Jordbävningen krossade ”Martyrernas familjers park”
Uppdaterad 2023-02-13 | Publicerad 2023-02-11
KAHRAMANMARAŞ. Det som kallades ”Martyrernas familjers park” är nu en skrothög.
Elva höghus som ramade in parken har nu begravt den med bråte.
– Det kommer aldrig bli sig likt igen, säger Mustafa, 20.
En grå dammdimma ligger som ett täcke över Kahramanmaraş. Grävmaskinerna river upp spillrorna av stadens kvarter.
På Ali Sezal Boulevard stod sex 12-våningshus som vette ner mot en park. Nu är det bara luft kvar på trottoaren. Flerfamiljshusen rasade rakt ner i grönområdet. Parken omfamnades av 15 höghus. Nu finns bara 4 kvar.
Den heter ”Martyrernas familjers park”. Några träd, buskar, parkbänkar, färgglada gungor och utegym. En ljusbrun stengång som slingrade sig genom gräset.
Nu är det ett katastrofområde. Räddningsarbetare står på högarna och letar liv eller lik.
– Det var en så vacker park, så fin. Man kan inte förstå att det här är samma plats, säger Ayşe.
Hon och hennes lillasyster brukade gå hit med deras andra syster Nurhayat och mamma Maliha. De lade ut filtar på gräset, hade picknick och åt frukost utomhus.
Nu sitter de på en smutsig bänk och tittar ut över förödelsen. Deras syster Nurhayat och mamma Maliha är någonstans där inne under bråten.
– Vi kan inte göra något. Jag kan inte tänka klart. Vi bara väntar på att få se dem igen, säger Ayşe.
Det som var höghus påminner nu om tårtbottnar staplade på varandra. Lägenheters tak och golv som pressats ihop och mellan lagren syns minnen av vardag. Fotoalbum, kläder och kastruller trängs med betongblock.
Flera kvarter finns inte längre kvar. Ett stenkast från parken är en hel gata oigenkännbar och påminner om ett krigshärjat område. De hus som inte rasat ihop fullständigt är kraftigt demolerade. Hela väggar som ryckts undan på någon minut och ser ut som dockhus.
”Vet ingenting om morgondagen”
Mustafa, 20, bor med sin familj i ett närliggande område som klarat sig lite bättre. Han är på väg hem när han passerar genom det krossade kvarteren. Hans hus är okej, jämfört med det här.
– Jag hörde att man kanske ska tömma staden, riva allt och bygga upp på nytt. Det kommer aldrig bli sig likt igen.
Han har nyss varit vid Röda korsets uppsamlingsplats och hämtat en laddsladd till mobilen och en gul förpackning som det står ”näring” på. I princip alla butiker är stängda. Vissa har blivit plundrade.
– Det finns ingen mat, inga pengar i bankomaterna. Det är kallt och mörkt och vi vet ingenting om morgondagen, så vi måste leva för dagen.
Han studerar ekonomi och har haft tankar på att resa till Europa.
– Det var min plan, när jag pluggat klart. Nu vet jag inte om det går.
”Den här staden är död”
Mustafa, 63, sitter på en parkbänk och ser ingen utväg. Här väntar han på besked. Han saknar åtta släktingar.
– Jag kan inte tänka på något annat än dem. Jag bara sitter här och väntar.
Han räknar upp de tio provinser som drabbats av jordbävningen. Själv sitter han i epicentrumet.
– Konsekvenserna här är värst. Jag är chockad över att det kan bli så här.
Han ser sig omkring runt om i parken och ögonen tåras.
– Det är slut. Det är över. Den här staden är död. Död!
