Visst kan du vara en soft girl – men vänta helst till 65
Det pratas mycket om att vara en soft girl.
Jag känner inte en enda.
Men däremot en hel del softa tanter.
Exakt vad det betyder att vara en soft girl är lite svårt att ta reda på. När jag googlar verkar det handla om gulliga, barnsliga kläder med blommor, pastellfärger och volanger, samt en förkärlek för mjuka gosedjur. Det låter som att man beskriver en genomsnittlig femåring.
Men en hätsk svensk debatt påstår att soft girl-trenden handlar om att vara hemmafru och ägna dagarna åt att pyssla, vilket (surprise!) attackeras såsom varande världsfrånvänt och förkastligt.
Finns det några soft girls i verkligheten? För att försöka få syn på personlighetstypen kollar jag på klassfotot i gymnasiet, där vi var 30 tjejer.
Var Ann soft? Suzanne? Resterande 28 var det absolut inte. När jag tänker efter var de där två också stålhårda, innanför den blonda, väna ytan.
Det var då, säger ni. 1971 fanns det inga soft girls, men nu.
Nu finns det flickor utsatta för hedersnormer som tvingas gifta sig tidigt, föda barn och bli hemmafruar. Är det dem ni kämpar för, att de ska befria sig från manligt förtryck, skaffa sig ett jobb och försörja sig själva?
Nej, jag tror de är osynliga i den här debatten. Den handlar, enligt Ungdomsbarometern, om ett ”övergripande förhållningssätt till makrotrenderna ekonomi, hälsa och estetik”.
”Vi ser i resultaten att fler tjejer går mot att sänka tempot, medan killarna tenderar att höja”, säger Johanna Göransson, expert på livsstil och konsumtion.
Ungdomsbarometern talar om trenden soft girls ”som mycket går ut på att ta avstånd från normen om att uppehålla en framgångsrik och högpresterande image”. Man vill sänka sina omkostnader, varva ner och ”fokusera på mysiga aktiviteter”.
Agneta, 73, mejlar att hon känner en viss ömhet för de här tjejerna. ”De får uppleva en så hotfull värld och så få framgångar för kvinnor just nu. Kanske man då önskar sig bara en liten hörna av trygghet med ett hus, en man och en liten bebis”.
Samtidigt vet både hon och jag att det är en kvinnofälla. Att kvinnor tjänar mindre än män, har mindre sparpengar och lägre pensioner.
Men gud, vad skönt det var att gå i pension och slippa det där högpresterande arbetslivet. Att få in pengar på kontot varje månad utan att behöva göra någonting, att kunna unna sig att ta det lite soft.
Tyvärr är den krassa ekonomiska verkligheten att de flesta måste vänta till typ 65 år innan de kan göra detta.
Då säger förvånansvärt många tuffa yrkeskvinnor, när jag frågar, att när de gått i pension ska de köpa en vävstol, bara ta det lugnt, och äntligen få tid för barnbarnen.
Deras sociala medier fylls med blommor, fint dukade bord, läckra maträtter och nystickade plagg.
Den softa tant-trenden fyller inga debattsidor. Eftersom jag själv varken kan sticka, väva, sy eller tycker dukning är intressant och är trött på att laga mat, är jag förvånad över hur stark den är.
Kanske finns det ett uppror mot ett samhälle byggt på manliga normer, och ett för tufft arbetsliv.
”När det totala ekonomiska beroendet till och med kan framställas som livets mening och höjdpunkt, ja då är det nog dags för feministisk folkbildning. Igen.” (Gudrun Schyman kommenterar Soft girls-trenden).
”Om man inte tolkar den här trenden så bokstavligt utan i stället intresserar sig för vilka känslor den ger uttryck för kan man hitta något intressant. En känsla av att systemet vi lever i inte fungerar”. (Helle Schunnesson i Elle)
Kvinnor ägnar mer tid än män åt att laga mat, städa, tvätta och på omsorg om de egna barnen, visar statistik från SCB (från 2022, före soft girl-trenden). Det gäller oavsett ålder och inkomster.