Lars vann över svininfluensan

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-01

ÖSTERSUND. Brit Lyng trodde inte att hennes livs kärlek skulle överleva julen.

Men efter 41 dagar i respirator besegrade Lars Alvskog, 61, svininfluensan.

– Jag hörde henne viska: ”Kämpa, du får inte lämna mig så här”, säger han.

41 DAGAR i RESPIRATOR Brit Lyng håller om sin kärlek Lars alvskog. I höstas insjuknade han i svininfluensan. Läget har varit mycket kritiskt. Men i dag - efter 41 dagar i respirator – mån Lars äntligen bättre.

I höstas insjuknade paret i den nya influensan. Brit, 40, återhämtade sig snabbt, men för Lars gick det sämre.

Efter tre veckor hade febern stigit till cirka 40 grader. När läget blev akut åkte de till hälsocentralen i Åre. Men trots att Lars, som lider av sjukdomen kronisk lymfatisk leukemi och därmed tillhör riskgrupperna, blev han hemskickad.Vid det andra besöket gjorde personalen en annan bedömning och Lars fördes akut till Östersunds sjukhus.

Livshotande tillstånd

Men då hade lunginflammationen redan gjort hans tillstånd livshotande.

Brit var förtvivlad. Sedan de träffades för sex år sedan har de inte varit åtskilda.

– Jag var så rädd att det var sista julen tillsammans. Var tredje timme ringde jag till sjukhuset, dag som natt, jag ville inte bli väckt av det telefonsamtal jag fasade för, säger hon.

För att rädda Lars liv beslutade läkarna att söva ned honom och ge honom respiratorvård. Men behandlingen med det antivirala läkemedlet Tamiflu var verkningslös – provsvaren visade positivt för svininfluensa gång på gång. Och Lars hade fått lunginflammation för tredje gången. Troligtvis var viruset resistent.

– Han var riktigt illa ute, säger hans läkare, Erik Olofsson, till Länstidningen.

Då bytte de till ett annat läkemedel, Relenza, som det bara fanns tre behandlingsdoser av i hela Sverige. Det räddade Lars.

15 december – efter 41 dagar vid respirator – var miraklet ett faktum. Lars hade överlevt.

Kan inte gå själv

Hans första ord: ”Beställ julskinka”.

– När jag vaknade trodde jag att allt var som vanligt och att jag kunde åka hem och fira jul, säger Lars.

Men så blev det inte. Under tiden på sjukhuset har många muskler förtvinat och den vanligtvis så hälsosamme och starke 61-åringen kan ännu inte gå själv.

– Utan Brit hade jag inte orkat. Hon är min livlina, säger Lars.

Julen tillbringade de på sjukhuset – tillsammans.

– Men det blir inte den sista och det är allt som betyder något, säger Brit.