Forskarnas dom – semi-dystopisk framtid på väg
En majoritet av världens ledande klimatforskare tror att vi når 2,5 grader det här århundradet. Många tror det blir värre än så.
Det visar en ny stor enkät som The Guardian tagit fram, där forskare uttrycker oro för ”stora samhällsstörningar inom de närmaste fem åren”.
Men krafttagen från världens styrande kommer förstås att utebli – och skälen till detta finns i en punkt i vår pannlob.
Det är en förödande enkät The Guardian presenterar: Hundratals av världens ledande klimatforskare förväntar sig att den globala temperaturen kommer att stiga till minst 2,5 grader över förindustriella nivåer det här århundradet.
Än värre – 42 procent av dem tror att uppvärmningen kommer att överstiga tre grader. Endast sex procent tror att vi klarar 1,5 grader.
The Guardian kontaktade 843 av de forskare och redaktörer som varit inblandade i IPCC-rapporter sedan 2018. Nästan hälften, 380, svarade.
Stora samhällsstörningar
Resultatet är förstås, även om det inte kommer som en överraskning, djupt nedslående. Många av forskarna ser en ”semi-dystopisk” framtid framför sig.
”Jag tror att vi är på väg mot stora samhällsstörningar inom de närmaste fem åren”, säger Gretta Pecl, professor i marinekologi vid University of Tasmania till The Guardian. ”(Myndigheterna) kommer att överväldigas av den ena extrema händelsen efter den andra, matproduktionen kommer att störas. Jag kunde inte känna större förtvivlan över framtiden än vad jag gör.”
Professor Leticia Cotrim da Cunha, vid State University of Rio de Janeiro, säger: ”Jag är extremt orolig för kostnaderna i mänskliga liv.”
Vi vet för lite
Vad innebär då en framtid med tre grader? Ja, förmodligen skulle det förvandla Amazonas till en savann, på sikt leda till total smältning av istäckena på Grönland och i västra Antarktis och göra flera platser på jorden i princip obeboeliga. Hungern skulle breda ut sig, samhällsystemen som vi i dag känner dem skulle vara hotade. Massmigration, svält och de konflikter som följer på detta, är vad som i så fall väntar.
Problemet är bara att tre graders-scenarierna (och även scenarier med större uppvärmning än så) är underrepresenterade i forskningen. Studier har kunnat visa hur vi hur IPCC i sina senaste rapporter har fokuserat mest på scenarier med en uppvärmning under två grader, vilket förstås är problematiskt eftersom en uppvärmning över två grader just nu är betydigt mer sannolik.
Vi vet minst om det som betyder mest.
Men genomtänkt hantering av risker kräver att vi beaktar både milda och fruktansvärda konsekvenser. Vi har en brandförsäkring på huset, inte för att vi tror att det kommer börja brinna i morgon, utan för att vi inser att det är en risk, även om den är liten.
Kortsiktigheten inbyggd
Men när det gäller klimatet är vår riskmedvetenhet plågsamt eftersatt. Ja, tvärtom, den som lyfter problemen med vår bristande framförhållning och riskförståelse, blir ofta tvärtom förlöjligad som domedagsprofet och olyckskorp.
Vad detta beror på är inte helt enkelt att analysera, men en del av det kan härledas till vår oförmåga till långsiktigt tänkande. Kortsiktigheten finns inbyggd i vårt DNA – vi anpassar oss till de rådande omständigheterna. Politiska ledare älskar att prata om kommande generationer, men planerna för dem trumfas ofta av plånboksfrågor kopplade till nästa val.
Vi har förtvivlat svårt att förhålla oss till framtiden.
Bryr oss inte
När vi tänker på oss själva, visar scanningar som gjorts med magnetröntgenkamera, aktiveras vanligtvis den region i hjärnan som kallas mediala prefrontala cortex. När vi däremot tänker på andra människor, så minskar aktiviteten i samma region. Och ju mindre vi känner att vi har gemensamt med de människor du tänker på, desto lägre aktivitet.
Men det märkliga är att samma sak händer när vi tänker på våra framtida jag. Studier pekar mot att när du föreställer dig själv i framtiden, slutar prefrontala cortex att agera som om du tänker på dig själv – utan i stället på någon annan.
Vår hjärna beter sig som om vårt framtida jag är någon vi inte känner särskilt väl och som vi faktiskt inte bryr oss så mycket om.
Det korta perspektivet kommer att fortsätta att vara det dominerande. Det är också anledningen till att mänskligheten kommer att skjuta upp alla kraftfulla åtgärder tills dess att klimatkrisen står i hallen och knackar på den egna dörren.
Och där kommer den plötsligt att vara, fortare än någon kunde föreställa sig.