Föräldrar larmar: Vårdhaverierna skadar våra barn
Publicerad 2017-02-14
Föräldrar ber om hjälp för sina barn. Men istället utsätts barnen för skadlig vård.
• En tioårig pojke flyttades åtta gånger på två år.
• En 12-årig flicka blev efter nio placeringar inlåst på statligt behandlingshem.
• En elvaåring bodde ensam bakom pansarglas.
– Jag är desperat, säger hans mamma.
Pojken placerades som elvaåring. Hans föräldrar hade bett socialtjänsten om stöd.
– Vi var helt slutkörda och orkade verkligen inte mer, berättar mamman.
Boendet skulle bli räddningen. Istället blev han snabbt sämre.
– Han fick svåra ångestattacker efter flytten och slog sönder inredning.
Då valde boendet att isolera honom ensam i en lägenhet med pansarglas.
I perioder har föräldrarna tagit tjänstledigt för att ta hand om sonen. Mamman säger:
– IVO hanterar anmälningar och kommer med kritik gång på gång men till vilken nytta?
En elvaårig flicka med trauman behövde få bo i familjehem en tid. Placeringen var frivillig. Men snabbt flyttades hon åtta gånger och blev allt mer utagerande och våldsam. Vid tolv års ålder blev hon inlåst på ett statligt behandlingshem. Där visade det sig att barnet har autism.
– Det är fruktansvärt vad barnen upplever i samhällsvården, säger mamman.
– Det finns inte kunnig personal som kan hantera flickorna och de utsätts för mycket våld.
En 13-årig flicka placerades på ett av boendena som figurerar i fallet Josefin. Även hon har en autismdiagnos. Det var hennes första placering och hon var där i 10 dagar.
– Hon var helt personlighetsförändrad när hon kom hem därifrån. Hon var utagerande och hade utvecklat ett helt nytt sexuellt beteende, säger mamman.
Föräldrarna frågade boendet om hon utsatts för övergrepp. Föreståndaren förnekade det.
– Men en tidig morgon hittade jag en använd kondom utanför villan så det är klart vi blev oroliga.
De tog dottern därifrån. Fler vårdhaverier följde.
– Ett tag försökte hon svälta sig till döds och fick läggas in på vårdavdelning med sondmatning och dropp.
– Hade vi föräldrar inte haft kompetens inom juridik vet jag inte hur det skulle sluta.
En 12-årig pojke har på två år flyttats åtta gånger. Hans mamma säger:
– Hela situationen med BUP, LSS, socialtjänst och läkare är en katastrof.
– Om vi inte hade legat på som föräldrar och ifrågasatt vet jag inte hur det hade gått.
Sonen har flyttats över halva landet. En gång placerades han 40 mil hemifrån.
– Det behövs offentliga vårdhem där barn som Josefin och min son får vara kvar, anser mamman. Då kan man till skillnad från privata bolag kan ha insyn i verksamheten.