Sommaren måste bli som broschyren i mitt huvud

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I ena handen håller jag Diana, i andra en packe lila syrener, de är egentligen helt värdelösa som gebortblommor, de vissnar ju fem minuter efter det att man har knipsat av dom från busken. Trots det verkar var och varannan förälder envisas med att ge just syrener till lärarna varendaste skolavslutning, kanske för att man oftast kommer på, att det vore nog läge att ha med sig en avslutningspresent, precis när man går ut genom grinden, på väg upp till plugget.

Först skolavslutning och sen ska vi vara hemma två dagar i Bromma för att packa och vattna och sen, sen sätter jag i gång med den där mammasägningen, som jag tror att jag läste i någon ungdomsbok när jag var liten, för jag kan inte säga den utan att låta ganska tillgjord. Med starkt känslomässigt berörd röst går jag ut och in i barnens rum under hela kvällen och mässar som en galen pastor:

I morgon barn, i morgon så börjar det underbara sommarlovet på riktigt, då ska vi åka till landet.

Och om man var en serieteckning skulle min pratbubbla kantas av rosor och svalor och fjärilar. I morgon börjar det, älskade ungar. Det stora äventyret. Framför oss har vi en lång spännande sommar med iskallt morgondopp, solmogna hallon med gräddmjölk, plocka dammiga blåklintar och prästkragar längs med landsvägen, dela på en Igloo på stranden och tappa båda bitarna i sanden. Lyssna på sommarpratare och irritera sig på utbudet. Vem är det egentligen som väljer ut alla puckon? Sätta salva på superstora myggbett och ge upp att orka rensa i jordgubbslandet och i stället köpa jordgubbar för 45 kronor asken av någon skolungdom som halvt sönderkokt står i ett sånt där kvavt litet hus format som en plastjordgubbe. Bjuda vänner på grillning exakt den enda kvällen som det spöregnar. Försöka artbestämma en skitkonstig larv som sitter på en stor ormbunke. Vad ska det bli? En kragspinnare? En dödskallefjäril?

Bestämma sig för att fixa upp i lekstugan men tröttna redan efter att ha skurat rent en endaste liten ministol. Bygga bo till skitkonstig larv. Hitta tidiga sommarkantareller och sitta på uteplatsen och äta svampmacka bestående av rostebröd stekt i smör med tre pyttesmå kantareller var. Än en gång göra misstaget att få för sig att det egentligen är bekvämt med tältning, jag har bara haft för dåligt liggunderlag förut.

Göra sjukbesök hos skitkonstig larv. Sitta i roddbåten ljumna kvällar och bli toklycklig för en oätlig mört. Skriva vykort till klasskompisar med bilder på små, små kattungar nedproppade i en ful herrsko. Ha begravning för skitkonstig larv. Sitta på utetrappan med Erik när barnen sover och se en räv i skogsbrynet. Snart barn, snart ska vi Åka till landet. Det ska bli precis som man har tänkt sig.

Så fort bilen har stannat ska barnen direkt rusa ut i skogsdungen och sätta i gång att bygga fantasifulla kojor och tälja barkbåtar. De ska bara snabbt susa in i köket vid middagen för att sätta i sig ett jättelass med hemlagade pannkakor gjorda på hemlagade ägg från hemägda lyckliga höns, innan de snart skyndar sig ut i naturen igen, för att hinna leka lite till bland lövverk och mossbelupna stenar.

De ska bli så somriga och nästan förvildade under sommarlovets gång, så när vi till slut ska åka hem igen på hösten, ska de gråta förtvivlat, för de vill inte lämna sin nya bästis, den tama älgpojken.

När vi kommer fram till landet ligger de i stället bara och sparkar på varandra i soffan, surar för att vi inte har uppkoppling till datorn och skriker med jämna mellanrum:

– JAGHARINGETATTGÖRA!

– Om hur många dagar ska vi åka hem?

– Jag hatar att va på landet!

– ÅÅÅ! VAD DET ÄR TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT HÄR!

Man vill slå dom med diskborsten. Man blir så förbannad och besviken på dom att man straffar dom med en massa tvångtråkstädgrejs. Ni måste bädda era sängar! Ni måste hänga upp era kläder! Ni måste hjälpa till att packa ur diskmaskinen! Här ska ni inte få ha det minsta mysigt över huvud taget, om ni inte genast sätter i gång och är sådär sommarlovsaktiga som i min broschyr inne i huvudet.

Men precis när man har gett upp själv och till slut drar fram teven ur förrådet (fastän vi egentligen hade bestämt att vi skulle ha en sommar helt utan skärmar av olika slag, att vi bara skulle kolla på teve när det var fotbolls-VM) och man öppnar tjurigt en flaska vin och bänkar sig med hela Entourageboxen, säsong fem och räknar ner dagarna tills det här jävla skitsommarlovet tar slut, så lossnar det plötsligt och de slänger självmant på sig gympadojorna och de stora barnen hjälper de små och de springer tillsammans ut i sommarkvällen och plötsligt ropar Dino genom ytterdörren:

– Titta mamma, kom ut och titta, jag kan cykla själv! och svalorna svirrar i skymningen.

Veckans...

”Jag ska bara fixa en grej i köket”, av Moa Herngren. Läskigt bra om lådvinsalkad ensamstående mamma.