”Det bästa med döden är att då känner man ingen smärta längre”

Barbro Lindgren om skrivande, begravningar och dödshjälp

Publicerad 2017-11-04

Barbro Lindgren, 80 år,  med minibullterriern Musse, fyra månader.

Ett litet mästerverk.

”Titta Hamlet”, en pekbok för vuxna, har fått kritikerkåren att jubla. 

Barbro Lindgren måste ha har varit på sitt allra roligaste humör när hon gjorde denna smått geniala tolkning av Shak­espeares klassiska drama.

– Jag tänkte att förstår de inte att det är bra så får de skylla sig själva.

Tillsammans med konstnären Anna Höglund har Barbro Lindgren skapat en version av ”Hamlet” som består av korta, halsbrytande meningar och sorgsna bilder på en ung prins i form av en ledsen kanin med krona på huvudet.

Och alla vi som läst verkar ha förstått mer än väl att det är bra, för första upplagan sålde snabbt slut och en andra fick tryckas.

– Anna fick texten och kunde göra illustrationerna helt efter sitt eget huvud. Jag lade mig inte i. 

Barbro Lindgren säger att hon är väldigt nöjd med resultatet. Efter att boken kommit ut har hon fått samtal från teateragenter som undrar om de skulle kunna få göra en pjäs av boken. 

– Det är absurt. De verkar inte veta att ”Hamlet” är en pjäs.

Ny hund

Om vuxna skrattar åt innehållet reagerar barn som läst boken på ett annat sätt. De tycker att det roligaste är när alla dör på slutet. 

En av dessa klara, soliga höstdagar besöker vi Barbro Lindgren i Glömminge på Öland och möts av den entusiastiske minibullterriern Musse, fyra månader.

– Min förra hund Rosa är död och jag ville så gärna ha en ny bulldogg.

Barbro Lindgren skrev tre oförglömliga böcker om Rosa som nu ska gå som radioföljetong. 

– Jag har redan läst in dem.

Barbro Lindgren bor i ett ombonat och vackert hem med mycket konst och många fotografier på familjen, släkt och vänner. Ett föreställer en mörk, påfallande snygg ung man. Inte helt olik Johnny Depp.

– Det är pappan till mina söner. Han är död nu. Det var han som var Loranga.

”Använder mitt eget liv”

Johnny Depp som Loranga. Tanken svindlar.

– Jag hittar aldrig på något utan använder mitt eget liv. Vi hade ingen värmare i bilen och när han en dag skulle åka sina fem mil till jobbet och det var arton grader kallt hittade vi ingen mössa.

Till slut hittade hon en tehuva i köket som han fick ta på sig. 

– Det såg ganska kul ut när han körde i väg i den och röken från hans cigarr steg upp ur bilen. Han lovade att inte ta av den ens om det blev kö.

Barbro Lindgren skriver inte på maskin, än mindre dator. Alla sina böcker har hon skrivit för hand. 

– Det handlar om ett frihetsbehov. Då kan man skriva var som helst.

Hennes handstil är vacker och tydlig.

– Det måste den vara för att man ska kunna läsa den på förlaget.

Hon säger att hon skriver av medkänsla.

– Jag hoppas alltid att människor ska känna igen sig och kanske få lite tröst, att det ska gå in i hjärtat på något sätt. Vi behöver få lite tröst för livet är inte lätt.

Hon trivs med att bo ensam och betraktar sig inte som isolerad i sitt lite ödsligt belägna hus på Öland.

– Jag känner ytterst få författare. Men när jag träffar några tänker jag: Oj, vad de förtalar varandra! Det finns de som är anser sig stå över alla andra. De måste få det jobbigt när de blir gamla och inte längre är i ropet.

”Billig kista och ingen grav”

Själv är hon 80 år och har instruerat sina söner om hur hon vill ha sin begravning. 

– Det ska vara en billig kista och ingen grav. Däremot ska det vara en trevlig fest efteråt med champagne. Jag har varit på alldeles för många tråkiga begravningar. Det bästa med döden är att då känner man ingen smärta längre. Det finns både glädje och sorg i livet, men i min ålder tar sorgen över. Så många av mina vänner och anhöriga har dött och det gör ont i kroppen.

Barbro Lindgren är en varm förespråkare för dödshjälp.

– När livet är outhärdligt och ändå inte kan bli bättre borde det vara självklart.

Hon skriver fortfarande varje dag och lyssnar samtidigt på klassisk musik.

Bach, Mozart och Schubert.  Och så spelar jag piano för mig själv. Det är en skön känsla. Musik slår allt. Både poesi och naturen.

Blir det någon ny pekbok för vuxna?

– När jag kom på idén funderade jag först på ”Stormen” och ”Macbeth”. Men det är inte lika mycket folk i ”Hamlet”. Det är en enkel historia att berätta. Jag får väl se om jag hittar något som passar.

Följ ämnen i artikeln