”Ryssland har en historia av att attackera oss”
Trots Nato-medlemskapet – litauer rädda för krig
Publicerad 2022-03-13
VILNIUS. Trots solskenet vilar en mörk skugga över Litauens självständighet.
– Jag upplever att vårt oberoende är hotat än en gång, säger Laurynas. Jag hoppas att Nato håller sitt löfte att försvara oss men helt säker är jag inte.
Rysslands invasion av Ukraina har väckt obehagliga minnen till liv hos många litauer.
Trots att landet numera är medlem av Nato är det många som fruktar att Ryssland ändå kan invadera den baltiska nationen med strax under tre miljoner invånare.
– Ryssarna har en historia av att attackera oss, säger Monika Vcikenaviciene som är med sin son i en lekpark.
– Vi känner hela tiden det här hotet som ligger över oss. Men på samma gång ger oss skyddet av Nato en viss trygghet.
Fast så funderar hon en stund innan hon resonerar vidare.
– Även västvärlden är chockad av invasionen i Ukraina och känner sig hotad. Så jag vet inte vad Nato gör om något händer här.
30-årige historiestudenten och egenföretagaren Laurynas står i solen vid en bänk på självständighetstorget. En bit bort testas högtalarna på en scen inför firandet av självständighetsdagen. Han ursäktar sig för att han inte vill säga sitt efternamn av rädsla för möjliga repressalier från Ryssland. Hans pappa är rysk.
– Jag är kanske överdrivet paranoid, urskuldar han sig. Jag hoppas att Nato ska försvara oss men jag känner mig inte helt säker, säger han.
Laurynas föddes precis efter att Ryssland den senaste gången försökte erövra den baltiska nationen 1990-91. Han har bara upplevt ett fritt Litauen och hoppas att det förblir så.
Mer arg än rädd
– Om Nato inte skulle försvara oss innebär det att tredje världskriget drar igång. Då skulle Ryssland först ta alla de baltiska länderna, sedan Polen, Rumänien och fortsätta efter det. Putin måste stoppas nu.
I en park träffar vi Dalla Ramoné som är ute och går med sitt nyfödda barn i vagn. Hon bär en svart mössa mot den kvardröjande vinterkylan.
– Jag är mer arg än rädd för det som pågår, säger hon. Nato borde försvara oss, vi är ju medlemmar. Jag hoppas de gör det och tycker det är bra att vi redan har Nato-soldater här.
Hon känner det som en stor trygghet att Litauen är med i Nato.
– Om vi stod ensamma, omgivna av Kaliningrad på en sida och Belarus på den andra kunde vi bli attackerade när som helst.
Sympatierna med Ukraina syns överallt i den litauiska huvudstaden. Den blågula flaggan hänger i många fönster och från balkonger. Lokalbussarna har budskapet "Vilnius hjärta Ukraina" i displayen längst fram där man annars bara ser bussnummer och destination.
Men allra mest märks litauerna stöd och vrede över den ryska aggressionen i parken framför den stora ryska ambassaden. Den lilla gatan framför den pampiga ambassadbyggnaden har på rekordtid döpts om till De ukrainska hjältarna gata. Den nya vägskylten sitter redan uppe.
I asfalten har någon sprejat med stora vita bokstäver; "Putin - din nästa anhalt är Haag", en referens till den internationella krigsförbrytardomstolen i Nederländerna där många anser att Rysslands president hör hemma.
Hakkors i pannan
Trädens grenar är dekorerade med blågula sidenband. Längs vägen sitter bilder på Putin med Hitler-mustasch klistrade på träden eller på plakat. Andra handskrivna skyltar jämför det Ryssland nu gör i Ukraina med nazismens förbrytelser. På ett målat plakat har Putin ett hakkors i pannan.
Andrius Matiukas promenerar förbi med sammanbiten min.
– Jag känner att vi hela tiden måste försvara vårt oberoende, säger han. Vi har slagits mot ryssarna på olika sätt i 150 år. I dagens situation har vi varit alldeles för ouppmärksamma. De flesta trodde att Putin på sin höjd skulle nöja sig med någon mindre operation i östra Ukraina. Nu får vi betala priset.
Han vet inte om Nato-medlemskapet räcker för att skydda Litauen.
– Jag är inte säker på att Nato verkligen skulle ingripa för att hjälpa oss. Putin kan hota trycka på sin kärnvapenknapp.
Framför ambassaden står en polisbil posterad för att hålla demonstranter på avstånd.
På den ryska marknaden i en äldre del av Vilnius är stämningen annorlunda. Precis som i övriga baltiska stater finns här en rysktalande minoritet med starka band till Ryssland.
De flesta vi försöker tala med bland de små stånden viftar avvärjande med handen när de hör vårt ärende.
Sympatiserar med Putin
En kvinna i röd täckjacka som säljer skor vill inte ta ställning.
– Det är inte bara ens fel när det är två som bråkar, säger Irene Stalmakova.
Maria i vit uniform som står och röker utanför saluhallen vill inte prata politik och absolut inte vara med på bild.
– Det är tråkigt att människor dör i Ukraina men det är ingenting jag kan göra något åt, säger hon avvisande.
En säkerhetsvakt kommer fram. Han vill veta vilka vi är och vad vi sysslar med. Vår tolk får följa med till kontoret. Sedan har vi säkerhetsvakten i hasorna medan vi är inne på marknaden.
De flesta som har butiker här är rysktalande och många har sina sympatier hos Putin snarare än hos Ukraina. Men bortsett från en man som går förbi oss och ropar "Ryssland kommer att segra" vill människor inte öppet stoltsera med åsikter de vet att många i landet betraktar som extrema.
Algis Bazys står bakom en ostdisk i saluhallen i slitna jeans och dunväst. Han är infödd litauer och klagar över att så många av hans kollegor stöttar Putin.
– De tittar bara på rysk tv och tror på propagandan, muttrar han och nickar med huvudet mot några kvinnliga anställda i andra änden av butiksdisken.
Algis minns när sovjetiska trupper 1990 sköt skarpt mot civila när de försökte ta över makten precis efter att Litauen utropat sin självständighet.
Agerat för lamt
– Jag stod i folkmassan utanför parlamentet och protesterade i flera dagar mot den ryska närvaron, berättar han bakom det svarta munskyddet.
– Under Sovjettiden tjänstgjorde jag i den ryska armén. Jag vet vad ryssarna är kapabla till. Därför känner jag mig inte trygg. Oron gnager hela tiden i mig för vad de kan ha för planer för Litauen.
Han känner sig något lugnad över att Liatuen är med i Nato.
– Tur att vi gick med så snabbt som möjligt efter självständigheten. Jag känner mig mycket tryggare med Nato-styrkorna på plats här. Jag brukar säga till ukrainare som handlar här att de borde ha tryckt på hårdare för att få bli medlemmar.
Han tycker också att väst agerat alldeles för lamt mot Vladimir Putin.
– Vi har länge varnat andra EU-länder för vad Putin är kapabel till men de har inte lyssnat. Det är Angela Merkels fel som hela tiden ursäktade Putin. Vi borde ha satt hårt mot hårt redan efter den ryska invasionen av Georgien 2008. Då hade vi kunnat stoppa hans framfart medan det fanns tid.
