Behandlingen av flyktingarna från Ukraina är en skam
Efter patetiska bortförklaringar gjorde Tidöpartierna och Socialdemokraterna i går tumme ner till att höja dagersättningen för ukrainska flyktingar.
Så, Alina, 29, som flydde gravid från kriget, förväntas även framöver klara sig på 71 kronor om dagen.
Det är för lite pengar för att kunna leva på och denna fredagsmorgon i S:ta Clara kyrka i centrala Stockholm har vänliga människor hjälpt henne med en matkasse: några mackor, socker, vetemjöl, juice.
– Jag kommer hit två–tre gånger i veckan. Men bara om min dotter är frisk och kan vara på förskolan, säger hon på hygglig engelska.
Alina är inte ensam. Varje dag söker ett hundratal frusna och vilsna själar värme och mättnad i denna ståtliga kyrka, uppförd under 1500-talets andra hälft.
Arbetslösa, missbrukare, flyktingar, prostituerade, en och annan ung gangster, det kriminella livet visade sig inte vara så lukrativt som äldre män lurade i dem.
Från kyrkan i Klarakvarteren till Europeiska rådets huvudbyggnad i Schuman-rondellen i Bryssel är avståndet mätt i mil 150 och i välstånd bortom mätbarhet.
I går kväll samlades regeringscheferna EU i sina dyra kostymer och klänningar framför blixtrande kameror och log och förkunnade att Ukraina får 50 miljarder euro och statsminister Ulf Kristersson berättade för alla som ville lyssna att det är viktigt att visa enighet och ansvarstagande i en svår tid.
Tidigare samma dag fattade moderatledarens kamrater i Tidö-alliansen ett mindre ärorikt beslut tillsammans med Socialdemokraterna.
Centerpartiet hade föreslagit i Finansutskottet att dagersättningen för flyktingar från Ukraina skulle höjas till 132 kronor, i princip en dubblering.
Vilket onekligen vore på tiden. Ersättningen för människor som har flytt till Sverige har inte höjts sedan 1994, en ersättning som enligt Migrationsverket ska räcka till ”mat, kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter”.
1994 var året då Socialdemokraterna efter tre års borgerligt styre tog makten igen, Sverige skrev under sin EU-ansökan och Brolin & co grävde brons i USA.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att de 71 kronorna då motsvarar 115 kronor i dagens penningvärde.
Eller varför inte på följande vis: då hade riksdagsledamöterna ett arvode på 26 000 i månaden, i dag är det 75 500.
Ersättningen för alla flyktingar hade i ett bättre Sverige följt med i utvecklingen, men det finns inga val att vinna på att genomföra en sådan förändring.
Dn svenska ersättningen ligger numera långt under våra nordiska grannländernas och Tysklands.
Alina var gravid i tredje månaden då bomberna började falla över Charkiv den 26 februari 2022.
Livet som hon kände det var fram tills dess bra, hon arbetade på HR-avdelningen på en statlig myndighet, maken var läkare, barnet planerat och efterlängtat.
– Min man körde mig till Kiev tidigt på morgonen och satte mig på ett tåg.
De såg de ryska stridsvagnarna, hörde raketer slå ner, Alina tog ett flyg från Polen till Sverige, här hade hon bekanta.
En skäggig uteliggare sover i en bänkrad en bit framför oss, en äldre kvinna sjunger psalm 256, ”Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går”, en ung man med tatuerade händer vankar fram och tillbaka, han pratar i en mobil, lovar en ”bror att du har min kärlek för evigt”.
Karl Bertil Jonssons Stockholm är inte ett exotiskt förflutet, armodet är sig likt.
Med tanke på att konsumentprisindex stigit med 62 procent sedan 1994 borde inte ens de mest förhärdade twittertrollen kunna ha invändningar mot Centerpartiets förslag om höjd ersättning.
Men Tidöpartierna stretade emot. Värjde sig. Fintade och vred och vände och hävdade att eftersom dessa flyktingar ändå ska få bli folkbokförda förr eller senare behövs inga höjningar.
Det resonemanget kräver en förklaring för att bli begripligt. De flesta av dem som kommer från Ukraina har släppts in i Sverige i enlighet med EU:s massflyktsdirektiv.
Det ger rätt till uppehållstillstånd, men inte folkbokföring. Nackdelarna är många. Endast vård som inte kan anstå, de som får jobb lever under strängare regler än andra som kommer till Sverige för att arbeta från länder utanför EU, och så vidare.
Dessa ukrainare kan inte få ett annat, bättre, uppehållstillstånd på grund av arbete, studier eller familjeanknytning.
Regeringens ambition är att de ska kunna bli folkbokförda. Men ingen vet när.
Resultatet är fattigdom. Vissa har inte mat för dagen. Hjälporganisationer och polisen vittnar om exploatering, prostitution och självmordsförsök. Barn tvingas stå i köer för soppa.
Alina säger att hon har sökt 500 jobb. Städning, affärsbiträde, vad som helst. Men hittills har det inte blivit napp.
Hon födde sitt barn på Danderyds sjukhus. Hon får en reducerad ersättning även för henne, men det är inte mycket, allt som allt 3 000 kronor i månaden.
De bor i en liten lägenhet i ett av Migrationsverkets boenden, hyresfritt.
– Mest av allt vill jag att kriget ska ta slut. Men till dess dröjer det nog många år. Jag drömmer om att få ett arbete.
Fadern, läkaren, är kvar i Ukraina, har mest fått se flickan i mobilen.
– Vi pratar med varandra flera gånger varje dag.
Alinas röst brister, tårar rinner, hon ber om ursäkt, torkar kinden med handflatan.
Under mötet i Finansutskottet satt de socialdemokratiska representanterna tysta medan Tidöpolitikerna harkade sig och letade undanflykter. Sedan anslöt de till majoritetens tumme ner.
Men egentligen är det inte dessa politiker som bestämmer. Bakom dem finns partiledningar som styr och ställer. Och i vår tid är den politiska beröringsskräcken med allt som har med migration att göra mycket stark.
Att det finns en kraftfull och stor opinion på de ukrainska krigsflyktingarnas sida väger därvidlag lätt.
Det är en skam.