Emma, 31: Helt sjukt att behöva leva så här

Mary Mårtensson

Ständig smärta och läckage.

Skammen har nu förbytts i ilska.

– Så här får det inte gå till 2016. I dag ska man kunna föda barn utan att få men för livet, säger tvåbarnsmamman Emma Björk, 31.

Det var hennes första förlossning. Barnet låg i vidöppet läge och kom inte ut. Fosterhinnan punkterades, värkstimulerande dropp kopplades in, personalen hävde sig mot magen – men inget hjälpte.

Då beslutade överläkaren om sugklocka. Emma klipptes och efter flera drag med sugklockan kom Edwin, i dag 3 år.

Samtidigt sprack hon.

Skadorna syddes av överläkaren i lokalbedövning.

– Han lappar ihop mig och syr i evighet, säger Emma.

Missade skador

Dagen efter fick hon veta varför det inte blev kejsarsnitt.

– Läkarens förklaring var att jag älskar att träna och vid en vaginal förlossning återhämtar man sig snabbare. Så här efter tre år med min förlossningsskada, så hade jag uppskattat kejsarsnitt, säger hon.

Efter förlossningen kunde Emma inte längre knipa och läckte avföring och urin.

När hon inte blev bättre remitterades hon ett halvår senare till bäckenfunktionsenheten på universitetssjukhuset i Linköping. Där undersöktes hon med tredimensionellt analt ultraljud.

Hon hade den svåraste skadan. Den yttre och inre slutmuskeln i ändtarmen hade brustit liksom tarmväggen. Men läkaren hade bara sytt i hop de yttre skadorna.

– Ingenting invändigt, säger Emma.

”Väldigt handikappande”

Eftersom hon var gravid igen måste operationen skjutas på framtiden. I augusti 2014 föddes Elsa, 1,5 år i dag, med kejsarsnitt. Allt gick bra.

Och i höstas opererades Emmas trasiga underliv av överläkaren Eva Uustal, expert på förlossningsskador, vid universitetssjukhuset i Linköping. Läckaget har sedan dess minskat, men inte upphört.

Emma känner bitterhet över det som hänt.

– Läckaget har påverkat mig väldigt mycket, jag kan aldrig slappna av. Det har varit väldigt handikappande, men man orkar inte dölja det hela tiden, säger hon.

– Det är genant att prata om, men nu har jag kommit över det.

Barnen lyser upp

Emma Björk bor med familjen i hus i Marby i Norrköping. Hon som alltid sportat mycket tvingades sluta. Hon brukade springa långdistans och cykla landsväg miltals, men det gör för ont. Att stå upp i yrket som frisör är också ansträngande för bäckenbotten.

Och samlag smärtar.

– Det känns som jag ska gå sönder. Men sexlivet är ju inte det viktigaste för mig nu, utan det är att bli helt återställd. Som tur är har jag mina fina underbara barn som lyser upp min tillvaro, säger Emma.

Ett intresse hon aldrig gav upp är som spinning-instruktör på gym. Efter operationen har Emma sakta börjat bli bättre. Hon har därför börjat springa igen men anpassar distansen efter hur hon mår.

Hennes förhoppning är att förlossningsskador ska uppmärksammas mer och att unga mammor ska sluta skämmas för att de läcker.

Anmälde skadorna

– Fler måste kunna prata om de här problemen, så det inte blir lika mycket tabu och hysch-hysch. Det är många tjejer som lider i det tysta och inte vågar söka hjälp, för att det är ett pinsamt problem och för att man känner sig lite äcklig och ofräsch, säger Emma Björk.

Hon anmälde sina förlossningsskador till patientförsäkringen LÖF och fick ersättning för sveda och värk. Nu uppmanar hon andra mammor att anmäla.

– Då hamnar man i statistiken och mörkertalet blir lägre. Ju fler av oss som syns desto mer resurser måste det till, så att andra tjejer kanske slipper råka ut för samma sak, säger Emma Björk.

– Det är helt sjukt att man ska behöva leva så här efter en förlossning 2016. Det behövs mer forskning och nya rutiner inom förlossningsvården och det får inte finnas några undantag, säger hon.