Arbetslösa betalar framgångs-notan?
Ta bara förra veckan.
Hur många ”negativa” nyheter var det?
Ett svep från radio, tv och tidningar:
Den så kallade ”jobb-pakten” bröt samman inför våra ögon.
Hälften av de som läser in gymnasiekompetensen på Komvux kan inte betala igen sina skulder.
Unga som hoppar av skolan har usla prognoser. Sitter hemma och får inga jobb. 34 procent av unga i Forshaga varken pluggar eller arbetar.
Och enligt professor Stefan Fölster finns det regioner i Sverige, där arbetslöshet och bidrag närmar sig Greklands och Spaniens nivåer.
Mer att bekymra sig över: I Söderhamn är andelen förtidspensionärer störst i hela landet. I Kramfors är medellivslängden lägst i hela landet.
Och då har jag ännu inte nämnt förra veckans jätteskräll: det statliga Telia Sonera som delade ut miljoner till sin högsta ledning, en grupp välavlönade män, som aldrig ens fattade vem de hade förhandlat med där i Uzbekistan. Och som enligt uppgift fortfarande inte vet det.
Alla dessa klantigheter och känslan av att det sakta men säkert slirar … utför.
Hur ska det gå?
Hur ska det gå för Sverige?
Det går som tåget. Det går som på räls. Det går hur bra som helst.
Den engelska tidningen Economist (2–8 februari 2013) har gjort en internationell jämförelse, där man rankat de fyra nordiska länderna som de bästa i världen. Sverige i topp, följt av Danmark, Finland och Norge. USA ligger åtta, Storbritannien är på trettonde och Tyskland på fjortonde plats.
Economist kallar de fyra nordiska länderna för ” s upermodels”, vilket betyder, att vi är något att ta efter. Att härma. Tidningen skriver också, att det är en ”vinst” att bli född och leva i ett land som vårt.
Men hur har det här gått till? Jo, Sverige har dragit ner på de offentliga utgifterna och i dag har vi en mindre offentlig sektor än Storbritannien. Men det handlar också om innovationer, global konkurrens och ett bättre företagsklimat. Vi har klippt Pomperipossa-skatten och våra thinktanks bubblar av idéer.
Sverige är bäst i klassen, helt enkelt.
Vi har gjort alla rätt.
Så det där med alla unga som vankar runt där i Forshaga utan jobb och framtid – det är väl något som vi måste se som en del av den här sagolika … framgången.
Eller hur?