Löfven måste svara rätt
Kvällens debatt kan avgöra om han och regeringen röstas bort
Jonas Sjöstedt har begärt besked av Stefan Löfven om las, senast ikväll.
Fel svar från statsministern kan leda till att regeringen röstas bort.
Partiledardebatten i SVT blir sannolikt en stormig tillställning.
Nerverna ligger utanpå, adrenalinhalten är på topp när partiledarna, tre kvinnor och fem män, möts i SVT i kväll. Mycket står på spel.
Sjöstedt vill rösta bort regeringen om Löfven inte slänger utredningen om lagen om anställningsskydd, las, i papperskorgen. M, KD och SD vill rösta bort den av andra skäl.
Löfven har alltså en majoritet emot sig när debatten inleds. Allt kan hända.
Man kan dela in de åtta hetsporrarna i tre olika grupper.
Dirigenterna:
Man kan tycka att de är bleka, fantasilösa eller någonting annat men den trio som håller i taktpinnarna i svensk politik är Stefan Löfven (S), Ulf Kristersson (M) och Annie Lööf (C).
Löfven och Kristersson är för närvarande de enda tänkbara statsministerkandidaterna. Det är ett faktum som alla de andra partiledarna förhåller sig, till vare sig de vill eller inte.
Med Annie Lööf (C) är det annorlunda. Hennes bestämda uppträdande och Centerns benhårda avståndstagande från inflytande för Sverigedemokraterna var en av förklaringarna till Alliansens sammanbrott efter förra valet. Hon blev en kungamakare, såg mot ordentlig betalning till att Löfven blev statsminister, och kan bli det igen.
Följarna:
Det finns många som invänder mot den beskrivningen av partiledarna för Liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Men icke desto mindre kan Nyamko Sabuni (L), Ebba Busch (KD) och Miljöpartiets språkrör Per Bolund, som är den som representerar partiet i SVT-debatten i kväll, kallas för det.
Deras väg till inflytande går genom andra partier och därför måste de, så länge de vill ha det inflytandet, följa efter dem.
KD följer Moderaterna. Liberalerna följer efter framför allt Centern, det mest inflytelserika av de två partier som har budgetsamarbete med regeringen. Och Miljöpartiet följer, ibland med viss vånda, efter sin regeringspartner Socialdemokraterna.
Fribrytarna:
Den tredje gruppen skulle på fotbollsspråk sannolikt kallas liberos. Jonas Sjöstedt (V) och Jimmie Åkesson (SD) är helt enkelt lite oberäkneliga.
Men vissa grundläggande linjer i deras agerande kan dock skönjas. Sjöstedt skulle aldrig medverka till att Ulf Kristersson blir statsminister. Däremot har han inget emot att puckla på regeringen med hjälp av Kristerssons parti.
Helst skulle Sjöstedt såklart vilja sitta i regeringen men till det önskemålet har Stefan Löfven förhållit sig mycket kallsinnig sedan han blev statsminister
Jimmie Åkesson (SD) är emot det mesta och tror att hans väljare uppskattar oreda. Det passar deras världsbild, eliten som motståndare till den vanliga enkla människan.
Men han vill också ha makt. Helst av allt vill han bli justitieminister vilket gör att han måste hålla sig väl med ovan nämnde Kristersson. Det är där hans chans finns, inte på politikens andra planhalva.
Tillbaka till frågan vad man som tv-tittare ska spetsa öronen för.
Först en allmän beskrivning av det politiska läget i Sverige. Inget parti är i närheten av egen majoritet i riksdagen. Inte ens om de två största partierna, S och M, går ihop samlar de hälften av ledamöterna
Den som vill leda landet måste alltså bilda en allians, ett förbund, av partier.
Central här är Annie Lööf. Utan henne och Centern hade Löfven inte blivit statsminister. Hur balanserar hon mellan att framställa Centerpartiet som ett borgerligt, liberalt parti och vara en samarbetspartner, eller ett stödparti, till den nuvarande, och kanske kommande, regeringen, med en offensiv oppositionsroll?
Nyanserna i hur hon uttrycker sig är viktiga för maktbalansen i politiken. Är hon på väg bort från Löfven eller inte?
Man skulle kunna säga att detsamma gäller Nyamko Sabuni och Liberalerna. Men deras väljarstöd och hennes personliga förtroende är så skrala att ingen för närvarande räknar med dem.
En annat ”hot spot”, som det heter i både politiken och i försvaret, är det så kallade ”konservativa blocket”, det vill säga de tre partierna på högerflanken, M, KD och SD.
Ulf Kristersson har, liksom Ebba Busch, annonserat att de inte vill sitta i regering med Jimmie Åkesson. Men budgetsamarbeta med dem. Hör vi någon förskjutning här?
De tre partierna samlar nästan hälften av väljarna enligt Aftonbladet/Demoskop. Det är mer än de nuvarande samarbetspartierna. Men mjuknar Kristerssons och Buschs inställning till en ministerpost för Åkesson? Spetsa öronen.
Det är lite mindre än halvtid till nästa val. Alla vet att väljarna inte vill se en repris på de 4,5 månader långa regeringsförhandlingarna efter förra valet. Nyanserna är som sagt viktiga. Håll utkik.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.