Hackaren Alex krigar på nätet mot Ryssland
”Vi ser det som ett försvarsarbete”
Uppdaterad 2022-03-09 | Publicerad 2022-03-01
VÄSTRA UKRAINA. Alex vet att han skulle bli dödad direkt om han gick ut i strid.
Han för i stället en annan kamp – på nätet.
Aftonbladet har träffat hackaren som förklarat krig mot Ryssland.
Vi har tagit oss till en hemlig ort i västra Ukraina där en bräcklig fred fortfarande råder.
Nerför trappan i skyddsrummet på ett hotell sitter en 25-årig it-kille som vill bli kallad Alex.
Han bär en bombarjacka och en svart t-shirt med texten ”Stay cool”.
Han är faktiskt relativt ”cool” när han pratar.
Men han är också en slags revolutionär.
På dagarna arbetar han med sitt vanliga it-jobb, precis som han gjorde i hemstaden i östra Ukraina före kriget.
På nätterna sitter han och tre kompisar, även de flyktingar från städer österut, och hackar ryska regeringshemsidor.
– Vi är delaktiga i it-motståndet. Det är vad vi kallar det. Motståndet mot rysk propaganda och alla brott de begår mot oss.
Paralyserar sajter
Det var en kompis på ett annat IT-företag som fick idén i lördags.
– De är lite mer hackers än vad vi är, säger Alex nästan lite blygsamt.
Sedan kommer han igång:
– De skapade en yta där vi kunde samlas online. Det blev första steget. Nu är det här en stor rörelse över hela Ukraina. Det tog en dag bara. Sedan var alla ryska och belarusiska regeringssajter nere. De paralyserades och fick komma på nya sätt att kommunicera med sina trupper. Det tog längre tid för dem, och det innebär mer tid för våra soldater.
Tillvägagångssättet är så kallade ddos-attacker.
Enkelt förklarat hindrar en sådan attack datasystem från att fungera normalt. Vanligaste varianten är att systemet överbelastas.
– Vi är ju inte Anonymous. Det här är det vi klarar att göra.
Han syftar på det internationella hackerkollektivet som förklarade cyberkrig mot Ryssland i fredags.
Snabbt låg flera statliga ryska hemsidor nere, och gruppen lyckades även läcka det ryska försvarsdepartementets databas, enligt dem själva.
Jag frågar Alex om han kan vara lite mer specifik. Vilka webbsidor har han och kompisarna attackerat?
– Kremls hemsida. Försvarsdepartementets hemsida. Det är de sajter som jag kan säga, resten är hemligt.
Hur länge låg de nere?
– I några timmar. Men jag vet andra som fortsatte attackera så fort Ryssland fick igång sajterna igen.
”Kan rädda soldaternas liv”
Alex förklarar i en lättsam ton. Men han tar sitt nattjobb på stort allvar.
– Det här kan rädda våra soldaters liv. De räddar oss från bomber, och vi försöker rädda deras liv genom att vinna tid åt dem.
– Ryssland blir upptaget med att återställa sina it-system, eller hantera problem de fått på grund av sanktioner. Vi ser det som ett försvarsarbete.
I fredags kom ett dekret från den ukrainska presidenten Volodymyr Zelenskyj om att män mellan 18 och 60 år måste stanna i landet för att ansluta sig till armén.
Då var Alex och hans vänner på en buss på väg mot Polen.
De hann aldrig över den ukrainska gränsen.
– Vi blev tillsagda att gå av bussen. Klockan var ett på natten. Det var mörkt och kallt. Vi fick helt enkelt promenera. Efter tre timmar blev vi upplockade av en kille som körde oss hit.
Alex har däremot inte anslutit sig till den ukrainska militären.
– Faktum är att det är fullt nu. Det är så många som anmält sig. Det är ofattbart egentligen, vi är i krig och vi behöver ändå inte fler frivilliga. Det är så många som har anmält sig redan. Enkla människor som jag, som nu försvarar våra städer, säger han, och hyllar sina landsmän- och kvinnor.
Men det finns en till anledning:
– Jag har aldrig hållit i ett vapen. Jag har ingen aning om hur man gör. Jag skulle dö på en gång om jag gick ut i strid. Jag utför mitt eget krig istället, i cyberspace.
Hur länge fortsätter ni med det här?
– Så länge det behövs. Så länge kriget pågår.
