”Spökhuset” fick nytt liv

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-02-01

Familjen Nylin-Höglunds hus hade stått tomt i 50 år när de köpte det

Det var kärlek vid första ögonkastet. Ett nedgånget renoveringsobjekt som stått tomt i nästan 50 år.

– Jag kände direkt att här vill jag bo. Min man däremot trodde att jag hade blivit galen, säger Christina Höglund.

Här bor Christina Höglund och Lars Nylin med barnen Andrea och ivan. Huset, som är 260 kvadratmeter stort, är byggt 1925 och ligger i Komstad utanför Tomelilla.

Av en slump hade Christina Höglund och Lars Nylin upptäckt att huset i Komstad utanför Tomelilla var till salu.

– Vi åkte dit sent en kväll i augusti och det var ett riktigt blåsväder. Ett av fönstren ramlade ut när jag försökte öppna det och då insåg jag varför så många spekulanter hade backat ur, säger Christina som själv inte blev avskräckt av husets dåliga skick.

Tvärtom. Sedan sex år tillbaka är huset från 1925 i familjens ägo.

– Vi hade hört att det kallades spökhuset i byn när vi flyttade in. Ingen hade bott här på riktigt sedan den förra ägaren dog 1956. Jag ska erkänna att jag var lite nervös i början. Men nu har jag tagit reda på husets historia och känner mig lugn – det spökar inte.

Bevarar detaljerna

Familjen Nylin-Höglund är väldigt mån om att bevara så mycket som möjligt av husets originaldetaljer.

Den vackra limfärgen på väggarna är orörd. Köket är i original, utom det vita kaklet på diskbänken, porslinshoarna och vitvarorna.

Färgen flagnar på dörrarna och tapeterna har släppt från väggarna. Nödvändiga reparationer har gjorts som att putsa om fasaden och dra in el, och fönstren har renoverats. En gammal kamin från 20-talet har införskaffats som värmekälla.

Anlitade slagrutemän

Dessutom har en finsnickare i byn hjälpt familjen med att renovera glasverandan och ytterdörren.

Virket är oftast bra i äldre hus och trots att det är ruttet på utsidan går det nästan alltid att bevara själva kärnan.

Byn Komstad är känd för sina stenbrott, men det innebär också att det är svårt att hitta vatten.

Efter flera misslyckade borrningar tog familjen till en okonventionell metod – två slagrutemän – så numera ger en brunn obegränsad tillgång på vatten.

I övrigt skyndar Christina och Lars långsamt. Inte bara av kostnadsskäl utan också för att renoveringar oftast blir bättre när man ”bott in sig” ett tag.

Romantisk inredning

– Och vi gillar att huset är så slitet. Jag tycker att det är pittoreskt och romantiskt. Våra vänner är märkligt nog också positiva till huset trots att det håller så låg standard. Men visst, när de kommer hit på besök för tredje året i rad och tapeterna fortfarande hänger i gästrummet är det ju inte särskilt konstigt om de börjar tröttna. Så nu har vi börjat renovera gästrummen lite smått.

Även inredningen matchar husets slitna stil och är lite ”shabby chic”. Möbler och tyger har familjen hittat i antikaffärer och på loppisar runt om Österlen. Några få saker är köpta på Ikea, som sängar, linne och handdukar.

Intrycket är praktfullt i all sin enkelhet.

– Jag mår så bra när jag är här. Alla i familjen längtar hit så fort vi behöver åka härifrån. Det här huset har blivit en stor och viktig del av våra liv, säger Christina.

Micaela Nordberg

Följ ämnen i artikeln