Farage parti liknar inget annat
RAMSGATE. Pressmänniskan på Ukips kontor blänger misstänksamt på oss och skakar på huvudet. Han hävdar bestämt att han inte vet var partiledare Nigel Farage kampanjar under eftermiddagen.
Det är onekligen en annorlunda upplevelse att tvingas jaga en partiledare under en valrörelse.
Men så är Nigel Farage, 51, också ledare för att annorlunda parti. Normalt är partierna intresserade av uppmärksamhet från media. Med främlingsfientliga Ukip (United Kingdom indepencence party) är det precis tvärtom. Särskilt försöker de undvika utländska medier som de per definition anser som fientliga.
När vi står och pratar med Trevor Shonk, en av Ukips övriga kandidater på den smala men livliga gågatan i Ramsgate får vi brutalt insikt i ett annat skäl. En man kommer fram och trycker en bunt anti-Farage flygblad i näven på Ukip-kandidaten samtidigt som han säger.
– Ni är skit.
– Så här är det hela tiden, säger Shonk sammanbitet. Motståndarna saboterar och försöker skrämma oss. Men jag håller mig lugn.
Kandidat manlig porrstjärna
Partiledaren Nigel Farage är mest utsatt. Så fort han är mer än 15 minuter på en plats samlas motdemonstranter och stör hans möten.
Kandidater som gör bort sig är ett annat problem för Farage. En parlamentskandidat fick avgå sedan han föreslagit att Israel skulle kidnappa president Obama och ställa "den jäveln" inför rätta. En annan skyllde vinterns svåra översvämningar på regeringens stöd för homosexuella äktenskap.
En av partiets kandidater är en manlig porrstjärna.
Ukip har väldigt mycket gemensamt med Sverigedemokraterna. Deras huvudfråga är att stoppa invandringen. När jag talar med människor här på sydkusten råder det ingen tvekan om att tillströmningen av utländska medborgare är vad de flesta oroar sig över.
Äldre paret Bax är ute med hunden Lola på en promenad med utsikt över småbåtshamnen och havet. De hävdar att de aldrig skulle kunna tänka sig att rösta för Ukip men...
– Invandringen har gått för långt, säger Beverly Bax. Nu måste vi helt enkelt sätta stopp innan östeurpeerna tar över.
Mot invandring
Unga paret Debbie Roach och Michael Yates som med sina två pojkar är på väg hem från mataffären till sitt slitna radhus, är tämligen ointresserade av politik. De tänker rösta på Ukip mest för att övriga släkten gör det. Invandringen har de däremot åsikter om.
– Vi kan inte fortsätta ta emot en massa invandrare när vår egna går arbetslösa här hemma. Vi måste stänga dörren helt.
Med fördömandet av invandringen och EU har Ukip och Farage gjort kometkarriär på bara ett år.
Förra året vann Ukip valen till EU-parlamentet och blev största parti i Storbritannien. Det har inte hänt på över hundra år att något parti vid sidan av Labour och de konservativa lyckats med den bedriften.
Nu siktar Ukip på bli vågmästare. Men det brittiska valsystemet gör det svårt för mindre partier att få inflytande. Det är inte det totala antalet röster som räknas utan att man vinner enskilda valkretsar. Så trots att Ukip väntas få närmare 15 procent av rösterna totalt så är det bara på några få platser de har chansen att vinna en parlamentsplats.
Valkresten South Thanet där Farage ställer upp är en av dem. Men det enda vi ser av honom är de stora valaffischer med hans leende nuna som Trevor Shonk håller under armen.
– Han var här för någon timme sedan,säger han.
För att få reda på var Farage kampanjar går vi in på det lilla Ukip-kontoret på Kings Street, Attityden från den ansvarige presskillen är mycket avvaktande.
– Vi har inga bra erfarenheter av utländska media, säger han surt.
Först vet han inte var Farage håller sitt nästa möte. Efter en stund klämmer han fram namnet på en ort i närheten men ingen adress.
Jakten på ledaren
Vi kastar oss i bilen och kör den korta biten till Sandwich. Väl där är det enda vi ser ett tv-team som är ute i samma ärende som vi.
– Farage stack för en kvart sedan, berättar de. Vi försöker också få reda på vart.
Vi kör planlöst gata upp och gata ner i hopp om att stöta på ledaren innan vi till slut ger upp och återvänder till Ukip-kontoret.
Plötsligt står han där på andra sidan gatan, Nigel Farage omgiven av två livvakter och i avspänt samspråk med två unga män. Han korsar gatan och går in i en tobaksbutik för att köpa cigaretter. Han får snällt stå i kö som alla andra medan en av livvakterna posterar sig utanför och håller uppsikt.
Farage kommer ut och har en aning överraskande inget emot att svara på några frågor.
Du har lovat att avgå som partiledare om du inte väljs in i parlamentet. Gäller det fortfarande?
– Klart det gör. Men jag känner mig rätt säker på att lyckas. Jag kommer att kämpa ända in i kaklet. Jag är en utåtriktad person. Jag älskar att kampanja.
Farage klagar över behandlingen han och partiet utsätts för.
– Det är en skam att inte vi fritt kan föra fram våra åsikter som alla andra. Invandringen är för stor.
”Tusentals förfrågningar”
På kvällen är det ett så kallat offentligt valmöte på restaurangen The Pavillion som ligger nästan ända nere vid sandstranden i Broadstairs, ännu en av de många pärlorna vid havet i Farages valdistrikt. Två kraftiga killar i gula västar blockerar ingången. Ingen utan biljett släpps in.
Farages pressekreterare Sarah Parker förklarar att det är fullt och att media inte får komma in. Särskilt inte från utlandet.
– Vi har tusentals förfrågningar från Kina, Japan och en massa länder. Det skulle inte gå att säga ja till alla.
Efter ett försynt påpekande att vi trots allt är de enda utlänningarna på plats ger hon till slut klartecken.
Jag ser få unga ansikten bland åhörarna. När Farage äntrar scenen dominerar han den fullständigt.
– Jag vill ha tillbaka mitt land, säger han och hela lokalen brister ut i ett öronbedövande jubel.
Han går fram och tillbaka på podiet och håller en lång utläggning om att Ukip inte alls är rasistiskt eller främlingsfientligt utan bara står för sunt förnuft och säger obekväma sanningar.
– Vi behöver bygga ett hus var sjunde minut för att ta hand om alla nya som kommer hit. Ukip är inte emot invandring men vi måste ha kontroll på de som kommer hit.
När vi lämnar mötet följer oss applådåskorna ut genom dörren.