”Här är vi inte som främlingar”

Uppdaterad 2015-09-21 | Publicerad 2015-09-19

I Långviksmon är så många som en 1/3-del av invånarna asylsökande

LÅNGVIKSMON.  I lilla Långviksmon har man öppnat famnen för flyktingar och jobbar för att skapa aktiviteter och mötesplatser mellan dem och byborna.

– Jag och min familj känner oss välkomna här, inte som främlingar, säger Mohammad Younas.

På second hand-butiken Ankaret på samlingspunkten Jollen mitt i byn står Mohammad Younas från Syrien och söker mamma-kläder tillhöggravida hustrun Hanin.

Han har ett brett leende och bubblar av glädje när han berättar.

Hans fru har fått permanent uppehållstillstånd, hans eget är på gång och helst vill det unga paret stanna i Långviksmon tillsammans med sin tvåårige son och barnet som kommer om 1,5 månad.

– Det här är den vackraste platsen vi kan tänka oss. Alla människor här har varit så vänliga och vi känner oss trygga.

De kom hit från mångmiljonstaden Damaskus.

– På grund av kriget var livet där som ett fängelse.

Mohammad och hans fru är akademiker. Han är laboratorietekniker, hon  jobbade på apotek. Nu hoppas de hitta jobb och en lägenhet eller ett hus i trakten.

Glesbygdssamhället Långviksmon utanför Örnsköldsvik har drygt 200 invånare och 65 asylsökande eller nysvenskar.

Här finns en livsmedelsbutik, några restauranger och fabriker och vid en första anblick ger samhället ett lite ödsligt intryck.

Men innanför dörrarna till aktivitetshuset Jollen sjuder det av liv. Second Hand-butiken Ankaret är hjärtat och en mötesplats för närliggande byar och bybor, asylsökande och nysvenskar.

– Oavsett vem man är så finns alltid någon där som ser en och som man kan prata med, säger Ulla Gerhardsson från Missionsförsamlingen, som driver Ankaret.

De senaste två åren har det kommit en jämn ström av asylsökande främst från Syrien och Eritrea.

– När det gäller integration så tror jag att det är bättre att vara på en liten ort. Bor du i en storstad umgås så kanske du mest pratar och umgås med andra från samma land, säger Caroline Hjalmarsson, bybo och aktiv i asylgruppen.

Med tiden har de blivit en naturlig del i samhället.

– Vårt mål redan från början har varit att de ska känna sig accepterade och trivas, säger Ulla Gerhardsson.

Hon och Caroline Hjalmarsson är två av byns krafter som jobbar ideellt.

– Det samlas in en väldig massa pengar till de som är på flykt i Europa och mat och kläder på kroppen är naturligtvis väldigt viktigt. Men det är också viktigt att ta hand om de asylsökande när de kommer hit så att de får något vettigt att göra och mår bra på lång sikt.

Varje onsdag får alla som vill spela volleyboll i byns egenhändigt byggda och finansierade idrottshall.

I början var det mest ensamma män från Syrien, den ansvariga Caroline Hjalmarsson samt några få från byn.

– Först var de nog lätt chockade när jag skulle spela med dem men nu är det inget konstigt alls, säger hon.

Idag kommer runt 20 asylsökande och några bybor på träningen.

– Volleybollen är en andningspaus då de kan få lämna alla tankar kring sina familjer, som de har lämnat och ha kul tillsammans.

Asylprocessen kan ta flera år och många tycker att väntan är jobbig.

– Att få röra på sig är värt mycket och motverkar depressioner, säger Caroline.

I somras spelades en fotbollsmatch mellan asylsökande och bybor.

– Det var väldigt uppskattat. Vi hade så kul att vi fortsatte spela brännboll och det blev en riktig helkväll.

Även om Långsviksmon är ett gott exempel vore det lögn att säga att allt gått friktionsfritt.

När så många människor från olika kulturer ska leva tillsammans uppstår kulturkrockar.

För att ge dem en första inblick i hur det fungerar bjuds alla nya asylsökande in till en informationsträff. Där får de veta lite om var de hamnat, vilka aktiviteter som finns och hur viktigt det är att komma i tid, inte kasta skräp hur som helst och lite trafikvett.

– Det är små saker som gör att man smälter in som att man inte går mitt i vägen eller över folks tomter.

– Vi vill ju att alla ska trivas, både de asylsökande och byborna och om man inte får lära sig koderna i det svenska samhället så reagerar folk, säger Ulla Gerhardsson.

– Vad gör Mikael?

– Han tvättar kläder.

På andra våningen i aktivitetshuset Jollen skriver Anette Nordlund svenska ord i olika tempus på whiteboarden.

Hon jobbar ideellt för att lära asylsökande grundläggande svenska.

Dagens grupp är ensamma män som kom till Långviksmon för fyra månader sedan.

– Att komma hit och lära sig svenska är väl investerad tid eftersom det kan förkorta tiden på SFI, säger Anette

Idag jobbar hon och en annan kvinna med tre olika grupper.

– Det är enormt roligt att få se när det lossnar för dem. När de börjar förstå och hittar koden till språket.

Svenskan är en viktig nyckel som också tränas i samspel med byborna.

Den allra första gruppen eritreanska män kom till Långviksmon från Öland.

– Några i gruppen berättade att inte en enda person hade tilltalat dem där, det var först här som folk pratade med dem, säger Anette Nordlund.

Förutom de fasta aktiviteterna som svenska och volleyboll ordnas trivselkvällar på Jollen och olika utflykter.

Julbak, nyårsfest och spelkvällar för hela familjen är återkommande. Men det kan också vara fisketurer, svampplockning, skidåkning eller annat som förenar.

– Det är olika nationaliteter och svenskar som umgås och det fungerar bra när man gör något tillsammans, säger Caroline Hjalmarsson.

Grundprincipen är att alla är välkomna.

– Det finns även finns svenskar som har det knapert och kanske vill ha fler sociala kontakter, säger hon.

De som följer med på en utflykt får ofta får betala en mindre summa för själva resan.

– Det är viktigt att visa redan från början att man inte får något gratis, så är det för alla, säger Caroline Hjalmarsson.

Även second hand butiken Ankaret är tillgänglig för alla.

Priserna på kläder är låga och asylsökande får köpa för halva priset.

Här kan de gå och välja kläder som i en vanlig klädbutik.

– Jag och min man har länge jobbat med bistånd utomlands och därför vet jag att det är viktigt för dem att få betala lite grann, att göra rätt för sig. Det betyder mycket för självkänslan och gör att de blir mer rädd om det de köpt, säger Ulla Gerhardsson.

Överskottet från försäljningen skickas till olika biståndsprojekt i världen

Ankaret har också arbetsträning och praktikplatser för asylsökande.

Även om samhället Långviksmon tagit emot asylsökande på ett bra sätt är det en mindre grupp människor som jobbar aktivt för att få in dem i samhället.

– Vi ser gärna att fler hjälper till. Det kan räcka med att ordna fika, finnas som bollplank, umgås, ja bara finnas till, säger Ulla Gerhardsson.

Det är viktigt att aktiviteterna ligger på en nivå som de klarar av.

– Jag är stolt över det vi åstadkommer. Vi kan inte göra allt om vi ska hålla i längden men vi gör i alla fall det vi kan, säger Caroline Hjalmarsson.

Även Ulla Gerhardsson tycker att integrationen blivit naturlig i byn.

Som när ett äldre par gick över med hembakta bullar till en syrisk familj eller när hennes egen dotter bjöd in fyra syriska pojkar för fredagsmys med hennes egna barn.

– Det blev många skratt och en härlig kväll så de kommer säkert att ses igen.

Att få något meningsfullt att göra är också en slags friskvård. För många asylsökande blir den långa väntetiden mentalt jobbig.

– På kommunen sa de att det vi gör förebygger psykisk ohälsa och det tror jag verkligen på, säger Ulla Gerhardsson.

Följ ämnen i artikeln