Gessles prat tänder tyvärr inte till

Kerstin Nilsson

Han har turnerat över hela världen.

Men i Sommar är Per Gessle fortfarande en småstadspojk, som har svårt att formulera sig.

Han vågar inte ens prata själv, utan tar sin radiokollega Sven Linström till hjälp att berätta sin historia.

Det är rörande.

Han behöver egentligen ingen presentation.

Han är en av Sveriges mest framgångsrika popartister och låtskrivare.

Han har turnerat världen runt, flera gånger om – och tjänat hundratals miljoner på sin musik.

Ändå är han nånstans fortfarande den lite rultige killen med glasögon och popstjärnedrömmar, ensam hemma i pojkrummet i en småstad någonstans i Sverige.

Säga vad man vill om Per Gessle, men framgångarna har aldrig stigit honom åt huvudet.

Han är fortfarande en påfallande ”vanlig”, blygsam och sympatisk kille.

Om än i en Ferrari. Eller sex.

I tio år har han tackat nej till att medverka i Sommar i P1 och förmodligen tänkt något i stil med ”Nej, usch, vad ska jag prata om i en och en halv timme, alldeles själv?”

Men tillsammans med journalisten Sven Lindström, som med varsam hand styr programmet med sina frågor, känner han sig uppenbarligen trygg.

Det handlar förstås om honom själv – och musiken, varvat med en del av hans egna favoritlåtar

För Per Gessle-, Gyllene Tider- och Roxettefans är det en högtidsstund, att få höra honom berätta själv, med egna ord, även om han ibland har svårt att finna dem.

Tillhör man inte de grupperna är det kanske inte lika kul.

Jag hade nog hellre velat höra mer om livet på turné, om Marie Fredriksson och deras relation, om Halmstad, om tvivel och svårigheter, vändpunkter och avgörande ögonblick - om det nu har funnits några.

Det borde det ju ha gjort?

Han snuddar vid det ibland, som när Marie första gången efter hjärntumören klev upp på scenen, och som att han några gånger har valt fel partners.

Men det tänder aldrig till.