Ali, 18: ”Jag är inte en människa”

Lisa Röstlund

Försökte ta sitt liv – dumpades av svensk polis på flygplatsen i Rom

ROM. Efter hans självmordsförsök dumpade svensk polis Ali, 18, på flygplatsen i Rom.

Aftonbladet åker till Italien och träffar en pojke som är ensam i världen.

– Jag är inte en människa, säger han.

Turisterna flockas runt Colosseum, äter glass och tar foton.

Aftonbladet tar tunnelbanan till en förort utanför Rom och möter Ali som står och väntar på en trottoar. Han ler och tar i hand.

Efter att som 16-åring ha flytt ensam från hemlandet Afghanistan hamnade han i Italien där han misshandlades av gränspolisen och skyfflades in i ett flyktingförvar där han inte fick någon sovplats och knappt någon mat. Efter några dagar rymde han därifrån och tog sig till Sverige, där han bott sedan dess.

”Har ingen familj”

Vi sätter oss på en bänk och han berättar om vännerna hemma.

– Jag har ingen familj. Men jag tycker mycket om mina vänner i Malmö. De är min familj.

Han berättar om framtidsplanerna.

– Det var roligt att studera och jag funderade på att bli psykolog.

Men på väg hem från fotbollsträningen för tre veckor sedan greps han av gränspolisen som förde honom till ett förvar i Åstorp i väntan på utvisning. Förra veckan lyckades aktivister ur den svenska Asylrörelsen hindra en utvisning av honom på Kastrups flygplats.

”Ville inte leva längre”

Men i onsdags meddelades inte hans juridiska ombud när han fördes till häktet inför verkställandet av utvisningen.

Ali försökte ta sitt liv med 30 starkt lugnande tabletter som han samlat ihop under en längre tid inom psykiatrin.

– När de berättade för mig att jag skulle åka, svalde jag dem. Jag ville inte leva längre. Men jag kräktes upp dem. Det lyckades inte. Jag fick bara ont i magen, säger han och ler fortfarande.

På häktet gjorde han ytterligare självmordsförsök med det lilla han hade.

– Jag dunkade huvudet i väggen. Och jag försökte skära upp handlederna med en plastkniv som jag fick med maten. Men det gick inte. Jag orkade inte mer. Polisen sa inget om det. Bara ”det här är ingen cirkus”.

”Som jag var kriminell”

Under natten mot torsdagen tvingades han sova i bara t-shirt på en madrass på golvet och fick inget att skyla sig med, trots att han bad om det eftersom han frös. På morgonen sattes Ali i handfängsel som var fästa i en kedja om midjan. ”Så här”, visar han med händerna.

– Det var som att jag var kriminell. Polisen log och frågade: ”Var är dina vänner nu då?”

Han fördes till en flygplats nära Ystad och där stod ett litet chartrat plan och runt sex poliser. Resan till Sverige gjorde han till fots och med lastbil. Det här var första gången Ali skulle flyga och han var rädd.

– ”Ååå. Ett så litet plan. Det här ska bli spännande”, sa polisen, berättar Ali.

På Roms flygplats dumpades Ali av den svenska polisen mellan två gränskontroller. Där greps han av italiensk gränspolis, som meddelade honom saker på italienska – som han inte kan ett ord av.

– Jag kan varken italienska eller engelska. Jag förstod ingenting. Men de hämtade ingen tolk.

”Kan inte tänka”

Efter ett dygn lyckades Malin och Daniel, vänner från Asylrörelsen, spåra upp Ali på flygplatsen. De kunde hjälpa honom till en av sina vänner i staden där han kan bo i några nätter, sedan han släppts av gränspolisen efter 26 timmar utan mat och sömn.

De sitter bredvid Ali på bänken. Daniel stryker Ali sakta på ryggen och Malin håller en hand på Alis knä.

Bara en gång rämnar musklerna som håller uppe Alis leende och han darrar runt munnen. Det är på frågan vad han ska göra nu.

– Jag vet inte.

Han har inga pengar, ingenstans att bo. Han är i ett land där han inte förstår språket och inte känner någon.

Vad tänker du nu?

– Jag kan inte tänka. När jag försöker tänka något så vänder det bara i huvudet. Jag är inte en människa.

Fotnot: För att inte försvåra sitt arbete med att hjälpa gömda flyktingar vill Malin och Daniel inte uppge sina riktiga namn.