Varför har de tagit bort all personal?
Jag är inte bara kund, jag är personal också.
Var är alla?
Varför har varuhus och de stora mataffärerna gjort sig av med sina expediter? Varför finns ingen att fråga? Var är servicen?
Kryssar runt på NK Glas, Porslin & Kök på Nedre planet på varuhuset NK i Stockholm och letar en ...citronpress.
Som att leta en nål i en höstack.
Här på det Stora varuhuset i city tänker man inte Kund, man tänker Varumärke. Här tänker man inte: nu ska vi göra det så lätt som möjligt för Kunden. Att till exempel samla ihop allt vad citronpressar heter på ett ställe, så att Kunden kan stå där och göra sitt val utifrån behov, pris, form, funktion och färg. Nej, här utgår man från, att Kunden har en semestervecka på sig att cirkulera mellan de olika
Varumärkes-öarna och leta och leta.
Det har inte Kunden och jag ser mig om efter någon att fråga. Då upptäcker jag, att jag är ensam på NK Glas, Porslin & Kök, att jag är ensam på säg ... 400 kvm. Långt där borta ser jag två kassörskor som diffusa skuggor.
Struntar i citronpressen.
Går till Åhléns för att köpa ett nagellack. Men Åhléns i city är som NK. Här på gatuplanet finns öar av olika Varumärken och ingen att handla av. Noll expediter. Jo, där vid Clarins står två tjejer och pratar med varann. Tar ett halvt steg, men jag orkar inte.
Struntar i nagellacket.
Hoppar på 2:ans buss mot Söder. Vid Slussen kommer jag ihåg att jag måste köpa selleri och mjölk. Tar rulltrappan till underjorden, till Coop Konsum och gräver bland grönsakerna. Hittar en enda selleri, men den är rutten.
Ser mig om. Ingen personal. Ingen att fråga.
Kryssar mellan gondolerna och där vid mjölken ser jag en rygg. Halvspringer. Men ryggen har redan försvunnit bakom några svängande plastremsor.
Lägger den ruttna sellerin på golvet, tar en liter mjölk och går mot kassan.
Där är kö. Det är kö till den ”manuella” kassan och till det nya ”gör-det-själv-systemet”, där man ska fumla med allt själv. Väga, knappa in,
leta streckkod, betala.
Ställer mjölken på golvet och går ut. Och jag önskar, önskar att någon ska vråla efter mig: ”Kärring-jävel, ställ tillbaka mjölken.”
Men det är tyst. Ingen ser mig och ingen kan bli arg. Det finns ingen där.