Judehatet kan inte tolereras – oavsett vem som framför det

Jan Guillou

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2015-10-04

helskärm

I utkanten av det svenska kulturlivet finns ett litet fredat rum för antisemiter. Där inhyses en grupp rapartister som gång på gång kläcker ur sig vad som helst om judar utan att publiken vänder dem ryggen och utan att de ens kritiseras. Det är lika häpnadsväckande som pinsamt.

Jag skrev om saken för ett år ­sedan, rakt ut i tystnaden som det föreföll. Jag har nog aldrig mötts av så få reaktioner, inte ens de sverige­demokratiska fotsoldaterna på nätet orkade bry sig. Det förefaller alltså vara något lurt med ämnet.

Då för ett år sedan gällde det rapparen Ken Ring som höll sig med den klassiska antisemitiska repertoaren om rika judar eller ”snål som en jävla jude” eller politiska knäpp­skalleidéer som att ”USA är styrt av några judar”.
Nu är det dags igen. Den här gången gäller det rapparen Daniel ”Dani M” Monserrat som predikar om en dolskt osynlig elit som ”äger media och gör allt för rikedom” och hur ”Rothschild”, ett klassiskt kodord inom högerextremismen för judar, ”styr världsmedia” och ”bankväsendet”. Till samma krets måste man räkna in rapparen ”Jacco” som tyd­ligen fått för sig att terrorrörelsen IS är skapad av ”högt uppsatta sionister”.

Min enda kunskapskälla den här gången liksom förra året gör saken än mer plågsam. Det är nämligen Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) som ensamma slagit larm om saken (Aftonbladet/debatt 2 oktober). SKMA har tagit som sin uppgift att uppspåra alla former av antisemitism och slå larm, i all synnerhet när israeliska krigsförbrytare härjar i Gaza. Kommitténs ibland hejdlösa överdrifter tangerar ofta det löjeväckande, som när dess ordförande förra året ansåg att det var dags för svenska judar att packa resväskorna och fly ur landet.

Icke desto mindre hade man rätt om rapparen Ken Ring och jag utgår därför från att man har rätt även om de nya antisemitiska uttrycken bland rapmusiker. Och det är inte budbäraren som är huvudsaken utan budskapet.

Därmed uppstår frågan hur man skall förhålla sig till våra antisemitiska rappare. Och hur man skall förklara den tystnadens tolerans som omger dem.

Det kan vara så att rapparnas antisemitiska budskap är så uppenbart knäppa att omgivningen inte tar dem på allvar. Den som verkligen skulle tro att Islamiska staten är skapad av judar för att … ja, för att vadå? Kan man inte ta på allvar. Eller skulle man kunna se rapparnas enfaldiga rasism som blott och bart ett mode eller en ”stil” hämtad från amerikansk rapmusik? De menar inte vad de säger, eftersom det är för dumt? Deras antisemitiska utfall är bara som deras bakvända kepsar eller nedhasade byxor, något som ingår i den amerikanska rapmusikens ”kultur”?

Eller är det, än värre, så att de antisemitiska rapparna på något sätt sorteras in till vänster på den politiska skalan och därför definitionsmässigt inte kan vara rasister, i all synnerhet som flera av dem är icke-vita?

I så fall flyger stekta sparvar in i de liberala ledarskribenternas käftar.
Den 25 augusti förra året till­kännagavs att israeliska attacker mot skyddsrum, skolor, sjukhus och andra mål i Gaza åstadkommit över 2 100 dödsoffer, däribland 500 barn. Upprördheten svallade då på DN:s ledarsida, dock inte över 500 dödade barn. Man hade blicken riktad åt ett helt annat håll. Den 26 augusti publicerade man ett kraftfullt ställnings­tagande under rubriken ”Judehatet måste stoppas”. Ledarskribenten slog fast att antisemitismen ånyo var på frammarsch och att ”vänstermotiv är allra vanligast”.

Det är ett befängt påstående. Men vad liberaler avser med sådant är inte svårt att förstå. Kritiken mot Israels krigsförbrytelser är naturligtvis starkast från vänster liksom den var mot apartheidpolitiken i södra Afrika. Antisemitstämpeln är till för att desarmera den kritiken. Alltså behöver man som vänster­person inte ta sådana anklagelser på allvar? Det är självklart en grund­läggande vänsterposition att vara antirasist. Följaktligen är de liberala ledarskribenternas tjat om antisemitism som ett vänsterfenomen för dumt för att de ens själva ska tro på det?

Jo, det kan tyckas. Men om dessa uppenbart antisemitiska rappare undgår kritik just från vänster så kommer alltså liberalernas stekta sparvar flygande. Ty varför i all fridens namn skulle man tolerera judehat bara för att det framförs av okunniga sångare i bakvänd keps?

Den missriktade toleransen är lika politiskt kontraproduktiv som sabotage mot Kent Ekeroths ”anti­våldsmöte” i Malmö, hur mycket hans bockfot än sticker fram. Att tolerera rapparnas antisemitism blir därmed lika politiskt skadligt som att hjälpa Kent Ekeroth med stenkastning. Han älskar stenkastning lika mycket som liberalerna älskar judehat.

För övrigt anser jag att ...

… Wallenbergägda Aleris är att gratulera till sina lysande vinster på flyktingbarn. 60 600 kronor i månaden per uthyrd asyl­bostad är onek­ligen ett klipp. Men billigare för skatte­betalarna vore att inkvartera flyktingarna på likaledes Wallenbergägda Grand Hôtel.

… fotbollsfansen i Malmö måste ha fått något om bakfoten. Olikt stock­holmare är de bara glada, sjunger och viftar flagga. De slåss inte, försöker inte bränna ner sin fotbolls­arena och sätter inte skräck i civilbefolkningen. De har alltså inte fattat idén med fotboll.