Tro mig, ni förlorade striden när ni föddes

Det är möjligt att du läser det här på en skärm. Då är det nästan oundvikligt att texten ramas in av rörliga meddelanden om sommardäck, telefonabonnemang och prisvärda sminkborstar. Budskapen beror förstås på var du och din processor ­varit på sistone. Fylls din skärm av reklam för hemorrojdsalva och vågade underkläder, är det ingen idé att klaga. Skyll dig själv.

Men åter till saken. ”Nästan oundvikligt”, skriver jag. Det finns nämligen enkel mjukvara som blockerar ­reklam. Enligt de senaste rapporterna använde runt 25 procent av svenskarna ­sådan för ett halvår sedan. I världen som helhet uppskattades då 200 miljoner använda sig av ­reklamblockerare. De blir snabbt fler.

Jag har läst mig till detta i en rapport, som lustigt nog börjar: ”Vi är glada att kunna publicera 2015 års världs­omspännande rapport om reklamblockering, i sam­arbete med Adobe”.

Det finns ingen riktigt vattentät fristad från reklam.

Det skrivs inte så fasligt mycket om det här, eftersom det hotar intäkterna för tidningar som denna och, i förlängningen, min lön. Jag skjuter mig alltså just nu i foten. Möjligen i huvudet. Men jag antar att ni ändå fått veta det här på annat håll.

Kampen är igång. Reklam mot reklamblockerare. Tidningar mot läsare. Tyska Bild släpper inte längre in läsare med reklamblockerare på sin hemsida, om de ­inte i stället betalar för sig. Brittiska Guardian funderar på något liknande.

Jag kan inte låta bli att ana att det finns något existentiellt i den här tekniska krämarstriden. När det faller ned en blinkande banderoll om rabatterade vattenkokare över den text jag vill läsa, är den inte bara irriterande. Den faller med symbolisk tyngd.

Symbol för vad? Jag tror att svaret är livet självt.

Det är ju så här livet är. Inget får man ha i fred. Varje försök att skilja det ena från det andra, att skapa en fredad zon, är dömt att misslyckas. Räkningar, grannar, vädret, deklarationen, kundservice, släkten, Röda Korset, hunden: Tillvaron är full av blinkande banderoller som faller ned framför ögonen på oss, när vi minst vill det. Reklamen är bara som allt annat.

Gör som ni vill med blockerare. Men tro mig: Ni har ­redan förlorat striden. Det gjorde ni när ni föddes.

Varma hälsningar, i sam­arbete med ­Afton­bladet.