Jägarna Axel och Erik blev bitna av björn: Det var på liv och död

Erik Söderlund, 26, och Axel Wallberg, 18, var ute på björnjakt i Ljusdal – det slutade i ett blodbad.

Björnhanen de sköt gick till attack – mot både hundarna och dem.

– Jag kände blod i hela ansiktet och tänkte ”helvete, nu gick något öga eller något”, säger Axel Wallberg.

Erik Söderlund, 26, och Axel Wallberg, 18, gick på tisdagsmorgonen ut på björnjakt utanför Ljusdal i Hälsingland med två av Erik Söderlunds hundar. Det blev ingen vanlig jakt.

– Vi hade tur och såg spår på vägen, så då släppte vi på hundarna och då låg björnen alldeles innanför där, säger Axel Wallberg.

De följde björnen tills den till slut gick upp på vägen, en 97 kilo tung hane.

– Då sköt vi båda två och björn slog i. Jag trodde att det var klart först, men så hörde jag hur hunden skrek, säger Axel Wallberg.

”Han hade inget att säga till om”

Björnen var inte död utan skadeskjuten och hade under sitt fall tagit tag i hunden Hjalle.

Axel Wallberg stod några meter ifrån och kunde inte göra något.

– Björnen bara skrek och morrade. Det ljudet kommer man ihåg. Det bara fräste och morrade, det är svårt att beskriva, säger Axel Wallberg.

Erik Söderlund sprang fram för att försöka skjuta igen, men det gick inte. Björnen släppte hunden och vände sig om. Där stod Erik.

– Han flög på mig. Det gick så jävla snabbt. Han sög tag rätt över ljumsken och tasken. Det kändes ju, om man säger så, säger Erik Söderlund.

”Bet tag i skrevet och ruskade om”

Björnhanen fick ett ordentligt tag i Erik Söderlund – i skrevet.

– Björnen tog tag i skrevet på honom och ruskade om honom ordentligt. Den var kanske drygt en meter hög, så den kom ju med käften i precis rätt höjd, eller fel, på Erik, säger Axel Wallberg.

– Erik är rätt lång och stark, men han hade inget att säga till om, säger Axel Wallberg.

Erik Söderlund låg på grusvägen med björnen över sig.

– Det bara small till, så var det klappat och klart. Det gick så jävla snabbt, säger Erik Söderlund.

– Det var inte så mycket att göra, man hade inte mycket att säga till om där inte. Jag försökte slå på den, få den att släppa.

”Det var på liv och död”

Till slut släppte björnen. I stället fick den syn på Axel Wallberg.

– När han släppte honom fick han syn på mig, björnen, och hoppade på mig så att jag tippade, säger Axel Wallberg.

Med en stor björnhane över sig hann Axel Wallberg inte tänka mycket, han hann inte ens bli riktigt rädd.

– Man har ju brottats med brorsan några gånger, men det där var inte alls samma sak. Det var på liv och död.

– Det är hundra procent muskler. De ser inte stora ut, men jäklar vad starka de är. Det fanns nästan ingenting att göra, säger Axel Wallberg.

Skyddade sig med geväret

Men han hade sitt gevär i händerna och agerade på ren instinkt – han satte upp geväret som skydd.

– Jag lyckades få bössan halvt emellan mig och björnen. På något sätt lyckades jag avvärja det värsta, säger Axel Wallberg.

– Björnen tuggade på bössan i stället för på Axel, säger Erik Söderlund.

Men björnen kom åt att bita Axel Wallberg. Han fick två hörntänder in i höften, men märkte det inte ens. Han hade fullt upp med att brottas med björnen.

De två hundarna var fortfarande på björnen tills den gav upp och stack iväg.

– Då hann jag hoppa upp och skjuta ner den. Jag kände blod i hela ansiktet och tänkte ”helvete, nu gick något öga eller något”, men då var det blod från björnen som landade på mig, säger Axel Wallberg.

”Hade stora hål in i låret”

När björnen var skjuten, och fälld på riktigt den här gången, kollade de över sina skador.

– Jag kollade hur mycket som var trasigt, man kände inte så mycket men såg att det var skadat. Jag har några bett över könet och på låret, säger Erik Söderlund.

– Efter en stund tänkte jag ”vad fan, vad konstigt det kändes på benet” och drog ner byxorna, då hade jag stora hål in i låret. Men jag kände det liksom inte och blödde nästan inte som tur var. Det hade ju kunnat ta värre på oss båda, säger Axel Wallberg.

De fick åka in till sjukhus och sys. Björnens tänder hade missat kroppspulsådror med bara några millimeter.

– Man har väl tänkt på hur det hade kunnat gå, säger Axel Wallberg som fick två stygn på benet och fick torka av björnblod från ansiktet.

– Jag tror att det var hundarna som räddade oss. De bet tills björnen släppte oss, säger Erik Söderlund.

Hur vågade du springa fram så där till björnen?

– Ja du … Jag lär ju rädda hunden, säger Erik Söderlund.

”Inte många som har blivit nedbrottade av en björn”

Hunden Hjalle hade omfattande skador runt och inuti munnen och fick sys ordentligt.

– Han är bra tuktad han. Han har bra många hål i ansiktet, blev biten rakt in i munnen. Det är några tänder som har strukit med. Det blev bra många stygn, säger husse Erik Söderlund som också fick sys med åtta stygn.

Ingen av dem känner sig avskräckt att jaga igen – båda planerar rentav att gå på ny björnjakt redan under de närmaste dagarna.

– Det är inte varje dag man gör något sådant här. Det är många som har varit nära en björn som de har skjutit, men det är inte många som har blivit nedbrottade. Att han körde ner båda oss var väldigt otippat, säger Axel Wallberg.