Agneta är unga svenskars trygghet i Paris
Publicerad 2015-11-18
PARIS. Många i Paris har förlorat vänner eller familj i terrorattackerna.
För svenska ungdomarna finns Agneta Kossowski-Darwish – som bakar lussebullar och spelar julmusik i svenska kyrkans lokaler.
– Vi måste bete oss så normalt som möjligt, säger hon.
På lördagsmorgonen fattade Agneta Kossowski-Darwish beslutet att hålla sin svenska butik vid Courcelles stängd.
– Louise som skulle jobba i affären ringde. Hon sa att hon tyckte det kändes osäkert och hennes föräldrar vill inte att hon skulle gå ut på stan över huvudtaget, vilket jag förstod, säger Agneta Kossowski-Darwish.
Tåg stannade under terrorn
Hon har bott i Paris i nästan 30 år och hade precis lagt sig när nyheten om de blodiga terrorattackerna kom. Hennes man kollade på fotbollsmatchen och hennes son satt på ett tåg mot centrala Paris.
– Plötsligt stannade tåget mitt på rälsen, utan att köra fram till stationen. Så de fick gå längs rälsen, säger hon.
Runt om i Paris hänger plakat med orden ”vi är inte rädda”. Men Agneta Kossowski-Darwish menar att staden är på helspänn.
– Nu tror man inte att barnen leker med smällare på samma sätt längre. Om man bor mitt i Paris och säger att ”vi är inte är rädda”, då är man nog inte helt ärlig, säger hon.
Hur reagerar folk?
– Vissa gömmer sig. Andra känner att vi måste träffas och prata medan några tycker att det är krig, säger hon.
I tio år har Agneta haft sin butik och är ett känt ansikte för Parissvenskar. En del kommer in för att skvallra eller för att köpa lösgodis. På andra sidan gatan ligger svenska kyrkan, där hon jobbar som husmor.
”Tror det gjorde dem gott”
Under helgen har kyrkan varit en central punkt för sörjande svenskar. På söndagen stod bakning på schemat. Först tänkte Agneta att de skulle ställa in det efter allt som hänt.
– Sedan tänkte jag att vi ska vara så normala som möjligt, så varför inte. Det kom runt 20-30 ungdomar så vi bakade lussebullar och kanelbullar. Det doftade väldigt gott, säger hon.
I högtalarna spelades svensk julmusik.
– Jag tror att det gjorde dem väldigt gott. En del av dem som var hos oss hade kompisar som hade blivit dödade. Bara att vi fanns där, var trygga och att vi var tillsammans gjorde nog gott.