Merkel markerar både mot USA och Europa

Wolfgang Hansson

helskärm

Vad Angela Merkel i praktiken säger när hon varnar för att USA inte längre går att lita på är att Tyskland måste ta på sig en starkare ledarroll. Även militärt.

Ett kraftigt upprustat Tyskland ger inga bra vibrationer.

Vi är visserligen inte där än. Merkels uttalande ska ses som en varning både till Europa och till USA att relationerna mellan de två kontinenterna inte varit så usel på årtionden. Sannolikt inte sedan andra världskriget.

Visserligen har det funnits svåra motsättningar i sakfrågor genom åren. Vi hade krisen i samband med att George W Bush beslöt att USA skulle invadera Irak. Frankrike och Tyskland var några av de som vägrade ställa upp. Många hårda ord fälldes och french fries blev freedom fries, men den fundamentala relationen var aldrig i fara.

Detta har Donald Trump tagit till en ny nivå med sitt krypskytte mot Nato och klimatavtalet och välvilliga inställning mot auktoritära ledare, däribland Putin. Men också med sin opålitlighet.

Ingen vet vad Trump tänker göra i en rad viktiga frågor. Han blandar ihop oberäknelighet, som han gillar, med opålitlighet som skapar en farlig osäkerhet och undergräver förtroende.

Angela Merkel är en försiktig general, som personlighet Trumps totala motsatts. Hon är inte den som kommer med några förflugna hot. Hon har studerat Trump i några månader. Hon har mött honom i Vita huset. Efter deras senaste samkväm på G7-mötet på Sicilien har hon kommit till en slutsats.

Slutsatsen att Trump är en opålitlig allierad. Så till den grad att Europa helt måste ompröva sin säkerhetspolitik.

– Europa måste vänja sig vid att ta vårt eget öde i våra händer, sa Merkel. Tiden då vi kunde lita till andra är delvis över, har jag fått erfara de senaste dagarna.

En osedvanligt naken beskrivning av det totala sammanbrott som pågår av den säkerhetspolitiska karta som så mödosamt byggts upp sedan andra världskriget.

Efter kriget var det en oskriven lag att Tyskland aldrig skulle tillåtas rusta militärt utöver vad som krävdes för att agera i självförsvar. Det är ok att Tyskland blivit en ekonomisk supermakt men ingen vill att man samtidigt ska bli en militär sådan. I så fall rubbas den delikata balansen i Europa och Tyskland blir åter för mäktigt.

USA:s roll har varit att hålla Tyskland på mattan militärt samtidigt som man gått in och garanterat Europas försvar mot externa fiender, framförallt Ryssland, tidigare Sovjetunionen.

Trump verkar inte längre vilja att USA tar på sig den rollen. I ett sånt läge uppstår ett maktvakuum som någon måste fylla. Detta samtidigt som en annan viktig militärmakt lämnar unionen, Storbritannien.

Den enda som kan fylla det tomrummet är Tyskland.

Med Merkel som förbundskansler är det kanske inget problem. Men vad händer den dagen Tyskland får en mer aggressiv och mindre försiktig ledare?

Men mitt i den usla stämningen mellan USA och Europa förtjänar en sak att påpekas.

Det kunde mycket väl varit ännu värre. Trump har trots allt hittills avstått från att göra verklighet av många av sina hot. Han skrev på ett dokument på Sicilien om att motverka protektionism trots att han i hela valrörelsen ropade "America first". Han har inte attackerat Nordkorea med kärnvapen. Domstolar har stoppat honom från att införa inreseförbud för muslimer. Han har inte startat något handelskrig mot Kina.

Den totala härdsmälta som många fruktade med honom i Vita huset har än så länge inte inträffat.

Visst är det ett svårt bakslag om Trump bestämmer sig för att USA ska dra sig ur klimatavtalet. Men det kan inte vara någon total överraskning. Det var vad Trump sa han skulle göra under hela valrörelsen.

Jag ser Merkels uttalande som en markering mot både USA och Europa om att stora förändringar kan vänta om inte Trump stoppas. Och vem kan göra det?