Största utmaningen mot Xi och kommunistpartiet sedan 1989

Det är nästan så man får nypa sig i armen för att begripa att det verkligen är sant.

Spontana protester mot kommunistpartiet i Kina hör verkligen inte till vanligheterna.

Detta kan utvecklas till den största utmaningen för Xi Jinping och partiet sedan protesterna på Himmelska fridens torg 1989.

Men mer sannolikt är att eventuella fortsatta protester kommer att slås ner stenhårt för att kväsa proteströrelsen i sin linda. Under Xi Jinping har tumskruvarna dragits åt ännu hårdare och ingen form av opposition tolereras.

Det är också därför som helgens stundtals våldsamma protester i Kina varit förstasidesstoff världen över. Ingen kunde tro att någon i Kina skulle våga ge sig ut på gatorna och ropa slagsord med innebörden att president Xi Jinping och kommunistpartiet måste avgå.

Efter snart tre år av stenhårda covidrestriktioner är kineserna oerhört trötta på ständiga covidtester och nedstängningar som tvingar dem att stanna hemma i veckor.

Många fruktar att det blir ännu värre nu i vinter när nya rekord i antalet covidfall slås nästan dagligen.

Missnöjet jäser i hela landet och den senaste veckan har det omvandlats till politiska protester i ett antal städer.

Den utlösande faktorn verkar ha varit en brand i ett bostadshus i staden Urumqi i västra Kina även om olika typer av protester förekommit de senaste månaderna.

Protest i Peking den 27 november.

Det rapporteras att tio människor brann inne för att brandkåren inte kunde nå huset i tid på grund av covidrestriktionerna. Det ryktas till och med att invånarna i huset var inlåsta. Något som myndigheterna hävdar inte är korrekt.

På grund av den stenhårda censuren är det dock omöjligt att veta vad som är sant.

Hoppas avskräcka

Dödsfallen fick bägaren att rinna över för ett antal kineser. Hundratals eller tusentals människor, uppgifterna varierar, gav sig ut på gatorna ibland annat Shanghai, Peking och några andra av Kinas största städer. I Shanghai blev det våldsamma konfrontationer med polisen.

Några ropade slagord mot Xi och kommunistpartiet. Andra var helt tysta och höll bara upp blanka vita papper som en protest mot den hårda censuren.
Konsekvenserna lär bli hårda för de som grips. Något regimen hoppas ska fungera avskräckande för andra. Samtidigt som de statliga medierna hittills helt förtigit protesterna.

Det avgörande för fortsättningen blir hur omfattande missnöjet är och i vilken grad de normalt lydiga kineserna vågar ansluta sig till protesterna.
Än så länge har de trots allt varit förhållandevis små även om de efter kinesiska förhållanden får betraktas som exceptionella. Man ska akta sig för att dra alltför stora paralleller men inte sedan sedan proteströrelsen för mer demokrati och mänskliga rättigheter i Kina 1989 har det över huvud taget förekommit protester mot regimen. Hongkong undantaget.

Den gången skickade kommunistpartiet in stridsvagnar och soldater mot demonstranterna på Himmelska fridens torg i Peking. Hur många som dödades har aldrig blivit helt klarlagt med det handlade om flera hundra, kanske över tusen.

Det som gör det farligare för kommunistpartiet den här gången är att missnöjet finns över hela landet. Protester kan i princip bryta ut var som helst och spridningsrisken är större än 1989 även om demonstrationerna hittills varit betydligt mindre.

Låga dödstal

Samtidigt är det enda som förenar de som gått ut på gatorna missnöjet med covidpolitiken. Det finns också krav på ökad frihet och demokrati i största allmänhet men covid står i första rummet.

Kinas president Xi Jinping.

Medan resten av världen har återgått till någon form av normaltillstånd tack vare en utbredd immunitet och effektiva vacciner har Kina hållit fast vid sin nolltolerans och nästan helt stängda gränser. Ett skäl är att de kinesiska vaccinerna inte har visat sig vara särskilt effektiva mot covid. Xi Jinping har av prestigeskäl vägrat importera vacciner från väst.

Kina har hela tiden haft väldigt låga dödstal i covid, åtminstone officiellt, och i början var nolltoleransen populär eftersom den verkade rädda liv medan människor dog i tiotusental i andra länder.

Men när vanliga kineser exempelvis under fotbolls-VM kan se hur publiken umgås på läktarna utan munskydd så växer ilskan mot den egna politiken. Inte minst eftersom nolltoleransen påverkar den kinesiska ekonomin väldigt negativt. Folk blir fattigare.

Så här långt har Xi Jinping vägrat lätta på covid-politiken. Men frågan är hur länge han vågar köra på om ett starkt missnöje mot honom personligen växer fram under ytan. Under hösten lät han sig omväljas av partiet för ett ny 5-årsperiod som president och många tror att hans ambition är att sitta på livstid, precis som företrädaren Mao Zedong.

Men då måste han på något sätt tygla missnöjet med covidpolitiken.