Almedalen – en renodlad grisfest för opportunister

DET VAR DÅ DET Almedalen har blivit annorlunda sedan Palmes tid.

Jag läste Åbo Underrättelser på planet till Visby och noterade att det kommer att finnas fler mobiltelefoner än människor på jorden redan år 2013.

Maskinporr för vuxna.

Kaoset i Almedalen lockade inte så tidigt på kvällen varför jag och mina medarbetare, en generalsekreterare och en projektledare, promenerade till St Nikolais ruin. Där stod ett mandelträd och ett valnötsträd.

Under det senare satt en affärsutvecklare och drack vin som serverades gratis i väntan på visningen av en film med homosextema. Affärsutvecklaren påstod att algblomningen beror på att det ligger dumpade kylskåp på Östersjöns botten.

– Folk har slängt så många i sjön genom tiderna, sa han. Andra vitvaror också. Spisar och frysar och köksfläktar och gamla diskmaskiner. Det förstår ni själva att det blir sådant där ...
 

Mannen – som verkade helt normal i övrigt – var förmodlingen miljövän, så det kändes inte meningsfullt att be om en förklaring eller att säga emot.

Senare på kvällen hamnade vi på innerestaurang. Där satt en ung kvinna som hade gått på Handelshögskolan och skröt med att alla hennes släktingar har simhud mellan tårna. Hon trodde att det beror på att de är födda på en ö. Evolutionen alltså. Också en teori.
 

Nästa dag träffade jag en kvinna som jobbade med att sälja kalsonger på nätet. De fanns i ganska många moderiktiga modeller, färger och mönster. Jag föreslog att hon skulle ta fram kallingar med förtryckta bromsspår och pissfläckar, för miljöns skull, så kunderna inte skulle

behöva byta så ofta och använda så mycket tvättmedel. Hon trodde inte på idén.

Det var politiker överallt. Men till skillnad från när Olof Palme stod på ett lastbilsflak, och Torbjörn Fälldin talade i pepitarutiga kockbyxor, så var det en massa annat löst folk där också. Inflytelseagenter, lobbyister, ekonomer, festfixare, professionella föreläsare, halva journalistkåren, så kallade kändisar av varierande slag och en jävla massa turister som lök på laxen.

En ung kristdemokratisk riksdagsledamot sa att det var svårt att skilja på folk och folk just i Almedalen. Han brukade alltid inledningsvis fråga journalister han träffade om de var lobbyister eller något annat för dagen.
 

Jag förstår honom. Alla har ju ett egenintresse. Almedalen är helt enkelt en slags renodlad grisfest för opportunister och kameleonter av alla slag. Och det är väl därför tillställningen är så rolig och praktisk.

Följ ämnen i artikeln