Rastlös Boogie
Vissa dagar är min hjärna som ett flipperspel, eller snarare en arkad av flipperspel. (Fotnot till yngre läsare: Flipper var en typ av spel som ungdomar på 1900-talet ägnade sej åt i dom få pauser gruvarbetet och skogshuggeriet tillät. Det säjs att benediktinska munkar byggde det första flipperspelet någon gång kring 1430 men det bannlystes redan 1443 av påven som insåg vilken destruktiv tjusning detta spel höll. I princip går det ut på att hindra en liten boll från att åka ner i ett hål.)
Att säja att jag är rastlös är nog milleniets underdrift. Jag återkom välbehållen från min Norgeturné för två dagar sedan och har redan studsat på tre av fyra möjliga väggar här hemma. Kan någon stava till damp?
Jag började dagen med att gå in i köket och slå på vattnet för att diska upp efter gårdagens middag, lämnade vattnet på och gick in i mitt sovrum. Började sortera tvätt samtidigt som jag försökte ringa min polare i LA, som jag räknade ut inte hade gått och lagt sej än. Mitt i det stegar jag in i vardagsrummet, slår på tv:n och datorn och stereon.
Går tillbaka ut i köket, diskar tre espressokoppar och en smörkniv. Kommer på att jag glömt lägga på luren, min polare i LA hade tydligen gått och lagt sej, och fick alltså världens längsta och minst informativa meddelande inspelat på sin svarare.
Går in i vardagsrummet igen för att byta låt. Stannar upp framför burken och ser att ännu ett uselt dagtidspratprogram är igång. Förundras i flera ögonblick över Pentagons genialitet. Dom lyckas trots allt nå ut med meningsfri innehållslöshet för alla fem sinnena, till alla tre kontinenter under dygnets alla timmar, varje dag.
Vilket får mej att fundera på om jag hellre skulle vilja slå mej själv på stortån tio gånger med en kulhammare eller äta en kopp kaffesump med tånagelklippningar och mjällgarnityr.
Lite varm om huvudet dundrar jag tillbaks in i köket och stänger av kranen, sätter mej ner och plockar upp ett av 341 brev som dumpit ner i mitt inkast under tiden jag varit borta.
Plötsligt inser jag att jag nyss förbrukat en mindre ökenbys totala årskonsumtion av vatten och att jag har resterna av cirka åtta fullvuxna tallar, nu i form av post, på mitt bord. Där rann bollen ner i hålet.
Men det är lätt att vara efterklok. Är det kanske därför Al Gore nyss fått Nobels Fredspris, jag menar tekniskt sett borde han snarare ha fått en Oscar eller nåt. Jag tror inte vi kan få en replay i det här spelet, även om vi kanske får en extra boll.
Så till nästa vecka mina vänner: Stoppa in en tia till.