En helsikes rulle i äventyrs- branschen
D
et känns lite tröttsamt, sa Göran Kropp, att just vi äventyrare alltid ska ifrågasättas.
- "Vad ska det där vara bra för?" frågar folk när det gäller att bestiga ett berg eller segla över en ocean. Sådant slipper Kajsa Bergqvist. Ingen frågar: "Vad ska det vara bra för att hoppa över en ribba på 191 centimeters höjd?"
Med tanke på den skepsis som råder mot äventyrares dåd är det en helsikes rulle i branschen.
Jag satte fötterna på svensk mark en dag i förra veckan och försökte ringa till några av mina kompisar i äventyrarnas led. Mest tji.
Ola Skinnarmo. Bortrest. I Argentina försöker han den här veckan att tillsammans med polaren Hannibal (jo, han heter verkligen så) bestiga Sydamerikas högsta berg, Aconcagua, 6 962 meter högt.
Skinnarmo som bergsklättrare? Han är ju känd för skidor och kyla, inte för höga toppar. Jag anar vad han har i kikaren. Han var ju förste svensk att skida till Sydpolen, förste svensk att skida till Nordpolen. Äventyr är inte bara hobby och "strävan att förverkliga sig". Det är rekordjakt. Skinnarmo vill klippa "den tredje polen", världens högsta berg, Mount Everest - och bli förste svensk att ha besegrat alla tre polerna. På ett lättare berg testar han därför nu i hemlighet att han kan acklimatisera sig till höga höjder.
Tina och Thomas Sjögren. Bortresta. Deras hemsida upplyser att de än en gång försöker skida till Sydpolen. De misslyckades i fjol. Men de är envetna. Det visade de när de klarade Mount Everest efter att ha försökt fyra år i rad. När de klarat Sydpolen ger de sig genast av till jordens andra ände för att i vinter också besegra Nordpolen. Då blir det populära och charmerande rikemansparet först om att besegra de tre polerna.
Renata Chlumska. Bortrest. Leder en expedition på Kilimanjaro i Afrika. Det är Jönköpingsflickans sätt att hålla sig i form och skaffa pengar till sitt stora projekt, Seven Summits, och först av alla svenskar bestiga den högsta bergstoppen på var och en av de sju kontinenterna. Hon har tre toppar bakom sig och fyra framför sig - och löper risken att någon knycker idén och hinner genomföra den före henne.
Pia L"obry. Bortrest. Hon är den 33-åriga Stockhomstjejen som i somras var skeppare på Svenska Grönlandsexpeditionens 48 fots segelbåt när denna mötte Nordatlantens stormar. Motvilligt - "jag avskyr kyla", sa hon då. Var är hon nu? I Ushuaia på Sydamerikas sydligaste tipp. Tjejsegling till Antarktis isrand. Snacka om att ha fått smak för kyla.
Roy Karlsen. Bortrest. Den runde medelålders Lysekilsgrabben vill bli först i historien med att köra jorden runt i en vanlig öppen motorbåt med utombordsmotor, precis en sådan som vi andra har för att ta oss från Stavsnäs till Sandhamn. Två tredjedelar klara. Men värsta tredjedelen återstår: från Alaska via Nordostpassagen norr om Sibirien fram till Norge. Av säkerhetsskäl misslyckades han i fjol. I sommar hakar han på en dansk vetenskaplig expedition. Just nu är han i Amerika och talar med sina sponsorer.
Göran Kropp. Hemma. Men bara några dagar till. I mitten av februari emigrerar han till Amerika och - nyförlovad med Renata - bosätter han sig i Seattle.
Nej, det är inte en landsflykt. Men han erkänner att han råkat ut för fenomenet att inget träd ska tillåtas växa till himlen.
- Jag dårförklaras om jag i Sverige kungör en plan på en ny expedition - "vad ska sånt vara bra för?"
Han gjorde sig inte populärare bland journalister när han i höstas sa: "Ett land som styrs av medier är lika illa som ett som styrs av talibaner."
I stället vill Kropp upp i en högre division. Han gör nystart i sin föredrags- och äventyrsverksamhet i ett land där honoraren är mångdubbelt större och sponsorsklimatet hetare.
Därmed har ni svar på alla frågor utom en:
Vad är det för bra med att hoppa över en ribba på 1,91?