Polisens knarkfiasko
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-01
Kommissarie förde in 35 kilo heroin till Sverige – men de verkliga knarkhandlarna slapp åtal och straff
När planet landar i det vinterkalla Arlanda har kriminalkommissarien med sig 35 kilo heroin i sitt bagage.
Normalt sett är det ett brott som skulle ge minst tio års fängelse.
Men nu är kommissarien huvudperson i en spektakulär polisoperation som kanske ingen trodde var möjlig i Sverige.
Den här historien berättas av en spanare som var med. Vi kan kalla honom Ulf.
Under hösten har Stockholms länskriminals arbetsmetoder ifrågasatts. Ulf avslöjar nu att rikskriminalen använder samma omdiskuterade metoder.
Hans uppgifter stöds av polisiära dokument som till största delen blivit hemligstämplade, däribland en operationsplan och ett spanings-PM. Även norska domstolsprotokoll och intervjuer med andra poliser styrker att det är så här det kan ha gått till.
På Rikskriminalen fick ärendet beteckningen E09/01.
Det börjar i januari 2001.
Kommissarien är placerad i ett europeiskt land som sambandsman. Hans uppdrag är att bistå flera av de nordiska länderna i olika ärenden.
Vid den här tiden arbetar polisen i flera länder gemensamt mot brottslighet med koppling till det forna Jugoslavien.
Och nu har polisen i Norge kommit en kosovoalbansk liga på spåren.
Ligan misstänks organisera storskalig narkotikasmuggling. Narkotikan kommer från den region där sambandsmannen är stationerad. Kommissarien blir därför ombedd att delta.
Polisen ska påbörja knarkaffär
Planen är att med hjälp av stort knarkparti locka fram huvudmännen i ligan för att sedan kunna sätta dem bakom lås och bom i många år. Arbetssättet kallas ”kontrollerad leverans”.
Normalt sett innebär det att polisen går in en redan pågående knarkaffär. Men här är upplägget att polisen ska påbörja den.
På grund av ärendets känsliga karaktär är detaljerna kända bara för en liten begränsad grupp poliser. En av dem är Ulf.
Heroin värt många miljoner
Hur polisen kommer över partiet på 35 kilo heroin, värt mångmiljonbelopp i missbrukarledet, är oklart. Men enligt Ulf får kommissarien fram narkotikan via sina internationella kontakter, eventuellt från ett annat lands polismyndighet.
När planet sedan landar på Arlanda förs knarket till Rikskriminalens lokaler i polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Om Tullen informeras är oklart.
Ulf berättar att han själv kände tvekan inför operationen.
Han berättar också att poliskollegorna skojade friskt med kommissarien om att han smugglat in heroinet i Sverige:
– Han var alldeles svettig i ansiktet när han var uppe med väskan på spaningsroteln.
– Själv tog han nog illa upp och tyckte kanske inte att det var så skojigt. Vi förstod nog alla att det här inte var riktigt på rätt sida om lagen.
Huvudansvarig för operationen är polisen i Norge. Det är där som tillslaget slutligen ska ske.
Ulf berättar att nästa steg i planen är att få heroinet att byta ägare, att få någon från ligan att hämta det. Platsen som väljs ut är hotell Sheraton i Stockholm.
– Med hjälp av en inhyrd privat underrättelsekille från östra Europa arrangeras en affär där en marockan är köpare. Marockanen jobbar åt den kosovoalbanska knarkligan.
Går i polisens fälla
Han är först mycket tveksam men går till slut i polisens fälla.
Han går med att på komma till hotellet och övertar partiet från den inhyrde mannen.
Marockanen åker sedan med heroinet mot Norge ovetande att han har polisens spanare efter sig i flera olika civila bilar.
De passerar gränsen och en av kosovoalbanerna möter upp att ta emot leveransen. Så fort heroinet är uppdelat slår polisen till. Det sker natten till den 23 januari 2001, på motorvägen vid Asker utanför Oslo.
Marockanen som är 27 år grips tillsammans med en 31-årig kosovoalban.
Största beslaget någonsin i Norge
Tillslaget slås upp stort i media. Det är det största heroinbeslaget någonsin i Norge.
De båda knarkhandlarna åtalas för innehav, inte för smuggling, och riskerar fängelse i upp till 15 år.
Men efter en tids utredning släpps de två misstänkta helt överraskande den9 september 2002. Åtalet dras tillbaka. Återigen blir det stora rubriker.
Orsaken till det sensationella frisläppandet är att kosovoalbanens advokat Öjstein Storrvik ifrågasätter bakgrunden till polisens tillslag. Han kräver att få ta del av polisens alla dokument om dess roll i knarkaffären. När polisen vägrar vänder han sig till domstolen.
Då medger polisen att det rör sig om en kontrollerad leverans. Men de vägrar säga någonting om hur det rekordstora heroinpartiet hamnat i Norge. Åklagaren hävdar att eftersom han bara åtalat för innehav och inte smuggling, så behöver polisen inte redogöra för ytterligare detaljer om leveransen.
Dessutom hade de lovat en utländsk myndighet att inte avslöja något om detta.
Framför allt skulle ett offentliggörande ”försätta informatörerna i klar livsfara”, säger åklagaren.
Men tingsrätten i Oslo slår den 17 december 2002 fast att handlingarna om operationen behövs för att rätt kunna bedöma både skuldfrågan och vilket straff som i så fall är rimligt. Den åtalade kosovoalbanen och hans advokat har därför rätt att ta del av polisens material.
Frihet i stället för 15 års fängelse
Den norske åklagaren driver ärendet vidare till Norges högsta domstol för att slippa avslöja operationen. Men även här blir utslaget detsamma – dokumenten om polisoperationen måste redovisas om polisen vill ta saken till rättegång. Det är då norska åklagarmyndigheten drar tillbaka åtalet.
De två männen som ertappats med Norges största heroinparti någonsin släpps. Istället för att dömas till kanske 15 års fängelse går de båda rakt ut i friheten. Att hemlighålla polisens arbetsmetoder bedöms som viktigare.