Flygjournalisten om dödskraschen: Klassisk horror story

Julia Wågenberg

"Vi får väl se", ska Andreas Lubitz ha sagt och syftat på om flygplanet skulle landa eller inte.

Kort därefter styrde han rakt in i bergväggen.

– Det han gör är ingen impulshandling, säger flygjournalisten Jan Ohlsson.

helskärm

Ljudinspelningen från svarta lådan ger en detaljerad bild av händelseförloppet minuterna före dödskraschen. Tidningen Bild um Sonntag har tagit del av konversationen som spelades in i cockpit.

Flygjournalisten Jan Ohlsson reagerar starkt på vad som blivit känt.

– Det är en klassisk horror story. Vem som helst skulle inte utföra decenniets massmord, säger han.

"Kräver noggrann planering"

Ohlsson tycker att det framstår som att andrepiloten Andreas Lubitz planerat sitt agerande.

– Utifrån att det är privata orsaker som utlöser alltsammans och det sönderrivna sjukintyget har han insett att hans dagar är räknade. Frågan är hur mycket han planerat och vilket tillstånd han befann sig i där i planet, säger han och tillägger:

– Det han gör är ingen impulshandling. Han har bestämt sig. Det är inte bara att knappa in, det kräver noggrann planering. Han kan ha läst på hur andra gjort.

"Kan ha mildrat dödsångesten"

På ljudinspelningen hörs hur kaptenen skriker "För Guds skull, öppna dörren". Han bankar på dörren för att försöka ta sig in.

– Han är ju förtvivlad. Frågan är när han anade vad som pågick där inne. Kaptenen och kabinpersonalen hade säkert sina misstankar. Det måste varit fruktansvärt, säger Ohlsson.

Det tog åtta minuter från att kaptenen lämnade cockpit fram till att flygplanet kraschade.

– Som passagerare tog det nog en stund innan de förstod vad som hände. Det kan ha mildrat dödsångesten jämfört med andra olycksscenarion där passagerarna från början är medvetna om att det ska ta slut, redan tidigt i händelseförloppet. Ett tecken på detta är att det hörs skrik från passagerarna först på slutet.

Kärleksproblemen spelade roll

Ohlsson pekar ut två saker som ledde fram till att handlingen som Andreas Lubitz misstänks för, över huvud taget kunde ske.

– Det är säkerhetsdörren och hans psykiska tillstånd.

Men det finns, resonerar Ohlsson, ytterligare mängder av händelser som påverkat. Han nämner Lubitz kärleksaffär, separationen, det sönderrivna sjukintyget, problemen med ögonen och hans psykiska tillstånd. Detta fick drömmen om en pilotkarriär att gå "förlorad", tror Ohlsson.

– Det är när detta förs samman, en serie av närmast omöjliga, helt hopplösa faktorer, som det smäller, säger Ohlsson.

Problem med kåren

Nu måste rutinerna kring säkerhetsdörren och de psykiska bedömningarna förändras, enligt Ohlsson.

Men det finns också problem med det han beskriver som en "kåranda". Att visa sig svag – fysiskt eller psykiskt psykiskt – kan vara något en pilot drar sig för.

– Det finns en hjältekultur. Det är en hierarkisk befälsgång. Piloter måste hålla ihop för att nå målet och vara del av gänget för att kunna kvar i flygbolaget och nå drömmen om att bli kapten, säger Ohlsson.