Ett småkryps affärsliv

Bananflugor, mjölmaskar och kackerlackor.

Gynnare som är rätt ovälkomna besökare i de flesta hem.

Men för Hans Visser är de en affärsverksamhet.

Hans Visser upptäckte att det var svårare att ta hand om en ödla än han hade föreställt sig. Bra foder, det vill säga syrsor och insekter, var inget som gick att köpa i en vanlig livsmedelsaffär. Han fick helt enkelt odla egna insekter, något han hade lätt för.

– Intresset för insekter har jag haft länge. Jag har haft egna maskodlingar för fiske och så.

Insekterna blev allt fler och ryktet om makarna Vissers insektsodling spred sig. Inom kort började fick de förfrågningar om att sälja insekter. Samtidigt började Hans tröttna på sitt jobb.

– Jag arbetade inom sjukvården. Bland annat på Östra Sjukhuset och dessförinnan på Sahlgrenska. Min fru var då lärare och vi kunde livnära oss på hennes inkomst tillsvidare. Insektsodlingen växte och, ja. På den vägen är det.

Företaget som växte fram heter Cricket Express, och i dag arbetar både Hans och Elisabet heltid med att odla bland annat syrsor, mjölbaggar, kackerlackor, vandrande pinnar, hoppstjärtar, sniglar, bananflugor och vaxmott.

Berätta om era kunder. Vilka är de?

– Vi har hela den zoologiska biten. Både människor som tropiska djur av olika slag – som ödlor, fåglar och småapor – och djuraffärer. Sedan säljer vi till fiskare och universitet. Till exempel har vi odlat bananflugor åt forskare som studerar dem för att kartlägga människans DNA.

– Ett annat kuriosa-projekt är de studier som bedrivs kring insektsproteiner. För några år sedan beslutade EU att ge forskningsanslag för att se om det går att använda insektsprotein i matproduktion. Det vill säga att utvinna proteiner ur insekter för att använda i mat, till exempel hamburgare. Inte att äta insekterna som de är. Vi måste trots allt hitta nya sätt att producera föda om vi ska kunna leva som vi gör även i fortsättningen, annars kommer det inte att räcka till. Den forskningen har vi i alla fall bidragit med insekter till.

– Men vi har faktiskt bidragit med insekter till ett tv-program, där en kock tillagade en middag av insekter. Det var inte meningen att det skulle vara äckligt eller så, men för att på ett seriöst sätt visa att det går.

Era insekter används i filminspelningar också. Kan du berätta lite om det?

– Framförallt har det varit polisserier och deckare som vill ha maskar till döda kroppar. Men vi har också bidragit med insekter till en Lars Von Trier-film till exempel. En annan rolig grej var ett coutry-band som vill ha syrsor till en konsert som ”sjöng”. Mitt under en låt tystnade musiken och då hörde man bara syrsorna som hade mickats upp.

Ni skriver på er hemsida att det är insekter av bästa kvalitet. Om jag köpt en dålig fåtölj eller jacka märker jag det ganska fort. Men hur ser jag att en syrsa är av sämre kvalitet?

– De har dålig spänst i benen, är inte lika pigga. Skalet är inte lika fint. Det krävs lite kunskap, men det går absolut. Jag som arbetat med det här så länge kan se om insekterna mår dåligt på håll, lika väl som att en bonde ser om en av hans kor är sjuk.

I likhet med plankton är insekter fundamentet i sitt ekosystem. Och på samma sätt är de extremt känsliga för gifter och kemikalier. Dålig mat är med andra ord det lättaste och i synnerhet mest dramatiska sättet att se om något inte står rätt till. Därför har Cricket Express gått över helt till KRAV-märkt mat åt djuren.

– I början hade jag ingen koll, och det var ganska svårt att få tag på kravmärkta produkter. Jag köpte till exempel helt vanlig isbergsallad för att ge till syrsorna. På en halvtimme var alla döda. Minsta besprutning påverkar dem väldigt mycket. Ta till exempel bananer. De stora producenterna märker sin frukt med små gröna grodor för att visa att den är schyst. Men ger jag de bananerna till mina flugor skulle de dö direkt.

– Det ska sägas också att vi människor är minst lika känsliga som insekter. Det syns mycket fortare på dem bara. Jag skyddar min kropp och undviker besprutad mat. Vi odlar till exempel egna groddar och broccoli hemma. För det finns så mycket idioti med mat. Man inser hur känsligt vårt ekosystem är samtidigt som det är skrämmande att se hur vinstdriven matindustrin är.

Det låter som att du lärt dig mycket av att arbeta med insekter. Inte bara om dem men också människan och din egen kosthållning.

– Jo absolut. Det var som att en väckarklocka ringde.

Hur tänker ni när ni ska utveckla affärerna då? Kan man hålla fingret i luften för att känna av vindarna och se vilka nya insekter man bör odla och sälja?

– Nja, inte riktigt. Det finns inte en marknad på det sättet som vi försöker anpassa oss efter. Det händer att vi lägger till eller tar bort en insekt ur sortimentet. Men vi scannar inte aktivt av efter nya behov. Jag är något av en idealist också. Känns något dåligt, något nytt foder till insekterna eller så, tackar jag nej. Jag vill ha rent samvete, men så tänker inte alla. Det ska vara billigt, billigt, billigt. Vi är inte vinstdrivna på det sättet. Förankringen i norden är väldigt bra och det vore kul om forskningen på insektsproteiner i mat blev större. Men just nu går det bra, hur som helst. Däremot ska vi starta en ny firma om några veckor som istället är inriktad på odling av groddar.

Har ni någon låg- och högsäsong?

– Den är väl just nu då många djur föds. Annars är det ganska jämnt över hela året. Det är kanske lite lugnare på vintern, januari och februari. Insekter klarar ju inte av frost utan dör på en gång om de ska fraktas. Men då säljer vi fortfarande en del mask till vinterfiskare, ungefär 100 kilo varje vinter.

Vad är svårast när man arbetar med djur?

– Vi kan inte riktigt ta semester. Levande djur måste ses till, skötas och matas varje dag. Att åka iväg i två veckor funkar inte riktigt då. Så visst, ibland känner jag mig lite trött på det. Men jag har absolut inte ledsnat. Det är ju en hobby som blivit affärer för mig. Det är otroligt fascinerade att se dem växa från något man knappt kan se med ögat till ett djur du kan hålla i handen.