt tycks klarna.
Det var tanken på det nästan omöjliga, på styrkan och modet som skulle krävas, som triggade henne att genomföra expeditionen.
Blicken vänder sig ut, mot träden och vattnet. Allt det vackra som hotas, men ännu går att rädda.
– Om jag kan simma genom ett helt land måste vi som människor kunna sluta med fast fashion, säger Yvette Tetteh.
