Republikaner struntar i historien
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag tänkte bryta en lans för kungen, Ja, det heter så, ”bryta en lans”. Det kommer från tornerspelen och har man sett sådana på film vet man att det alltid är en kung på läktaren, så det passar bra.
Det börjar bubbla upp folk här och där, mest i tidningar och så, som av någon anledning verkar tycka att det är viktigt att man gör sig av med kungen.
Ett typiskt argument de brukar dra är att det inte passar ett ”modernt samhälle” att någon föds till sin position. Det är förstås alldeles sant, även om man kan fundera på om det är något fel på saker som inte passar ett modernt samhälle.
Hur som helst, jag tycker det där argumentet är lite roligt. De flesta, jag vågar nog gissa att det gäller nästan alla, av de rödkindade republikanerna har nog en morsa. Hur tror de att hon fick jobbet? Blev hon antagen efter en intervju på arbetsförmedlingen?
En del av dem har säkert barn också. Hur blev det så? Kom storken flygande över deras lyor och släppte ned det lilla bylte som skulle släppas ned just hos dem, i enlighet med ett demokratiskt fattat beslut? Eller fick deras stackars knott helt enkelt sin position på ett så omodernt sätt som genom födsel?
Jo, jag vet att det är en massa skillnader mellan kungar och föräldrar, mellan barn och medborgare. Men alldeles oanvändbar är inte liknelsen. Jag vill bara göra en liten poäng: livet är inte en marxistisk eller liberal teori. Inte ens samhället är det. Och det är bra.
Det finns många skäl att strunta i de där republikanska teoretikerna. Ett är deras förmåga att inbilla sig att struntfrågor är viktiga. Ett annat är att de brukar garva åt att kungen är löjlig, fast de själva är ännu löjligare.
Det finns en klar överrepresentation av folk med sandaler och strumpor, bandyportföljer och entonigt rabblande av tröttsamma fraser, bland republikaner.
Men det bästa skälet att strunta i republikaner är att de struntar i historien. Det är bland republikaner man brukar höra sånt där som att Sveriges gränser är en slump och därför ointressanta, att nationalstaten är död och att monarkin är en gammal irrationell kvarleva från en unken feodal tid, när folk inte var upplysta.
Och visst, de har rätt. Vi lever i en värld där det mesta kunde ha blivit annorlunda och där en hel rad saker ser ut som de gör därför att det gick som det gick någon gång för länge sedan. Men nu är det som det är, därför att det gick som det gick och slumpen blev som den blev.
Det kallas historia. Det andra kallas snack. Det ena är verkligt. Det andra någon förläst tönts fyrkantiga ritning.
Och om ni inte tror mig kan ni fråga er morsa hur hon fick jobbet.