Rollen som Gud är till salu
Turbulensen kring den sparkade AI-gurun Sam Altman sätter fingret på en obehaglig sanning:
I valet mellan pengar och vad som är bäst för mänskligheten kommer pengarna alltid att vinna.
Det var nyheten som fick alla världens tech-bros att fullständigt gå i spinn i helgen: Sam Altman, AI-teknikens golden boy, fick respass på grått papper från OpenAI – bolaget bakom ChatGPT.
Att en vd får kicken är i sig ungefär lika dramatiskt som en tallrik yoghurt, det är en del av vardagen.
Den företagsledare som inte levererar ”aktieägarvärde” är på sikt lika omöjlig på sin post som en förbundskapten som förlorar mot ett Tintin-land i fotboll.
Det var just därför Sam Altmans sorti kom som en chock.
Denne 38-åring med pojkaktig utstrålning har nämligen gjort sina ägare ofantligt förmögna på kort tid. Före helgens händelser räknade OpenAI med att få in nya pengar på värderingen 86 miljarder dollar, nästan 1 000 miljarder kronor.
Förklaringen är den otroliga framgången för ChatGPT.
I vilket annat bolag som helst skulle Sam Altman sitta så säkert i vd-stolen att han lika gärna kunde ha skruvats fast.
Men OpenAI är inte vilket företag som helst. Grundat 2015 av en grupp forskare med det uttalade målet att se till att AI-tekniken utvecklas på ett sätt så att den ”har störst sannolikhet att gynna mänskligheten i stort”.
OpenAI består därför av två delar – ett icke-vinstdrivande bolag som sysslar med forskning och ett dotterbolag som ska finansiera kalaset genom att dra in pengar.
Det verkar vara i denna inbyggda dragkamp mellan idealism och profit som problemen uppstått.
Enligt flera affärsmedier tyckte styrelsen att Sam Altman expanderade allt för fort utan att ta tillräckligt stor hänsyn till säkerheten.
Sam Altman ansåg å sin sida att bolaget måste gasa för att kunna finansiera utvecklingen av tekniken. Enligt nyhetsbyrån Bloomberg har anstormningen till ChatGPT varit så stor att bolagets datorkraft helt enkelt inte räcker till – och att investera i ny utrustning kostar stora pengar.
Sam Altman har medgett att det finns faror med AI men anser att de kan hanteras och att möjligheterna med tekniken är så stora att det är värt risken.
Men i OpenAI:s styrelse är de skeptiska forskartyperna i majoritet. Därför kunde de tvinga bort Altman.
Orsaken, att Sam Altman inte varit för dålig på att tjäna pengar utan tvärtom för bra – är vad som gör denna historia unik.
I en normal företagsekonomisk kontext framstår styrelsen som ett gäng världsfrånvända kufar.
Men de starka reaktionerna säger också en del om dagens moderna kapitalism, där det trots allt prat om klimat, jämställdhet och socialt ansvarstagande ändå är ekonomiska intressen som kommer i första hand.
OpenAI är antitesen. I bolagets stadgar står till och med att vinst alltid ska prioriteras lägre än bolagets huvudsyfte att främja mänskligheten.
Det tog bara något dygn innan det stod klart att Sam Altman fått ett nytt jobb hos Microsoft, som är OpenAI:s största investerare.
Han lär ta med sig ett stort gäng från OpenAI och en gissning är att de inte främst lär syssla med att hjälpa gamla damer över gatan.
Det är trots allt inte Microsofts altruism som gjort bolaget till världens näst största efter Apple med ett börsvärde på nätta 30 000 miljarder kronor.
AI är inte som vilken teknologi som helst. Om bara en tiondel av forskarnas profetior blir besannade kommer den förändra världen. Och om bara en hundradel av varningarna slår in är riskerna enorma.
Den som har mest pengar kommer vinna racet om AI. Och därmed få en makt som kan jämställas med en slags gud.
Okej, det kan låta lite överdrivet.
För alla utom Silicon Valleys tech-snubbar.
Flera av dem har redan iklätt sig rollen som världshärskare utan minsta antydan till att rodna.
Mark Zuckerberg har via Instagram hundratals miljoner ungas välbefinnande i sina händer. Google-grundarna Sergey Brin och Larry Page vet mer om människors innersta tankar än vi själva. Och Elon Musk lockar med sitt X aktivt fram människans mindre vackra sidor.
Ironiskt nog var just Elon Musk en av initiativtagarna till OpenAI, och tillhör de som uttalat sig mest dystopiskt om AI.
Det han verkar ha funderat mindre på är de existentiella farorna med att koncentrera ekonomisk och teknologisk makt till några få människor – exempelvis sig själv.
Med sitt satellitsystem Starlink har han oombedd tagit på sig uppgiften att avgöra krig (som i Ukraina) – och därmed vem som får leva och vem som får dö. Hans makt är så stor att människor inom den amerikanska militären kallar det ett slags ”skuggstyre”.
Varför säger ingen i Elon Musks närhet till honom att skärpa sig? Därför att han är världens rikaste man och inte har någon chef. Och ännu viktigare, att han har gjort så många så otroligt rika. Det finns få saker som mer effektivt tystar kritiker.
Och samtidigt som Elon Musk i vissas ögon alltmer uppträder som en Bond-skurk, ser miljoner människor honom som en idol och förebild.
”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”, står det i en tjock, känd bok.
De som skrev den kan inte ha förutsett 2020-talet.
Det går alldeles utmärkt att jobba åt båda två. De är ju numera ett och samma väsen.