Ett sms till Gaza – innan markoffensiven startar
Uppdaterad 2023-10-18 | Publicerad 2023-10-17
När som helst kan Israels inleda en markoffensiv i Gaza.
Jag kan inte sluta tänka på 11-åriga Rafah som lotsade mig genom spillrorna av sitt sönderbombade flickrum för två år sedan.
Vart tar hon vägen nu?
Mitt i natten rasade taket in. Glaskross, knäckta järnbalkar, plåt som skrynklats ihop som papper. Rafah Nasir, 11, visade madrassen där hon sov. Tills familjen flydde eldklotet mitt i natten.
– Plötsligt exploderade allt. Jag trodde huset skulle ramla ner på mig, förklarade hon.
Det var maj 2021. Jag besökte Gaza för att rapportera om det senaste blodiga elvadagarskriget med Israel. Hennes familj bodde i Beit Hanoun, en stad i nordöstra Gazaremsan, nära Israels taggtråd och stängsel.
Hela kvarter låg i spillror. En öken av cement och armeringsjärn. Hus gapade som dockskåp.
Smset till Gaza
Ändå bubblade Rafah av energi, rabblade fraser på engelska ”Hello my name is”, och ville så gärna berätta mer. Även om ordförrådet inte alltid räckte till.
Under sitt korta liv hade hon redan upplevt krig efter krig. Trots traumat var hon på många sätt som vilken elvaåring som helst. Gillade Tiktok och Nutella.
Jag och Rafah bytte nummer.
Vi skulle hålla kontakten.
Nu, två år senare, regnar bomberna över Gaza igen. Efter Hamas blodiga överraskningsattack i förra veckan söker Israel hämnd.
En markoffensiv planeras. Civila uppmanas att evakuera.
Jag skickar ett sms till Rafah. Och ett till.
Levande begravd jämte sin döda mamma
De senaste åren har jag rapporterat från Nordkorea, Ukraina, USA. Men få platser har gjort sådant intryck som ett sönderbombat Gaza.
De labyrintliknande städerna, barnen bland ruinerna. Nära, men ändå universum från Tel Avivs partystråk.
Två miljoner människor, varav hälften barn, är instängda på en smal landremsa mellan mur och hav, med begränsad tillgång till dricksvatten, sjukvård, el. En gräns som kontrolleras av Israel.
Därför kallas Gaza ”världens största öppna fängelse”.
När ännu ett krig rasar tänker jag på de vi mötte.
Pojken med splitter i magen.
Flickan utan skor.
7-åriga Souzey som låg begravd i rasmassor i sju timmar jämte sin döda mamma, och blev så traumatiserad att hon slutade prata.
Läkaren som gick på knäna.
Blodspillan, Israels förtryck. Visa världen! vädjade de.
Men Hamas vapensmedjor i underjordiska tunnelsystem under civila i Gaza?
Det ville få vuxna kännas vid.
Försvarbar massaker i Hamas ögon
Efter eldupphöret följde vi terrorstämplade Hamas militärparad. De tågade från stad till stad i Gaza, tungt beväpnade. Firande framgången i tjoande karnivalstämning. De ville plocka upp barn på truckarna för att låta dem posera med automatvapen och ”hjältarna”.
En del jublade åt ”frihetskämparna” under propagandaparaden – många gjorde det inte. Hamas styr med järnhand i Gaza. Utan åsiktsfrihet.
När jag intervjuade en av Hamas talespersoner, sammanfattade han våldscyklerna med ärkefienden så här:
– I boxning har du två val: vinna på knockout eller plocka poäng. Vi kan inte slå israelerna på knockout, men vi vet att vi kan göra det med poäng – och vi har tid på oss.
Hamas tycker sannolikt att de plockat många ”poäng” de senaste dagarna: Långt över tusen dödade israeler i en grotesk massaker. 200 som gisslan. Barn och gamla.
Försvarbart i Hamas ögon, efter år av israeliskt förtryck.
Många vägrar lämna sina hem
Idag är gränsen in i Gaza stängd. Inga utländska journalister kommer in, rapporterna är knapphändiga. Men många vittnar om skräck och likhögar inifrån fängelsekolonin. En humanitär katastrof.
6 000 bomber har släppts över landremsan på ett par dagar. Till skillnad från i Israel finns inga flyglarm, inga skyddsrum, ingenstans att fly. Över 1000 Gazabarn uppges ha dött i senaste bombräderna. Blodigare än på många år.
Och våldet tros eskalera.
Goliat, Israel, är militärt överlägsna. Nu planerar de en markoffensiv för att hämnas Hamas. De har uppmanat över en miljon Gazabor att blixtevakuera.
Ett omöjligt projekt. Vart ska de ta vägen?
Många vägrar också lämna sitt hem, sin mark.
Det är precis vad Israel vill, resonerar palestinierna.
Inga fler selfies och ros-emojis
De senaste två åren har min vän Rafah skickat selfies inifrån Gaza. Mängder av gulliga röstmeddelanden och ros-emojis.
”You have kids?”, messade hon när vokabulären svällde.
Rafah borde vara 13 år idag. Hon bodde i det område som nu uppmanas att evakuera.
Men det kommer inget svar på mina senaste sms.
I bästa fall har mobilen laddats ur.
Det värsta vill jag inte tänka på.