Ginas första ord i frihet

Ohio. Gina DeJesus gjorde tummen upp när hon mötte friheten efter nio års fångenskap.

I barndomshemmet på Camden street träffade hon sedan tv-reportern Lydia Esparra.

– Jag mår bra nu, sa hon i intervjun.

helskärm

Sent på onsdagseftermiddagen, lokal tid, drog Gina DeJesus den limegröna luvan över huvudet, tittade blygt ner i marken, men lyfte tummen mot himlen. Och mötte folkets jubel.

Nio år efter att Gina DeJesus som 14-åring kidnappats på väg hem från skolan, gick den nu 23-åriga unga kvinnan in genom dörren till sitt barndomshem igen.

– Vi har aldrig slutat leta, aldrig gett upp hoppet, sa hennes pappa Felix Ruiz under en presskonferens efteråt.

”Verkade glad och såg frisk ut”

En stund senare träffade Gina DeJesus reportern Lydia Esparra på den lokala tv-stationen 19 Action News. Hon beskriver mötet med den mörka korthåriga kvinnan, som inte längre ser ut som på bilderna, som mycket känslosamt.

– Hon säger att hon mår bra nu, hon verkade glad och såg frisk ut, säger Esparra.

– Det första hon gjorde var att gå till sitt sovrum, men där hade föräldrarna flyttat in, så de kommer att göra några förändringar i hemmet framöver.

Lydia Esparra berättar också att pappan i familjen blivit extra lycklig när hans dotter frågade om han äntligen lyckats sluta röka.

– Hon kallade honom "pappa", det var oerhört stort för honom.

Sent på onsdagskvällen, svensk tid, tycktes grannar, vänner och journalister aldrig vilja lämna det ballongprydda huset.

– Jag minns när hon försvann. Jag trodde aldrig att vi skulle uppleva den här dagen. Det är ett mirakel, säger grannen Bobby.

Enligt åklagare Victor Perez har de tre kidnappade kvinnorna bott åtskilda i huset under alla år i fångenskap, men de ska ändå ha lärt känna varandra väl.

– De är alla en del av vår familj nu, säger Ginas mamma Nancy Ruiz.

Tårarna sprutar

Bara ett par timmar innan Gina DeJesus hemkomst, stod även Amanda Berry utanför dörren till sitt hem, igen.

Amanda Berry kidnappades redan 2003, dagen innan sin 17-årsdag. Ett försvinnande som då engagerade hela Ohio, och på ett träd utanför huset hänger en påminnelse med orden "Missing". Men lapparna på den leende tonåringen ledde ingenstans – då.

I dag, en bit bort på husväggen, finns i stället nya skyltar uppsatta. "Welcome home" och "We love you".

När FBI-bilen närmar sig klungan av troget väntande grannar, uppspelta journalister och muntra poliser, ökar jublet. Bilen stannar till några korta sekunder utanför huset, tillräckligt länge för att Amanda Berry ska få ögonkontakt med sina vänner.

Tårarna sprutar. Jublet blir allt mer gällt. Men sedan är hon borta igen.

Amanda Berry förs in genom bakdörren.

– Vi har väntat i tio år. Vi kan vänta i tio år till. Huvudsaken är att hon är vid liv, säger en av Amandas barndomsvänner.

En stund senare kommer hennes syster ut på skakande ben. Hon ber om en tid i lugnt och ro. Tid att ta hand om varandra.