M blandar klokt och tokigt i program mot klaner
Moderaternas 10-punktsprogram mot kriminella klaner är en tidstypisk kriminalpolitisk produkt.
Det finns således ingen anledning att förvånas över att vettiga tankegångar blandas med en syn på rättssäkerhet som skulle göra en genomsnittlig despot i en bananrepublik på gott humör.
Att dessa åtgärder mot släktbaserade nätverk presenterades i Moderaternas lokaler i Göteborg och att partiledare Ulf Kristersson vid sin sida hade Axel Josefsson, högerpartiets starke man i rikets andra stad, är givetvis ingen slump.
Göteborg anses vara en av de städer som är hårdast drabbat av denna form av kriminalitet. Dessutom är den mest kända av landets cirka 40 kriminella klaner, familjen Ali Khan, baserad där, närmare bestämt i förorten Angered.
Den första av de tio punkterna utgör politik av traditionellt svenskt och tryggt slag och är följaktligen en åtgärd som lika gärna hade kunnat presenteras av Vänsterpartiet. Nämligen att kartlägga utbredningen av fenomenet.
Det går naturligtvis att fnysa åt att kriminologer ska blandas in i detta, men kunskapen om klanerna och deras verksamheter, som årligen tros omsätta hundratals miljoner kronor, är egendomligt låg.
Och är det någonting som framgångsrik brottsbekämpning bygger på, så är det just kunskap. Att ge Brå i uppdrag att kartlägga de aktiva släktbaserade nätverken är därför en utmärkt idé.
Då den politiska utvecklingen inom brott & straff i allt väsentligt dikteras av Moderaterna och Socialdemokraterna är det inte utan glädje jag noterar att det finns ytterligare ett antal goda tankegångar i paketet.
Ja, förbjud klanernas egna rättegångar. Parallella rättssystem undergräver rättsstatens legitimitet.
Och nog kan en särskild klanenhet inom polisen behövas. All polisiär erfarenhet visar att kontinuitet är en avgörande framgångsfaktor i kampen mot organiserad brottslighet och dessa klaner, med sin inbördes lojalitet och komplexa förgreningar, är svåra att bekämpa.
Utmärkt är även förslaget att införa exitprogram. Det är svårt att lämna den grova kriminaliteten. Ännu svårare är det att slå sig fri från sin egen familj, själva grundvalen för de flesta människornas existens.
Annat går att sätta mer eller mindre stora frågetecken efter.
Har Moderaterna verkligen tänkt igenom förbudet mot kusinäktenskap? Risken för att en del kärnväljare på den skånska landsbygden blir förgrymmade är inte obefintlig.
Beklämmande är för övrigt att Moderaterna vill utvidga ofoget med ”preventiv avlyssning”, som nymodigheten att bugga människor som inte är misstänkta för brott heter i den mest kreativa språkliga omskrivningen sedan Berlinmuren döptes om till den antifascistiska skyddsvallen.
Den som vill veta mer om hur denna närmast oändliga möjlighet till avlyssning av misstänkta och ännu inte misstänkta fungerar i praktiken kan med fördel åka till Kina på studiebesök.
”Utvisa fler kriminella klanmedlemmar”, lyder rubriken på den tionde punkten.
Det låter ju vid en första anblick rimligt. Redan i dag går det i och för sig att utvisa utländska medborgare som dömts för grövre brott, men här finns säkerligen mer att göra.
Den som bemödar sig med att läsa det finstilta gör dock en upptäckt. Det ska vara möjligt att slänga ut även familjemedlemmar som inte har fällts i rättegång.
Jahaja. Den skötsamma kusinen som inte gör en fluga förnär och som studerar flitigt för att bli civilingenjör kan med sådana rättsliga befogenheter bli utvisad någon gång i en framtid där staten eventuellt är mindre välvillig än vad den är i dag.
Nåväl. De kriminella klanerna utgör kraftfulla strukturer för den organiserade brottsligheten. Nya metoder och reformer krävs för att polisen ska ha en rimlig chans att bekämpa fenomenet.
Moderaterna ska trots allt ha en eloge för att partiet tar ett initiativ.
Och det krävdes inte luktsalt för att väcka mig till liv igen efter att ha läst 10-punktsprogrammet.
I den enfaldiga kriminalpolitiska samtiden är det lönlöst att kräva mer än så.