Jag kände hur Sverker i mig vaknade till liv
Jag vet att vi är många som är trötta på telefonförsäljare och tvekar att svara när hemtelefonen ringer på kvällarna. Mina vänner har börjat tappa tålamodet och är inte längre särskilt smidiga när dom avspisar de ovälkomna samtalen. Men jag, med min ömtåliga natur av skuld och samvetskval, försöker alltid vara mjuk, aldrig nånsin att jag skulle slänga på luren eller vara otrevlig.
–Men tänk er in i deras situation, de måste ju också ha jobb, har jag förmanat mina vänner.
Men så i måndags hände nåt som fick mig att vilja ansluta mig till nixregistret. Alla jag känner hade spytt hela helgen så jag var trött efter att ha micrat blåbärssoppa, mosat bananer och ploppat Magnecyler i glas. Jag hade just lagat en härlig middag till mig själv som jag skulle avnjuta framför tv:n. Jag stod med brickan i händerna och snålvattnet i munnen när det ringde. Vem det än är så ber jag att få ringa upp, tänkte jag och svarade motvilligt. Det var en kille från ett telefonbolag:
– Hej, jag heter Pelle och ringer från teleX, är det Kitty Ju ... Jut ...
Jutebrink?
Va fan, kan han inte ens läsa igenom mitt namn innan han ringer, tänkte jag.
– Jutbring, sa jag. Men jag ska just ...
Jag kom inte längre, killen var mitt uppe i ett resonemang om varför jag skulle välja just teleX och vad det skulle kosta förutsatt att jag gjorde som han ville. Det gick runt i mitt huvud.
– Jag kan verkligen inte sätta mig in i en massa siffror just nu, tror du att du kan ringa tillbaka, på fredag kan jag.
Jag vet inte vad killen råkat ut för tidigare i sitt liv eller under dagen men min gissning är att han bara tappade det.
– Vadå massa siffror, jag har bara sagt en siffra, det är bara en siffra du behöver komma ihåg, hör du inte vad jag säger eller?, nästan skrek han.
Jag är extremt känslig för när människor är arga, och att bli uppringd såhär mitt i middagen av en främling som dessutom verkar vara rasande just på mig, fick hela min mage att värka till. Men samtidigt kände jag hur Sverker i mig vaknade till och jag sa:
– Vad skriker du för? Jag kan inte ta ställning till något nu, jag ska just äta, du kan ju ringa på fredag.
– ÅÅH, stönade killen, tror du jag går på det, du vill bara komma undan, så där säger alla!
– Vad menar du, vadå komma undan, skrek jag. Har man inte rätt att tacka nej eller?
– Det är lätt för dig att säga, du jobbar ju inte som telefonförsäljare!
– Du, jag tycker du ska tänka över om du har rätt jobb, verkligen, svarade jag och la på.