I trygga Salisbury levde ex-spionen Skripal ett stillsamt liv

Peter Kadhammar

SALISBURY. Man kunde inte ställa klockan efter honom, men man visste vilken dag det var, och ungefär vad tiden var.

På söndagarna vid lunch kom Sergej Skripal till den gamla klubben för järnvägsanställda, den som nu är öppen för allmänheten och där en pint öl försäljes till medlemmar ett pund billigare än på vanliga pubar. Så om man dricker ett par öl varje söndag, som Sergej Skripal gjorde, har man strax tjänat in medlemsavgiften som är blygsamma 15 pund första året och tio fortsättningsvis.

Han deltog gärna i söndagarnas lotteri om matvaror, "köttlotteriet".

Hade han ont om pengar?

Knappast.

Han betalade sin tegelvilla på Christie Miller Road kontant 2011, ett år efter att han kom till England. 260 000 pund. Över tre miljoner kronor. En före detta överste i den ryska militära underrättelsetjänsten GRU har inte sådana pengar, inte om han levt hederligt, och särskilt inte om han suttit dömd för landsförräderi och frigivits bara därför att Ryssland ville ha tillbaka några av sina egna spioner som åkt fast i Storbritannien och USA.

2010 släpptes han och flögs till London. Ett års debriefing hos brittiska underrättelsetjänsten, därefter frihet att bosätta sig i en stillsam stad på landsbygden.

Ett hus, en pension.

”Jag vill tro att han kommer tillbaka”

Han brukade promenera till den polska delikatessaffären Taste of the World på Fisherton Street en gång i veckan. Han köpte korv, skinka och fisk.

Lite längre ner på gatan, mitt emot vadslagningsbyrån Ladbrokes, ligger frisersalongen Cutters Corner. Hit kom Sergej Skripal var sjätte vecka.

En gentleman, säger Cheryl Hurworth som brukade klippa honom. Snyggt klädd: kavaj och propra byxor, skjorta, ibland med slips, oftast inte. Han var klädd på ett sätt som karlarna i Salisbury inte längre är säger Cheryl.

Han småpratade, hon minns inte om vad men hon mådde alltid bra när han gick.

Cheryl har varit frisörska i 23 år och Sergej Skripal var en kund hon gladde sig åt.

När hon berättat så långt hejdar hon sig och säger:

Jag pratar om honom som om han är död. Jag vill tro att han kommer tillbaka.

Hon tänkte att han var en affärsman som till hälften dragit sig tillbaka. Hus i Salisbury och lägenhet i London.

Ett par dagar i veckan besökte han London i affärer. Så föreställde hon sig hans liv.

Hon skrattar:

– På vintern bar han svart hatt och svart rock. Nu ser jag att det är rena klichén av en spion.

Hela kyrkogården är avstängd

Om man fortsätter ytterligare en liten bit in mot centrum, går på bron över floden Avon och tar till vänster är man strax på Marknadstorget. Där ligger den italienska restaurangen Zizzi som Sergej Skripal och hans dotter Julia besökte söndagen den fjärde mars.

Restaurangen är nu avstängd och fasaden döljs av gröna presenningar.

Den pub Sergej och Julia Skripal besökte är också avstängd.

Deras hus på Christie Miller Road liksom vägen dit är också avstängd.

Salisbury kyrkogård, där Skripals fru Ludmila begravdes 2012, är också avstängd. Hela kyrkogården.

Ludmila var 59 år och dog av cancer. Sergej Skripals 43-årige son dog under ett besök St Petersburg i juli. Dödsorsaken angavs vara en leversjukdom men enligt tidningen The Telegraph saknas dokumentation som styrker den uppgiften.

Så mycket död, så många frågetecken.

En stillsam stad

Sergej och Julia Skripal lämnade restaurangen, passerade Salisburys bibliotek och gick in i en gång som leder ut i en park vid köpcentret Maltings. Inne i biblioteket satt på tisdagen en pensionerad polisman, Bryan, 75, som är aktiv i Wiltshire Savings & Loans, en förening som hjälper fattiga med lån till bostäder.

I 30 år var jag polis, sa Bryan. Under de åren var jag kanske med om fem mord. Alltid familjedraman. Man. Hustru. Bråk. Salisbury är en stillsam stad.

Sergej och Julia Skripal kom ut från gångens dunkel, ut i ljuset.

En tårpil hade just börjat slå ut och det syntes påskliljor i grässlänten. De satte sig på en bänk mitt emot butiken World of Cards och bredvid en önskebrunn av tegel som Rotary satt upp. Där kan man slänga i slantar för välgörande ändamål.

Sirener och helikopter

En luffare som kallar sig Bowler såg dem. Bowler är samma sak som plommonstop, den hatt som mer än någon symboliserar England. Mannen som kallar sig Bowler har sitt plommonstop fullt av pins: brittiska flaggor, ett kanadensiskt lönnlöv, en ros.

Jo, han såg ryssen och hans dotter. Det var inget särskilt med dem. Bowler har sett så många och så mycket. Han har varit på luffen sedan 1979. Han brukade stanna bara några dagar i varje stad men har varit fast i Salisbury sedan i somras. En hjärtattack. Han sitter på sin väska i köpcentrets garage.

En kvart senare hördes sirener och sedan kom en helikopter, så Bowler förstod att något hade hänt.

Noterade han Putins ord?

Bänken där Sergej och Julia Skripal satt döljs under ett gulvitt saneringstält som ska skydda omgivningen för nervgas. En biljettautomat upp på parkeringen döljs av ett gulvitt tält. Polisens blåvita plastband spärrar av parken, övre däcket på parkeringen och de andra platserna där Skripal och hans dotter uppehöll sig söndagen den fjärde mars.

Kommer de att överleva nervgasförgiftningen?

Kommer de i så fall att kunna peka ut vem som försökte mörda dem?

Det ironiska är att Sergej Skripal bosatte sig i den stillsammaste av städer. Här stänger butikerna redan 17.30. De som bor i den medeltida kärnan har särskilt låga försäkringspremier eftersom portarna reglas runt stadsdelen varje kväll klockan elva, så har det varit sedan medeltiden.

En 66–årig man levde ett saktmodigt liv på denna trygga plats. Noterade han att Vladimir Putin i en rysk intervju nyligen sa att han kan förlåta allt – utom förräderi?