Centerns största fiende: Den egna tuppkammen
FALUN. Centern har en fiende.
Det egna självförtroendet.
Allting är inte guld och gröna skogar, inte ens för Annie Lööf.
I morgon avslutas Centerstämman i Falun där ombuden fattat beslut som förnyar partiets politik på en rad områden.
Det var ett parti med mycket gott självförtroende som möttes i Lugnets sportcenter, norra Europas största sportanläggning. När man för opinionssiffror och Lööfs ledartröja i Alliansen på tal är det bara med mycket stor svårighet som centerpartisterna lyckas dölja sina belåtna leenden.
Men allvarligt talat, så förfärande bra går det inte för centern. Det finns gränser för tuppkammmen.
Partiet är visserligen det enda inom Alliansen som fått ökat stöd sedan valet för ett år sedan. Moderaterna har tappat, Folkpartiet har tappat, Kristdemokraterna har tappat.
Men väljarstödet för Centern har ökat med 2,3 procentenheter, från 6,1 till 8,4 procent, sedan valet enligt Aftonbladet/Inizio. Det motsvarar en ökning med 38 procent.
Sant är också att Centerpartiet ökade i tre av fyra val förra året. Centern växte i valen till EU-parlamentet, till kommunfullmäktige och till landsting och regioner. Inte mycket, men det gick i alla fall upp. Inte ner.
Men i det viktigaste valet, till riksdagen, minskade stödet för Centern med 0,44 procentenheter. Det motsvarar omkring 25 000 väljare.
Ett annat bekymmer på Centerhimlen är Allianskamraterna. Dåvarande FP-ledaren Lars Leijonborg var jätteglad på valnatten 2006 trots att hans eget parti backade. Orsaken var att de fyra borgerliga partierna tillsammans fick hälften av rösterna och kunde bilda en majoritetsregering.
Folkpartiet fick alltså makt, en position som de aldrig lyckats skaffa sig på egen hand ens om de gått framåt i valet. Baksidan var att partiet tappade stöd, framsidan att de trots det skulle kunna förverkliga sina egna idéer.
Det förhåller sig på precis samma sätt för Centern. Hur briljanta förslag de än har, enligt eget förmenande, kommer de aldrig att sätta avtryck i verkligheten utan hjälp från hela Alliansen (eller samarbeten med något eller några andra partier.).
Alliansen tappade tio procentenheter i valet och har minskat 1,4 procentenheter till sedan dess. Nu är de ungefär jämstora med de tre rödgröna partierna.
För Centern är det alltså viktigt att inte bara det egna partiet växer. Utan att även de övriga Allianspartierna gör det. Annars blir det ingen nya Alliansregering.
Ett annat bekymmer är det höga förtroendet för Annie Lööf. Andelen som har stort eller mycket stort förtroende för henne är högre än för Alliansens ledare Anna Kinberg Batra (M).
Det skulle kunna tolkas som positivt, och det är det ju också för Annie Lööf personligen. Men för Alliansen är det inte särskilt bra. Kinberg Batra leder ett parti som inte hämtat sig från den stora valförlusten och i väljarnas ögon är hon inte solklar som ledare för Alliansen.
Det är inte bra. I alla fall inte om man likt Annie Lööf vill att Alliansen ska vara ett tydligt och trovärdigt regeringsalternativ
Allt är inte guld och gröna skogar. Inte ens för Alliansens enda vinnare sedan valet, Centerpartiet.