Några uppfinningar som skulle underlätta livet
Men vad är det här? Gud vad konstigt, det kan inte stämma. Kollar mejlet en gång till. Jag skulle alltså ha lagt ett bud 00.35 i går. Det var ungefär samma tid som jag kom hem från Mimmis 39-årsfest. Åh, nej, jag har gjort det igen. Jag som hade lovat Erik att det aldrig mer skulle hända. Jag ska fan inte öppna datorn överhuvudtaget när jag kommer hem på kvällen. Jag ska från och med nu alltid gömma datorn för mig själv när jag ska gå ut, så att jag inte hittar den igen förrän nästa morgon. Nu har jag fylleköpt ett afrikainspirerat orange jättebord på Auktionskompaniet. Toppen. Vid närmare efterforskning visar det sig att jag dessutom har lyckats köpa ett afrikainspirerat orange jättebord som finns i Malmö. Men det var inte så jättedyrt. Eller ja, 700:-. Och så slagavgift 500:- på det. Och så frakten till Stockholm, 500:-.
Frågan är nu bara var vi ska få plats med det någonstans. Hur tänkte jag egentligen? Vi har ju verkligen inte behov av något gigantiskt bord. Kan man kanske ge bort det i julklapp? Visst, grattis Jacksons kemilärare, här får du ett stort slagbord rollat i orange väggfärg i present. Du kan placera din mycket invecklande ställning med olika bubblande provrör på det! (Eller vad man nu egentligen gör på kemin, jag var tyvärr aldrig där när jag gick i skolan, blandar olika syror med kolpulver?
Eldar på bankat tenn och sen gnuggar det med ett litet kaninskinn så att det bildas el? Eller vänta. Är jag nu på en fysiklektion?)
Afrikainspirerat. Med svängda zebraformade ben. Erik kommer att bli galen på mig. Jag får illsnabbt betala det och sen be Auktionskompaniet dumpa bordet i hamnen i Malmö, innan nån har hunnit haja vad som hände.
Någon borde uppfinna en ångerknapp på datorn. Ett skickat mejl är så definitivt skickat, det går ju inte att ta tillbaka. Om man har postat ett brev som man ångrar kan man ju i alla fall försöka fiska upp det ur brevlådan med en grilltång. Eller så kan man ju stå och vänta vid lådan och hejda brevlådetömningsgubben när han kommer, eller i värsta fall sätta eld på hela postlådan om man får panik. Och om du ska få iväg ett vanligt brev har du ju så mycket mera tid att ångra dig på, när du först måste införskaffa brevpapper, sen penna och bläck, och en gåsfjäder typ och sen leta reda på en brevlåda som inte är nedlagd, så då hinner du komma underfund med att du kanske inte riktigt just denna dag är i skriande behov av ett verkligt fult mörkt tungt serveringsskåp i gotisk stil.
Det saknas även en viktig funktion på mobiltelefonen. En pulsläsare. Som mäter pulsen i ens tumme när man trycker på skickaknappen och om till exempel just har har grälat med sin man och har för hög puls åker sms:et som en jojo – först åker det ut i rymden? luften? cyberspace, och sen hänger smset där på vänt lite och sedan jojoar det tillbaks ett par timmar senare, till en själv så att man kan fråga sig om man verkligen tycker att Erik ÄR LIKA SMART SOM BOCKSTENSMANNENS TAMA GÖK? Och känns det fortfarande oerhört viktigt att han ska få denna information?
Eller så är det bara jag som börjar bli gammal och har sån skitnödig inställning till sms och andra snabba medier. Sådär som vissa som var helt emot elektriciteten när den kom. Vad ska det vara bra för? Vi har minsann alltid förvarat fläskfärsen på botten av skafferiet förut och det har gått så bra. Det är ju helt onödigt med sånt där köldskåp eller var det nu hette. Jag borde verkligen sluta vara så inskränkt och i stället köra med lite öppet sinne. Jag kanske till och med ska haka på barnens barnvakt Jocke och hans kompisar i stället, när de förfestar brukar de jobba upp stämningen med lite sms-roulette: Man sitter runt ett bord och alla ger sin mobil till personen som sitter till höger om sig, och så säger man en siffra, typ sju. Då bläddrar killen till höger om en i telefonregistret på ens mobil. I min telefon heter den sjunde personen Veronica Dolk. Det är min bankman. Henne har jag pratat med tre gånger i hela mitt liv. Då skriver han JAG GILLAR INTE DIN JOBBIGA STIL. Och trycker på skicka.
Eller om vi tar siffran 14 och SLUTA SEXA DIG, JAG ÄR FAKTISKT GIFT! så skulle det hamna hos Camilla Läckberg. Jätteroligt när man är jättefull. Men att behöva ringa upp till den nya rektorn och säga att hotet att man ska PUNKA HANS BIL OM HAN INTE GENAST KÖPER NYA BRALLOR bara var på skoj, känns sådär halvsmart nästa morgon.
Nej, en jojofunktuion på sms-knappen och kanske ett alkolås på datorn? Mimmis kille var superglad när han en sen natt lyckades kamma hem Arne
Jacobsens Ägget, den där berömda och dyra designerfåtöljen på Ebay för bara tretusen spänn. I vanliga fall kostar de minst runt trettio tusen. När leveransen kom fram visade det sig att han tyvärr hade köpt en 15 centimeter hög bordsprydnad i form av en Äggetstol. Grattis!
Det är verkligen läge för några nya uppfinningar på både telefon och datorn så man inte köper en massa dumheter. Men nu måste jag faktiskt sluta, jag har inte tid att skriva längre, jag måste gå till posten och hämta ut min nya kakadua.