Billiga vägar har blivit farliga vägar

Uppdaterad 2013-07-16 | Publicerad 2013-07-15

Dödsolyckan utanför Njutånger inträffade på en ny vägsträcka som byggts om till vajerväg – för att bli säkrare.

Vajervägar har kritiserats hårt och byggs nu bredare, men de gamla vägarna är fortfarande smala.

– Det är en kostnadsfråga, säger Johanna Ingre på Trafikverket.

Claes Tingvall.

OS-hjälten Daniel Richardsson, 31, och hans 25-åriga vän mejades ner när de skulle byta däck mellan Njutånger och Iggesund. Den sträckan består av en vajerväg.

Vägbanorna och vägrenarna är smala och vajerräcken finns både i mitten och ibland på sidorna om vägen.

På platsen där olyckan skedde hade vägen byggs tvåfilig på båda sidor, i stället för en fil på ena sidan, för att bli säkrare.

– Det kan ha gjort att den blev ännu smalare, säger Johanna Ingre på Trafikverket.

Billig lösning

 Att vägbanorna är så smala beror på att när den här typen av väg började byggas på 1990-talet så byggde man om redan befintlig väg i stället för att bredda den eller bygga en riktig motorväg. Därför att det var billigt.

– Att bygga ut vägarna hade blivit jättedyrt. Vi ville minska mötesolyckorna men hade en begränsad budget, säger Claes Tingvall, säkerhetsdirektör på Trafikverket.

Och för kollisionsolyckor har det gett resultat. Dödsolyckorna på de här vägarna har enligt Claes Tingvall minskat med 80 procent.

– Det är det bästa vi någonsin har gjort, säger han.

Men olyckor där förare kör in i vajerräckena är vanliga. Räddningstjänst kan ha svårt att komma fram på de sträckor där det bara finns ett körfält och trafikstopp förekommer ofta.

Byggs tre meter bredare

Problemen med de här vägarna är sen länge känt hos Trafikverket.

– Vi har märkt att vi måste ha en förändring. Från 2012 byggs de här vägarna med en bredd på 21,5 meter i stället för 18,5 för att få en bredare vägren, säger Johanna Ingre.

Har det diskuterats att bygga om de vägar som redan finns?

– Det tror jag inte, det är en kostnadsfråga.