”Lois Lane är en liten starfucker”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-07-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag vet inte vem som är här för Clark Kent.
Vi fuktar läpparna med gratis-filmpremiär-vin när Marie Serneholt plötsligt glider in på röda mattan.
Nicklas petar mig i sidan och säger: Nu ska jag inte titta i hennes urringning. Hon går förbi oss. Och han håller blicken, håller blicken, håller blicken, håller blicken, snabb djupdykning, bröst, kört, fan.
Jag påminner honom om att vi är här för att se Clark Kent.
Han svär tyst.
Lois Lane lägger inte heller särskilt stor vikt vid Clark Kent.
Hon har bara ögon för Superman.
Det stör mig.
Under hela filmen sitter jag där på andra raden med begynnande nackspärr och tänker:
Hur kan hon INTE se att Clark Kent och Superman är en och samma person?
Allt som skiljer dem åt är Supermans lilla gaylock i pannan och Clark Kents murvelbrillor.
Det dröjer en stund in i filmen innan jag förstår.
Hon är en starfucker.
Lois Lane är Stureplanstjejen som inte ägnar killen med backslick en enda blick förrän han beställt in skumpa för hela CSN-bidraget. Lois Lane är Debaserbruden som kräver skriftligt på att man spelar mungiga bakom Marit Bergman innan man ens får fråga vad hon heter.
En vidrig liten starfucker.
Jag vet inte vad författaren Stig Larsson har att säga om det.
Antagligen något klokt.
För ett tag sedan läste jag Klas Ericssons fantastiska intervju med honom i tidningen Sex. Sedan dess har jag ofta tänkt: Hur hade Stig Larsson gjort i min situation?
I intervjun ger Stig bland annat sina bästa raggningstips.
Man ska stirra i kvinnans stjärtskåra, säger han. Man ska stirra "hårt och stint, bakifrån".
Funkar verkligen det, frågar tidningsman Ericsson.
Ja, säger Stig.
Filmen är sex timmar lång. På väg ut får man en blå Superman-mugg. Några kändisar tar två muggar. Jag förstår dem. Skivkrisen och allt det där.
Vi går också ut. Jag tänker på Clark Kent.
Hur skulle han ha gjort för att få Lois Lane? Hur ska indiepojken komma i land med storyn om mungigan och Marit? Hur ska bratpojken charma utan champagne?
Hur skulle Stig Larsson ha gjort?
Stirrat hårt och stint i hennes stjärtspringa.
Jag utesluter ingenting.