I Åbo förlorade Karl Johan den franska tronen
För exakt två hundra år sedan fick Sveriges nyvalde kronprins Karl Johan besked om att ryske tsaren Alexander I ville ha politiska överläggningar med den svenska statsledningen i Åbo.
Det var ett högdramatiskt besked. Just då trängde kejsar Napoleons väldiga här djupt in i Ryssland. Tre år tidigare hade det svenska riket sprängts i kriget med Ryssland. Hela den östra rikshalvan, Finland, var förlorad. Åbo var den största staden i det gamla svenska Finland. En stor del av befolkningen i det ryskockuperade Finland drömde fortfarande om en svensk återförening. Det var för att ta tillbaka Finland som Bernadotte hade blivit vald till kronprins.
Den 25 augusti 1812 hade Napoleon erövrat den heliga ryska staden Smolensk. Mer än tio tusen franska och långt fler ryska soldater stupade i slaget. Vägen mot Moskva låg öppen. Men ryske kejsaren var mycket långt därifrån. Han var i Åbo dit Karl Johan anlände två dagar senare.
Varför satt tsar Alexander och kronprins Karl Johan i Åbo utbytande älskvärdheter och ätande festmåltider medan Napoleons arme marscherade mot Moskva och hela Rysslands framtid stod på spel?
Mötet i Åbo i augusti 1812 skulle visa sig vara ett av de viktigaste utrikespolitiska mötena i Sveriges historia. Karl Johan spelade ett storpolitiskt pokerspel på högsta nivå. Kejsar Napoleon förmodade helt säkert att Karl Johan nu skulle känna sitt franska arv. Ända fram till 1810 var han Jean-Baptiste Bernadotte, marskalk av Frankrike, en av de ledande i den franska armén, genom giftermål knuten till familjen Bonaparte. Självklart skulle han nu, då Ryssland var i gungning, gripa in på Napoleons sida och gå mot Ryssland norrifrån samtidigt som Napoleon gick mot Moskva. Detta var också många svenskars och finländares önskan. Då kunde Finland återknytas till Sverige och allt bli som det var.
Därför mötte tsar Alexander Karl Johan i Åbo; för att ge honom något annat i stället. Karl Johan, som ju varit fransk militär i hela sitt liv hade inga som helst sentimentala band till Finlands historia.
Han tittade på kartan. Sveriges forna östra riksdel var erövrat av Ryssland. Den svenska armén skulle inte klara ett nytt krig mot Ryssland. Annat var det med det betydligt svagare Norge. Karl Johan menade att ett förenat Sverige-Norge var en naturlig geografisk lösning. Två broderfolk som talade nästan samma språk och hade gemensamma historiska rötter. Med Norge skulle Sverige få kust mot Atlanten. Norge var sedan länge en dansk provins. Danmark var lierat med Frankrike. Karl Johan föreslog krig mot Danmark för att ta Norge, då måste franska trupper avledas för att försvara sina danska allierade.
Tsaren accepterade och lovade sända trupper för att hjälpa Sverige i anfallet, men då måste Karl Johan först gå med i den allians som höll på att bildas mot Frankrike. Karl Johan accepterade och utnämndes till befälhavare över den stora Nordarmén med över 100 000 allierade trupper av vilka 30 000 var svenskar, många veteraner från det finsk-ryska kriget 1808–1809, bland dem hjältarna från Fänrik Ståls sägner: Adlercreutz, von Döbeln, Sandels med flera.
Med mötet i Åbo bröt Sverige den mångsekellånga krigstraditionen mot Ryssland och med avslutat Napoleonkrig inleddes den svenska neutralitetspolitiken, som sedan 1814 varit riktlinjen i svensk utrikespolitik.
I Åbo fick Karl Johan tsarens stöd för något ännu mer. Karl Johan hade, som alla ambitiösa franska politiker, en enda brinnande ambition i livet. Det var att en dag bli statschef i Frankrike. Han drömde om att efterträda Napoleon. Han fick, om än bara i ett brev, tsarens stöd för detta. Alltså kunde Karl Johan nu sluta fred med Ryssland, vända Finland ryggen för alltid och se framåt. Mot Norge och mot Paris. Ett intensivt lobbyarbete för Bernadotte inleddes i Frankrike.
Han fick Norge, men förlorade kampen om den franska tronen. Med sitt aktiva deltagande i kriget mot Napoleon, alltså mot sitt forna fosterland, förlorade han de flesta fransmäns kärlek, något han aldrig kom över.