Tacka EU för Serbiens ursäkt om Srebrenica
"En total scenförändring som var otänkbar för bara några år sedan"
Snacka om scenförändring.
För något årtionde sedan var det inbördeskrig på Balkan. Nu ber serberna om ursäkt för massakern i Srebrenica.
Tacka EU för det.
Jag vet inte hur ärligt menad den serbiska ursäkten är. Alla ska veta att det kostar på för många serber att offentligt uttala den.
För bara fem år sedan hade en sådan ursäkt varit fullständigt otänkbar. Då skyddade Serbien fortfarande de misstänkta krigsförbrytare som genomförde denna och andra massakrer på muslimer i Bosnien.
Jugoslaviens upplösning och krigen på Balkan 1991–99 utlöste en stark nationalism hos många serber och en besvikelse hos dem som drömde om ett Stor-Serbien. Det har tagit lång tid att komma över detta trauma.
Länge kände sig serberna orättvist behandlade av det internationella samfundet. Utpekade som skyldiga till folkmord och etnisk rensning.
Huvudet i sanden
Under lång tid stoppade de huvudet i sanden och vägrade se sin roll i det som hände. Åt de hårda krav som EU ställde för att släppa in serberna i gemenskapen bara fnös de.
Senaste två åren har något hänt. Serberna har förstått att de största förlorarna på att se sig själva som offer var de själva.
Det började med gripandet av bosnienserbernas före detta ledare Radovan Karadzic sommaren 2008. Han greps av serbisk säkerhetspolis på en buss i Belgrad och tvärtemot vad många förutsett så drog serberna en kollektiv suck av lättnad.
Sjuka idéer
Äntligen slapp de vara gisslan för denne nationalist som med sina sjuka idéer dragit så mycket elände över hela det serbiska folket, inte bara de som bor i Bosnien.
Strax före gripandet hade Serbien fått en ny regering som bröt mot de gamla makthavarnas bunkermentalitet. En regering som insåg att om Serbien ska ha en framtid så måste man åter bli en del av Europa. Utan EU inget ökat välstånd.
I slutet av förra året delade EU ut den första belöningen. Serber kan numera resa in i EU utan att först skaffa visum. En liten detalj som på ett avgörande sätt bidrar till att åter skapa en känsla av samhörighet.
I detta ljus ska man betrakta den resolution som det serbiska parlamentet efter en maratondebat antog i går och där man "starkt fördömer brottet" där 8 000 muslimer avrättades i staden Srebrenica i juli 1995.
Makthavarna vet att denna ursäkt röjer undan ännu ett stort hinder för det åtråvärda EU-medlemskapet. Befolkningen vet det.
Glödande hat
Ursäkten innebär inte att försoningen är fullbordad. Resolutionen innehåller inte ordet "folkmord". Trots det antogs den bara med två rösters marginal.
Nationalismen är fortfarande stark i Serbien. Många anser det vara en skam att serberna ska be om ursäkt för sina övergrepp utan att kroater eller muslimer tvingas göra det.
För att inte tala om hur det ser ut i Bosnien. När jag reste runt i landet för några år sedan upplevde jag ett glödande och öppet hat mellan muslimer och serber. I Srebrenica kändes ett nytt inbördeskrig närmare än försoning.
I Serbien – som i praktiken förlorat provinsen Kosovo – är det ändå för varje år fler och fler människor som vill blicka framåt istället för bakåt.
Som är beredda att betala priset i form av en ursäkt. Även om det svider.