Hakorna som vände upp och ner på Sverige
Publicerad 2016-11-30
Humle och Dumle blev SVT:s första barnidoler: Det var väldigt primitivt
De var Sveriges mest kända hakor.
Från sitt skafferi nådde de flera generationer barn.
Men det började med en blöt natt i Finland, en ryss och en hallspegel.
”Jag e Humle och jag heter Dumle
- varje fredag träffas vi
i kapten Bäckdahls skafferi...”
Vem minns inte barnprogrammet hemma hos den pensionerade sjökaptenen?
I år firar Sveriges Television 60 år och Björn Clarin, 79, och KG Larsson, 87, var med - nästan ända från början. Det är de som var hakorna.
Nu träffas de igen vid ett lunchbord på Göteborgs stadsteater. Det tar inte många minuter innan de båda berömda skafferitrollen faller in i samma jargong som de hade som Humle och Dumle.
”Jag tänkte bara på KG Larsson”
Men för att ta det från början: Berättelsen om Humle och Dumle började samma dag som Björn Clarins dotter föddes och han blev utkörd från BB. Då styrde han stegen mot en audition på Radiotjänst i Göteborg.
- Karin Sohlman, som hon hette innan hon gifte sig med Åke Falck, hade ett program som hette ”Vi unga”. De skulle ha lite lokala ungdomar som kunde göra något mer än att vissla i otakt. Jag lirade några låtar på pianot. En producent som hette Arne Arnbom sa: ”Skulle du kunna tänka dig att vara med i ett barnprogram också? Och då borde du ha med en kompis, jag vet bara att de här killarna ska bo i ett skafferi”, säger Björn Clarin.
- Den enda jag kunde tänka mig skulle kunna vara med och skriva manus och agera var min kompis från studentteatern i Göteborg: KG Larsson.
Kräftskiva i Finland
Arne Arnbom hade fått idén till barnprogrammet under en kräftskiva i Finland.
- Fram på småtimmarna, på denna allt blötare fest, häktade en rysk producent av hallspegeln och la den på bordet och hakan på spegeln, lånade en sminkväska och målade ögon på hakan. Sen hade den finske värden inte några större problem med att hålla stämningen vid liv resten av kvällen, säger Björn Clarin.
Knappt tre månader efter Clarins audition på Radiohuset var det premiär i TV1.
- Vi var ju med i starten, säger han.
- Koltåldern, säger KG Larsson.
- Nästan blöjåldern.
- Ja, och det fortsatte med blöjåldern för oss egentligen. Med tanke på hur programmet producerades. Det var väldigt primitivt.
Succén var i alla fall omedelbar. Humle och Dumle älskades av tittarna.
- Första tiden i tv satt vi mest och pratade i mun på varandra för att… ja, det blev så för vi hade inga skrivna manus. Vi hade bara stolpar, säger Björn Clarin.
Signaturmelodin till Humle och Dumle stod han också för.
Skrevs i en tältsäng
- Jag låg i en tältsäng bredvid det piano som jag hade inköpt för mina sista slantar. Jag kunde bara sträcka upp ena handen och spela med vänsterhanden den melodi som hade runnit upp i huvudet. Sen blev det så att KG svarade för texterna och jag för melodierna. Och det var väldigt roligt för KG hade en förmåga att hitta lite nya … ska vi säga, spännande versmått? säger Björn Clarin långsamt.
- Jag måste också ge Björn ett erkännande för att han inte ändrade i texten. De kunde handla om vad sjutton som helst. Vi gjorde det som vi tyckte var skoj och roligt att göra. På vårt sätt, säger KG Larsson.
- De lade sig över huvud taget inte i någonting, säger Björn Clarin.
Måndag till torsdag var det genomgångar, manusskrivning och genrep.
- På fredagen hade vi torrepetitioner och generalrepetition på eftermiddagen. Sen kom den där hemska signalen som förkunnade att nu var det dags för tagning och så körde vi igenom programmet på en halvtimme, säger Björn Clarin.
- Jag måste rätta dig om vad som hände på fredagarna. Jag var ju lärare då … inte förrän bortåt tre kunde jag komma loss, säger KG Svensson.
- Men jag tog dina repliker.
- Gjorde du det?! Jag undrade vart de tog vägen.
Ni måste ändå vara de allra första tv- idolerna?
- Eh, nja. Det fanns hemimporterade program, det var nåt som hette Andy Pandy, säger Björn Clarin.
- Du har ju Olle Björklund också, som var populär bland damerna, säger KG Larsson.
Men ni fick ju beundrarpost?
- Ja, vi fick - men framför allt kapten Bäckdahl. Han fick hemslöjd och sånt där. Vi fick inte så mycket hemslöjd, de hade inte våra mått, säger KG Larsson.
Stickade långkalsonger av kamel
- Det satt ensamma damer runt om i landet och stickade muddar, halsdukar, extra varma kamelhårskalsonger och bakade äppelkakor som låg länge på postkontoret vid Korsvägen. Det var äppelkakor som hade en blågrön ton där de låg… Nisse Dahlbeck hade inte möjlighet att plocka hem allting - och det var laxar och rökt korv, säger Björn Clarin.
Till slut tvingades postmästaren säga ifrån. Bakverken låg och möglade på postkontoret.
Ni var rätt tuffa för den tidens tv - fick ni några klagomål?
- Det klagades, vet jag. Det blev tvärstopp mitt i programmet en gång. Det var en kopplingsspak mellan Stockholm och Göteborg som fastnade. Upprörda journalister skrev dramatiska krigsrubriker ”Televisionen tar inte om det avbrutna Humle och Dumle-programmet”. Vi spelade ju inte in det, säger Björn Clarin.
Gjorde över hundra program
Totalt blev det över hundra program med Humle och Dumle, ”det kan vara 120”, enligt KG Larsson. På slutet var de med i Fredrik Belfrages ”Gomorron, Sverige”.
- Då hade ju detta med miljötänkandet kommit in i bilden. Folk visste ju inte någonting om det här med luftföroreningar och sånt där, så då blev vi miljödeckare plötsligt. Vi åkte luftballong och försökte leka fram det här för barn, säger Björn Clarin.
- Och vi hade ett tema varje gång på de här programmen. Det är märkligt att folk kommer ihåg, vi var med så ytterst lite, bara fem minuter i alla program. Humle & Dumle var ju en mycket liten del av både Kapten Bäckdahl-programmet och Fredriks Belfrages program, säger KG Larsson.
”Nu svarar vi nej på allt”
Men sen var det slut - några fler comebacker blev det inte.
- 1990 då vi inte fick kroppar eller någonting sa vi att ”det här är ju ett tecken i tiden, nu svarar vi nej på alla eventuellt framtida…”, börjar Björn Clarin.
- Ja, men vi gjorde ju några program i alla fall, 88-89, säger KG Larsson.
- Ja, vi har aldrig haft några riktigt starka karaktärer.
Vad gör ni om två år när det är 60-årsjubileum för Humle och Dumle?
- Ja, vi får väl börja planera det i dag och skriva upp det med tanke på våra eroderade minnesfunktioner, säger Björn Clarin.
- Vi kanske kan få tillbaka den ersättning vi fick i det första programmet. Det vore fint. 75 kronor för manus, medverkan, repetitioner och allt, säger KG Larsson.