I dag är Elm Street USA:s medelpunkt

Per Bjurman

Elm Street, huvudleden som skär genom centrala Manchester, är till vardags som vilken medelamerikansk landsortsgata som helst.

När vi var här för ett år sedan, för ett av Obamas första valmöten i New Hampshire, såg vi uppskattningsvis tre människor på trottoarerna på en halvtimme.

Men under tisdagen känns Elm plötsligt som Mainstreet USA, som själva medelpunkten för hela det jättelika landet.

Presidentkandidater hälsar på väljare på restauranger och kaféer, kändisar minglar med kampanjarbetare på trottoarerna, vildögda supportrar hänger på biltutorna i den fullständigt igenkorkade trafiken och luften vibrerar av ”det är här man ska vara nu”-känsla.

I såna situationer är det inte svårt att peppa sig själv inför tio månaders fortsatt valrapporterande.

Ser Hillary i ett sista försök att övertyga väljare vid vallokalen på Broker Ground School utanför Concord.

Det går väl sådär.

Hon hälsar visserligen på några individer som säkert kommer att rösta – fast inte förrän i valen 2016 eller 2020.

Det är kort sagt bara några väldigt små skolbarn, och det sedvanligt hysteriska mediauppbådet , som möter upp.

Ron Paul-fansen är överallt hela tiden (också i min mailbox och bland kommentarerna i bloggen) med sina skrymmande skyltar och sitt ”Live free or die”-skanderande.

På Hillary-mötet är det en skäggig och långhårig herre med bara fötter i somriga sandaler – termen ”hippe” känns inte helt sökt – som tycker att barnen ska få sig en lektion i frihetliga tankar.

Han trampar fram med sin skylt och börjar, på fullt allvar, gaffla om vad åhörarna har att vänta av livet om inte Ron Paul blir vald.

Knattarna tittar mycket förbryllat på den underlige farbrorn.

Mike Huckabees humor är det inget fel på.

När han får en fråga om varför han och hans republikanska partikamrater hela tiden beskriver de demokratiska förslagen om allmän sjukförsäkring som socialistiska ler han fräckt och säger:

– Det är för att vi vill vinna.

Tror att det bara är Hillary som kampanjar med sitt förnamn. Tills jag ser de fåtaliga Fred Thompson-supportrarna i Concord. Även de håller upp skyltar på vilka det kort och gott står ”Fred”.

Det har inte riktigt samma igenkännbara schvung, om man säger så.

Får mail med frågor om varför vi skriver mer om demokraterna än om republikanerna.

Det gör vi, hittills, för att dramatiken på den sidan, med giganterna Obama och Clinton i sensationellt ojämn kamp, varit så mycket större.

What now?

Well, 15 januari hålls primärval i Michigan – som dock inte har någon större tyngd, då delstaten på grund av interna stridigheter i partierna fått antalet delegater minskat.

19 januari är ett viktigare datum. Då håller bägge sidor provval i Nevada – och republikanerna dessutom primärval i South Carolina.

Vi ses då.