Haag underhåller hela vägen

Patrik Lundberg

helskärm

Erik Haag levererar. Så klart.

Men någon verkar ha glömt hur mycket reklam man får göra i public service.

Det är skillnad på sommarvärdar och sommarvärdar. Merparten går in för att berätta sitt livs historia, eller i bästa fall de mest väsentliga delarna av den. Och så finns det en liten klick som satsar på att göra bra radio.

Till den klicken har vi i år kunnat räkna namn som Jonas Gardell och Maria Sveland. Nu kan även Erik Haag sälla sig till den skaran.

Haag underhåller från start till mål. Den röda tråden är vildsvinet, ett djur han känner igen sig i.

Han använder vildsvinsmetaforer för att berätta vem han är och inte är. Ett effektivt grepp för någon som vill vara personlig, utan att bli privat.

Faktum är att Erik Haag jobbar så genom hela programmet. Han använder gamla kollegors personlighetsdrag som motpoler till sig själv. Ett retoriskt knep för att undvika en enmansföreställning.

Går det hem? Givetvis.

Så är han också van vid att jobba i radarpar. Erik Haag skriver alltid tillsammans med andra. Och till och med nu, när han skriver själv, är det som om hans kollegors andar vilar över manuset.

Humorn är programmets styrka. Det spelar ingen roll om Haag berättar om Franz Kafkas dagbok, jobbfyllor eller mullvadar. Allting är guld.

Man undrar bara var Sveriges Radio sätter gränsen för reklam. Självklart ska Haag få berätta om arbetet med SVT-serierna ”Historieätarna” och ”Pappas Pengar”. De tillhör trots allt de senaste årens bästa svenska tv-program.

Men programtitlarna upprepas så att de lär eka fram till respektive andra säsong som har premiär i höst och vinter.

Crescendot:

”Tv-program som ’Pappas Pengar’ och ’Historieätarna’ kan fungera som vaccin mot egoism och mot främlingsfientlighet”.

Det är säkert sant. Och Erik Haag ska personligen inte klandras. Däremot ställs en nygammal fråga på sin spets.

Sätts reglerna ur spel när det gäller reklam public service-bolag emellan?