De blev bästa vänner med flyktingarna

Susanna Nygren

När vuxna protesterade mot att det skulle komma 30 flyktingbarn till byn gjorde fyra tioåriga pojkar tvärtemot.

De blev bästa vänner med nykomlingarna.

Nu spelar de fotboll tillsammans så ofta de kan.

– De är jättesnälla. Sista timmen i skolan längtar jag jättemycket efter att få komma ut och spela med dem. Jag håller koll på klockan, säger Linus Villaume 10 år.

Varje dygn kommer ett stort antal ensamkommande flyktingbarn till Trelleborgs kommun. Kommunen har svårt att hitta tillräckligt många boenden och en lösning har blivit att fråga grannkommuner. Vellinges kommunledning har beslutat att man ska bistå med ett boende i en gymnastiksal i Västra Ingelstad. Vilket skapade vilda protester hos en del föräldrar i byn. De krävde att barnen skulle hålls åtskilda och någon hotade med att flytta sitt barn från skolan.

”Längtar till skoldagen är slut”

Fyra pojkar mellan 10 och 11 år har inte låtit sig inte skrämmas av de vuxnas oro. När de 30 flyktingbarnen flyttade in i gymnastiksalen för två dagar sedan tittade de nyfiket på dem. Men det var flyktingarna själva som bröt isen.

– En av dem frågade mig om jag ville spela fotboll. Det var så det började, berättar Linus Villaume, 10 år.

Nu kan Linus Villaume och hans kompisar nästan inte bärga sig innan skoldagen är slut och de får sticka ut och spela fotboll med flyktingarna.

– Läraren har sagt att vi inte får vara med dem på rasterna. Det är jättetråkigt, säger Fabian Strömberg 11 år.

– Vi längtar till skoldagen är slut och vi kan spela med dem, förklarar, Linus Villaume.

”Alla får vara med”

På den stora gräsplanen pågår en livlig match. Fyra spelare utmärker sig genom sin ljusa hårfärg. En av dem får en välplacerad passning och rusar mot mål. Bollen seglar i en stor båge och landar i nätet – nära högra krysset.

– Ronaldo, Ronaldo, ropar ett av flyktingbarnen.

Spelet fortsätter direkt med hög intensitet.

– Det märks att de är riktiga kompisar. Alla får vara med och om man trillar så är de snabbt framme och kollar så man är okej, säger Alexander Döss, 10 år.

– Det blir aldrig något bråk. De vill ha bra stämning, förklarar Charlie Björkman 11 år.

Ritade teckningar

Linus Villaume berättar att han har skänkt tre fotbollar till flyktingarna. En annan kompis och hans familj ska ge dem vinterjackor. Inför flyktingarnas ankomst gick barnen också ihop och ritade teckningar – det blev 50 stycken med ordet Welcome.

– Det är bra här. Äntligen kan jag slappna av. Jag har varit rädd i flera månader och jag var rädd när jag kom till Sverige, säger Ali Tarasoli, 15, från Afghanistan.

Han och ett tiotal av de andra flyktingarna flydde från Afghanistan genom att vandra över till Iran genom ett bergområde. Det var också en av de farligaste sträckorna eftersom iransk gränspolis försökte stoppa dem.

– De sköt mot oss. Vi sprang så fort vi kunde och gömde oss bakom några stenblock, säger Ali Tarasoli.

Vill lära sig svenska

Han förklarar att han vill börja i skolan så fort som möjligt. Kompisen Alireza Jafari instämmer – de vill snabbt bli bra på svenska så att de kommer in på ett universitet. Ingenjör är ett av drömyrkena. Eller varför inte fotbollsspelare.

– Jag vet inte så mycket om Sverige men jag vet att Zlatan Ibrahimovic är härifrån, säger Ali Tarasoli.

Under de två dagar flyktingarna har varit i Västra Ingelstad har de mött folk på gatan några gånger. Alla har varit vänliga.

– De har sagt hej och välkommen till Sverige. Det känns bra, säger Alireza Jafari.

Vad tänker ni om att det fanns vuxna som protesterade när ni skulle komma hit?

– Där vi har varit förut var det så mycket värre. Så det gör inte så mycket. På ett sätt så förstår jag dem. Vi ser inte ut som andra här. Vi är främmande, säger Ali Tarasoli.

Flyktingarnas nya kompisar är inte lika förstående till de vuxnas reaktion.

– Det är hemskt att en del protesterade. De har haft det jobbigt i sitt hemland och behöver lite kärlek, säger Fabian Strömberg.