Nu kommer nya tiderna

De är framtiden I Kina är ”plugghäst” ingen förolämpning, det är något som alla vill vara. Medan våra unga får sin studentexamen slåss Asiens unga om de studieplatser som finns.

I nästan sex hundra år har Europas länder dominerat världen ekonomiskt, politiskt och militärt.

Herman Lindqvist.

De europeiska kolonisatörerna la under sig kontinent efter kontinent. Rikedomarna strömmade till Europas huvudstäder samtidigt som spanska, portugisiska, engelska och franska språken slog rot i länder långt från moderländerna. Den kristna läran, så som den formulerades av euro­péer, spreds över jordens folk. Européernas ­civilisation och politiska ideologier alltifrån kommunism till ”frihet och demokrati” dunkades in i världens folk, ofta med hjälp av piskor, bomber och granater.

Europas makt var som starkast från mitten av 1800-talet till ­andra världs­kriget. Då trädde USA fram som den nya industriella, politiska och militära supermakten. Sedan dess pyser luften konstant ut ur den europeiska supermakten.

Inom några årtionden har Europa med största sannolikhet utvecklats till världens största och förnämsta kultur- och naturpark med jordens finaste slott, herresäten, parker, katedraler och konstsamlingar.

Vi här uppe i Norden kommer att ha ­något alldeles extra att erbjuda, våra ­stora, glest befolkade grönområden dit rika ­kineser och indier kan komma för att uppleva det som redan är en stor bristvara i världen: tystnad, utrymme, ren luft och rent vatten. Där kan våra barnbarn sälja souvenirer och berätta hur det var förr.

Var och en som bläddrat i en världshistoria har läst om assyrier och babylonier, faraonernas Egypten, antikens Grekland och Rom. Den ena kulturen och supermakten efter den andra dyker upp, dominerar en tid för att sedan sjunka ner igen.

Nya länder seglar upp som kommer att forma allas vår framtid. Nu är det Asiens tur. Europa sitter fortfarande på mycket pengar. Välståndet här är fortfarande ­högre än i andra delar av världen - men Europas glansdagar är slut av många skäl. Jag ska räkna upp de, som jag tycker är de viktigaste.

Växande ålderdom - allt fler gamlingar att ta hand om.

Låsta regleringar på arbetsmarknaden och finansmarknaden.

De allt kortare arbetsdagarna i Europa där fredagen blir som gamla tiders lördag. Allt oftare är personer man söker på ”kundbesök” eller ”på kurs” då man ringer företagen en fredag eftermiddag. Det finns dynamiska delar av världen där även lördagen är en full arbetsdag.

Det råder stor brist på nya tekniska, kulturella och finansiella idéer i Europa.

De flesta av de europeiska industrier, som en gång levererade ­varor till världsmarknaden, finns inte kvar längre. Varorna tillverkas någon annanstans.

Detta är tydligt i Sverige där huvudarbetsgivaren i gamla industri- och bruksorter numera är stat och kommun. Den ena hälften av befolkningen verkar ­skola, vårda och omsorga den andra.

Ett av de viktigaste skälen till ­Europas nedgång är synen på ­utbildning och studier i Västeuropa. Våra unga, som inte längre tar utan får sin student­examen, är ändå ofta så ­utmattade efter skoltiden att de tar ­sabbatsår för att ­surfa i Australien eller göra något annat trevligt. Samtidigt kämpar miljoner unga i Kina, Indien, Vietnam och Korea om de studieplatser som finns. Hög utbildning är högsta status i stora delar av Asien. Att lyckas i studierna ger inte bara studenten utan hela hans familj status och prestige. Därför satsas allt på familjens studiebegåvning för att han/hon ska vrålplugga sig igenom universitet. Därför är allt fler topp­studenter vid de amerikanskas universiteten från Kina, Vietnam, Indien och Korea. Den asiatiska synen på utbildning skiljer sig helt från den slappa europeiska, i synnerhet svenska skolelevers syn. Hos oss är en plugghäst en förolämpning, i de asiatiska länderna är det ­något som alla vill vara.

Slutligen: ett ständigt ökande hot mot Europas trygga utveckling är den tickande bomb som ligger i den ökande invandringen till Västeuropa. Det är en komplicerad konflikt. Många europeiska ­länder har stort behov av arbetskraft, människor vars kultur ­bidragit till att ­berika och vitalisera ­länderna.

Ändå finns det stora invandrar­grupper i Europa från mer avlägsna länder och kulturer som ­inte tillåts ­eller kunnat integreras eftersom de kommit i stort antal på kort tid. Sam­tidigt är det ett faktum att det finns ­invandrargrupper i till exempel Frankrike och England som ­inte har den minsta önskan att ­integreras.

Tvärtom, de lever i sin egen värld där de helt tar avstånd från och till och med för­aktar värd­landets kultur. I England, Frankrike, ­Spanien, Italien och Grekland ökar spänningen, våldsam urladdning ligger i luften.

Finns det seri­ösa politiker i Europa som ­vågar ta itu med alla dessa ­problem eller sitter de som förstaklass­passagerarna på ­Titanic, övertygade om sin egen förträfflighet och Europas odödlighet?

Följ ämnen i artikeln